Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka lite förvåning. Jag var väldigt tydlig i mitt anförande. Jag ägnade en stor del av mitt anförande åt att vara tydlig med att det är bra med ökad frihet, och jag tror att rektorerna kommer att fatta bra beslut. Men det är inte det som är poängen, utan poängen är att det här är en rättssäkerhetsfråga. Då ska man inte förlita sig på att enskilda personer fattar bra beslut, även om jag tror att de kommer att göra det.
Då kvarstår min fråga, som jag ändå tycker är väldigt tydlig: Är det här ett godtagbart studentinflytande? I praktiken kan en person med doktorsexamen som är utsedd av rektorn fatta beslut. Det räcker helt tydligt med en person. Den personen ska ha doktorsexamen i något ämne, oklart vilket. Det kan nog vara vilket som helst. Den personen får då fatta beslut om i princip alla frågor. Det räcker med att man informerar. Sedan ska man samråda. Men samråd innebär i praktiken att man måste lyssna på det studentrepresentanten säger, ingenting mer. Sedan fattar man beslut.
Är det ett rimligt sätt att garantera studentinflytande? Det är det jag undrar. Det är det som det handlar om här. Det handlar om huruvida vi garanterar studentinflytandet eller inte. Det handlar inte om huruvida rektorerna, trots att regeringen öppnar konstiga möjligheter för dem, fattar bra beslut. Jag tror att de kommer att fatta bra beslut. Men det här är en rättssäkerhetsfråga. Då har åtminstone andra representanter för regeringen, eller åtminstone riksdagsledamöter, hävdat att det faktiskt är relevant att garantera rättssäkerheten för studenter när det gäller det här.
Då undrar jag: Är det här verkligen att garantera rättssäkerheten för studenter? Jag önskar då att ministern inte börjar diskutera vår politik eller börjar diskutera att vi misstror detta. För det handlar inte om det, utan det handlar om garantierna.