Fru talman! Antagligen av samma skäl som att
inget annat parti röstade för den. Det var ett slarvigt
utformat förslag. Det var inte ens så att kristdemo-
kraterna kunde ta det som en partimotion. Det skiljer
sig på väsentliga punkter i sin allmänna utformning,
såvitt man kan läsa vad det handlar om, från Miljö-
partiets.
Vi vill nämligen också se till att de som är hemma
med barn av samhället ska värderas på samma sätt
som lönearbetare. De kvinnor och män som är hem-
ma med små barn ska ha tillgång till det sociala för-
säkringssystemet, ska ha möjlighet att räkna pen-
sionspoäng som de andra. Varför skulle inte det vara
ett bättre förslag än att genomföra ett förslag där inte
de här fördelarna finns?
Nu kan Inger Davidson inte svara på den frågan.
Men jag behöver kanske inget svar på den. Männi-
skor borde kunna ta ställning i den frågan ganska
enkelt.
Att det skulle kosta mycket pengar är precis vad
det handlar om. Vi avsätter mycket stora resurser för
förskolan och skolan, enormt stora resurser. De är väl
genomtänkta och når barn med behov av särskilt stöd.
Det handlar direkt om 500 miljoner per år, ½ miljard,
för att öka kvaliteten. De går inte till avgiftssänkning-
ar. De går ut till kommunerna till kvalitetsgarantier
för förskolan. Det är jättesatsningar. Under en period
av fem år kommer det att göras en historiskt sett
enorm satsning på skolan.
Jag kan inte tänka mig någon förändring som har
gått så snabbt. Om man undantar de borgerligas ned-
skärningar 1991 och 1992. De var ju rekordsnabba.
Men de gick alltså i andra riktningen, 20 % av resur-
serna försvann. Det tar längre tid att bygga upp än att
rasera, för att uttrycka sig kort.