Fru talman! Inger Davidson beskriver hur det kan
se ut i våra olika regioner och att skillnaderna är sto-
ra. Det håller jag med om, och det är precis det vi har
skrivit i propositionen. Vi har påpekat att det är upp
till kommunen att själv bestämma hur man vill hante-
ra den allmänna förskolan för fyra- och femåringar
just eftersom det är så olika förutsättningar. Det beror
på hur långt det är till förskolan eller hur nära man
bor, precis det som Inger Davidson redovisar. Därför
har vi inte sagt hur det ska utformas.
Det vi nu gör är att ge möjligheter och pengar till
kommunerna att verkligen genomföra förskola för
fyra- och femåringar. Men vi säger inte hur.
Det är det som skiljer oss åt. Vi vill ta det natio-
nella ansvaret. Vi vill härifrån, i riksdagen, säga att vi
tycker att det är viktigt. Vi säger också att ingen får
utestängas.
Det har blivit populärt att läsa brev. Jag tänker bi-
dra med ett, jag också. Det är några rader som jag har
fått från en mamma i Kalix. Hon skriver:
Jag vågar inte berätta för min pojke som är fem år
att jag kanske blir arbetslös och att han inte får gå på
dagis då. Han skulle aldrig förstå. Man skäms inför
sina barn.
Nu är vi tydligen överens om att det här är viktigt.
Men varför vågar Inger Davidson och hennes parti
inte ta ställning till det här och säga att man ser bris-
terna? Det är många barn som inte har möjlighet,
oavsett vad man tycker om kommunalt självstyre. Det
är därför jag säger att detta är en utbildningsreform.
Jag vet att Inger Davidson har en bra kunskap om
elever och elevers situation i skolan. Det har vi dis-
kuterat många gånger. Jag vet också att Inger Da-
vidson också har påpekat vikten av byte för barn så
tidigt som möjligt.
Varför är ni inte beredda att ta det ställningsta-
gandet här i riksdagen? I stället säger ni att det är upp
till kommunerna att bestämma om den lilla killen och
den lilla tjejen får gå hemma när mamma är arbetslös.