Fru talman! Vi kan säkert ha en ständig debatt om
var det nationella och det kommunala ansvaret ligger.
Eftersom jag själv under många år har varit kommun-
politiker - under fler år än jag har varit i riksdagen
eller varit statsråd - vet jag att det här är en svår ba-
lansgång. Kommer jag nu, vilket jag är, i positionen
som statsråd har jag dock - det gäller såväl förskola
som skola - att alltid fundera över det hela i ett barn-
perspektiv. Min inriktning måste vara barnets möjlig-
heter.
Ibland kan den som befinner sig i en kommun
känna sig lite stött av att jag sätter barnet före frågan
om ifall ansvaret ska ligga på kommunal eller natio-
nell nivå. Här kan vi konstatera att skillnaderna är
stora. Och då är vi beredda att göra förändringar. Men
fortfarande är det ju så att vi ser till att det finns en
möjlighet. Frihet för föräldrar att välja finns det fort-
farande.
Så till beräkningar av maxtaxan. Det fanns från
början olika beräkningar, de från Kommunförbundet
och de som hade presenterats på departementet. I dag
när vi tittar på det har vi inte stora skillnader mellan
våra beräkningar. Men på s. 41 i propositionen står
det tydligt och klart angivet att regeringen är beredd
att återkomma om det visar sig att kostnaderna för
kommunerna skulle höjas avsevärt. Vi har tagit det
ansvaret, och vi kommer att fullfölja det.
En del är de 500 miljoner som nu årligen kommer
att avsättas till kommunerna. Det är just för att vi kan
se att i vissa kommuner kommer antagligen antalet
barn att öka. Då måste vi ha mer personal. Vi måste
se till att vi har en god kvalitet, en möjlighet till kom-
petensutveckling. Och då finns de 500 miljonerna.
Men återigen: Vi återkommer om det skulle visa sig
att kostnaderna blir avsevärt högre. Det har stått i
propositionen. Det är det som vi kommer att fatta
beslut om.