Fru talman! För Miljöpartiet står barnen och små-
barnsfamiljerna i centrum vad gäller förskolan och
barnomsorgen. Vi är för en utbyggd förskola där alla
som så vill har möjlighet att sätta sina barn. Vi vill se
en förskola med en stor mångfald och olika pedago-
giska inriktningar i kommunala såväl som enskilda
förskolor. Vi vill se förskolor med ett stort föräldrain-
flytande och öppna för föräldrakooperativ. Vi vill
också se att det ska vara möjligt för alla att välja att
stanna hemma med barnen när de är små, oavsett hur
mycket pengar man har i plånboken.
Utbyggnaden av förskolan till full behovstäck-
ning, vilket den här propositionen till stor del handlar
om, är en process som har pågått under mycket lång
tid, faktiskt under 25 år. Utbyggnaden har skett i små
steg men under de senaste tio åren i stora steg.
Målet är nästan nått. Några få återstående skam-
fläckar - jag skulle vilja kalla det så - tas bort genom
den här propositionen. Det gäller arbetslösas och
föräldraledigas rätt att få plats i förskolan för sina
barn och rätt för låginkomsttagare i kommuner med
höga avgifter att få plats för sina barn i förskola, även
om pengarna för närvarande inte räcker till det.
Jag tror att det är relativt stor enighet kring den
allmänna förskolan, dvs. att alla barn får rätt att från
fyra års ålder utan avgift gå i förskola. Bl.a. har två
borgerliga partier ställt sig bakom det förslaget. Det
är väl inte något större problem med detta, utan vi ser
det här som en bra slutpunkt på genomförandet av en
förskola med full behovstäckning.
Annorlunda är det med den andra delen i proposi-
tionen, den som handlar om maxtaxan och dess ut-
formning. Miljöpartiet har i valrörelsen bestämt tagit
avstånd från det förslag som dök upp under den allra
sista delen av valrörelsen, då Göran Persson presente-
rade förslaget om en maxtaxa med ett tak vid 700 kr.
Förslaget dök upp hastigt. Det låg inga utredningar
bakom det, och vi sade att vi inte kunde acceptera det.
Detta berodde på flera olika saker. Jag ska nu ta
upp dessa skäl och lite grann belysa varför vi står
bakom förslaget såsom det nu är utformat. Jag ska
också bemöta lite av den kritik som har framförts
tidigare i debatten kring de här frågorna.
Frågan om finansieringen av avgifterna till för-
skolan och rätten att få plats i förskolan är viktig dels
därför att det gäller rätt mycket pengar - man räknade
när förslaget ursprungligen lades fram med 5 miljar-
der - dels därför att det hänger samman med en rad
andra frågor om hur förskola och skola ska fungera i
samhället. Detta berördes av Eva Johansson i hennes
anförande.
Förhandlingar om detta fördes i samband med de
centrala förhandlingarna om budgeten, eftersom detta
hänger ihop med många andra frågor. Det tillsattes en
arbetsgrupp på departementet vilken tog fram fakta i
frågorna, så att vi fick ett bra underlag för den sam-
verkan som vi har haft i Utbildningsdepartementet
mellan s, v och mp när det gällt att utforma proposi-
tionen.
Många har ställt sig undrande över Miljöpartiets
ställningstagande i frågan, och jag vill därför ägna lite
tid åt de här punkterna.
Vi ska påminna oss om att när förslaget kom hade
vi en valrörelse bakom oss där den stora frågan för
Miljöpartiet var de bristande resurserna i skolan. Vi
hade sett nedskärningarna i början av 90-talet. Den
ekonomiska krisen hade lett till att 20 % av lärare,
specialpedagoger, skolpsykologer, kuratorer, skol-
sköterskor osv. hade avskedats. De som hade fått
betala priset var barn i förskolan och elever i skolan
som hade behov av särskilt stöd. Det var barn med
läs- och skrivsvårigheter, lättare funktionshinder,
Asperger, DAMP, barn som behövde hjälp med
svenskan, invandrarfamiljernas barn, barn med soci-
ala problem osv. De hade lämnats i sticket. Vi satte
som högsta prioritet att få fram resurser till skola och
förskola, så att vi snabbt skulle komma upp i den nivå
vi tidigare var vana vid att svensk skola och förskola
har.
Det var en prioriteringsfråga att i det läget satsa 5
miljarder kronor på en reform som i och för sig gag-
nade barnfamiljer och sänkte avgifter - vilket vi inte
har någonting emot. I det läget tyckte vi att de peng-
arna kunde användas bättre i förskolan.
Kommunerna har sedan dess fått betydligt bättre
ekonomi, minskad arbetslöshet och skatteunderlaget
växer. Det har också hänt mycket i budgetförhand-
lingarna under de två år som vi har varit med i sam-
verkan. Vi har fått 500 miljoner kronor till förstärk-
ning av kvaliteten som har gått rakt till förskolan och
200 miljoner kronor för kompetensutveckling av
lärare. Perssonpengarna ligger kvar som en förstärk-
ning. I sista budgetförhandlingarna i år har det skett
en storsatsning utan motsvarighet på mycket lång tid
när det gäller skola och förskola.
Första året, nästa år, blir det 500 miljoner kronor.
Därpå blir det 1 miljard kronor per år ytterligare till
dess vi är uppe i en förstärkning på 5 miljarder kronor
till 2006. Det är 12,5 miljarder som satsas under de
närmaste fem åren. Nu är pengarna på väg, och de är
där. Dessutom blir det en ny lärarutbildning som
förhoppningsvis lockar fler unga att välja läraryrket.
Den kommer att leda till bättre kvalitet. Vi har t.ex.
en förstärkning på en termin för förskollärarna. Det
handlar inte om att de har dålig kompetens utan om
att deras arbetsuppgifter är så viktiga att samhället
vill satsa på dem.
Ett annat problem med förslaget var fördelnings-
politiken. Vi tyckte att i det läget sätta av så pass
mycket pengar som skulle gå direkt till stora sänk-
ningar av avgifterna för höginkomsttagarna inte heller
var lämpligt. Det var också en prioriteringsfråga.
Under arbetets gång med utformningen av försla-
get - det var alltså inte detaljutformat - har det skett
förändringar som gör att det förslaget fördelningspo-
litiskt inte längre är ett större problem. Vi fick en
höjning av taket från 700 kr till 1 140 kr. Avgiften
blev inkomstrelaterad. Man betalar alltså 3 % av
inkomsten i avgift. Därmed är det problemet inte
stort, även om det inte är helt ur världen.
Det tredje problemet vi hade var egentligen ett
ideologiskt problem. Maxtaxan motiverades med att
få fler föräldrar ut i arbete. Tanken att stimulera för-
äldrar till mer tid för lönearbete och därmed natur-
ligtvis mindre tid för barn kändes inte särskilt van för
Miljöpartiet. Vi brukar resonera precis tvärtom. Vi
vill se att man får mer tid för barnen och slipper ar-
beta så mycket när barnen är små. Ni känner till ar-
betstidsförkortningen.
Sänkningen av marginaleffekterna från maxtaxan
är obetydlig, på gränsen till negligerbar. Det framgår
tydligt av flera utredningar, inte minst arbetsgruppens
arbete. Karin Pilsäter som kan frågorna har påpekat
det och har sagt att problemen inte ligger i margina-
leffekterna. Det är inte där de ska ligga heller. Bo-
stadsbidrag, skatteskalor, socialbidrag osv. svarar för
marginaleffekterna. De berör ju också andra grupper
som vi hellre vill ha ut på arbetsmarknaden än små-
barnsföräldrarna.
Det fjärde problemet är intrånget i det kommunala
självstyret. Där kan man göra olika bedömningar. Jag
är beredd att erkänna att det är ett intrång i det kom-
munala självstyret. Det är inte särskilt stort. Det är
regler som ges för hur kommunen ska hantera avgif-
terna. Det kan i viss mån ursäktas genom att kommu-
nerna har varierat betänkligt när det gäller avgifts-
systemen. Det handlar om skillnader mellan 0 kr och
4 300 kr per månad. Om man nu gör en så stor sats-
ning på förskola och skola som staten gör, vill man ha
garantier för att pengarna når barnen. I vissa kommu-
ner har skolan och förskolan fått så små anslag att jag
är beredd att kalla det för misskötsel. Det bidrar till
att man kan gå med på en styrning. Det är ett intrång i
det kommunala självbestämmandet. Vi har i Miljö-
partiet observerat det. Bland våra medlemmar ses
detta som ett litet problem.
Nåväl. Vi står alltså bakom förslaget. Jag tror att
den redogörelse jag har gjort förklarar lite grann var-
för det går ganska lätt för Miljöpartiet att acceptera
det.
Jag vet inte om jag möjligen kan säga att Göran
Perssons baby har vuxit upp till en ganska duktig
ungdom, en flicka som i folkmun kallas för
"Mixtaxa" som har en viss förståelse för fördelnings-
politik och för betydelsen av en ökad kvalitet i för-
skolan och skolan. Däremot är hennes inställning till
det kommunala självstyret sådant att vi inte förväntar
oss att hon blir direkt medlem i Grön ungdom, Miljö-
partiets ungdomsgrupp. Men hon är på väg i rätt rikt-
ning.
Jag skulle gärna vilja avsluta med att kommentera
lite grann det som har nämnts men som propositionen
inte handlar om - om talmannen tillåter det, eftersom
det snuddar i kanten. Det gäller valmöjligheten för
föräldrar att vara hemma med barn när de är små och
att valfriheten ska vara ett reellt val, så att samhällets
stöd även når den typen av barnomsorg.
Där har Miljöpartiet en klar inställning. Det är
viktigt för oss att detta kommer till stånd. Vi har
också deklarerat att på den punkten kommer vi att
vända oss till de borgerliga partierna för att få en bred
samverkan över alla partier så att vi får den delen
löst. Det är den som återstår.
Under alla år som jag har varit med i Miljöpartiet
har partiet haft förslaget att man ska ha möjlighet att
gå in som kommunal dagbarnvårdare för eget barn.
Det är en lite tråkig term, men den innehåller ett vik-
tigt budskap, nämligen att den som är hemma med
småbarn - 1, 2 och 3 år - ska kunna få en ersättning
för det arbetet precis som motsvarande ersättningar
går till de familjer som har barn på förskolan. Då ska
de ha de rättigheter som man har som anställd i
kommunen. En tid framöver kommer det i första hand
att vara kvinnor som är hemma med mycket små
barn. Självfallet vore det en fördel om de också hade
tillgång till socialförsäkringssystemet, pensionspoäng
osv. Det är ett bra förslag. Det är lätt att genomföra
eftersom kommunala dagbarnvårdare för andras barn
redan finns i familjedaghemmen. Det skulle vara en
enkel manöver att införa detta.
Frågan var uppe förra veckan. Där finns det skäl
att bli allvarlig från vår sida sett. Det visade sig att
inget borgerligt parti ställer upp på denna reform.
Ingen röstade för den motion där vi föreslog att riks-
dagen skulle föreslå regeringen att komma med ett
förslag på införande av en ändring i kommunallagen
så att den möjligheten kan finnas. Det hade öppnat
upp för möjligheten för föräldrar att välja alternativet
att vara hemma med barnen när de är små om man så
vill. Fritt val! Vi hade fått bort den reglering som nu
finns, nämligen att man måste ha en ganska bra eko-
nomi för att klara av det. Det ställde ni inte upp på.
Jag tror att det blir svårt för er att förklara för svenska
folket hur man i en valrörelse kan föra fram frågan så
hårt, och sedan när möjligheten dyker upp i riksda-
gen, antagligen av partistrategiska skäl, inte tar chan-
sen. Det skulle vara skojigt att höra en förklaring till
det.