Herr talman! De som har betraktat den forsknings- och högskolepolitiska debatten under de senaste åren vet att vi genomför ett historiskt resurslyft för svensk forskning. Vi ökar anslagen med 5 miljarder kronor, 20-25 procent, varav största delen går till helt fri grundforskning. Och de strategiska forskningsområden som vi har valt har valts ut i dialog med vetenskapssamhället. Det är viktiga områden för Sverige. Det handlar inte alls om någon detaljstyrning ned på lägsta nivå, som Mikael Damberg vill göra gällande.
I andra sammanhang brukar Mikael Damberg förespråka tätare samverkan med näringsliv och annat. Vi har lyssnat på näringslivet på vissa områden och sagt att vi där måste satsa extra för Sveriges och för näringslivets skull. Jag skäms inte ett dugg över det.
Sedan tror jag att Mikael Damberg har missuppfattat en sak. Vi genomför inte den här frihetsreformen för universitetskanslerns skull eller för Högskoleverkets skull. Vi genomför den för lärosätenas skull.
Precis som Mikael Damberg vet finns det olika uppfattningar om det kvalitetssystem som vi debatterade i förra veckan. Förutvarande universitetskanslern Sigbrit Franke har ju hyllat vårt förslag, och flera rektorer har gjort det också.
Återigen: Vi genomför inte frihetsreformen för landets universitet och högskolor därför att chefen för Högskoleverket ska vara nöjd. Vi genomför den för landets lärosäten, och de är i allt väsentligt mycket positiva till det förslag som vi har lagt fram och skulle egentligen vilja att vi gick betydligt längre.
Det besked man får av Socialdemokraterna här är det som står i er reservation, nämligen att ni röstar nej till allt som vi föreslår, och mycket av det som vi har efterlängtat kommer inte att genomföras. Och man får läsa i er reservation att regeringen går för långt. Det är ju ett tydligt besked: När regeringen genomför reformer för att öka autonomin tycker Socialdemokraterna och oppositionen att regeringen går för långt.