Fru talman! Låt mig först upprepa den fråga som
jag i mitt huvudanförande ställde till statsrådet Wär-
nersson: Varför vågar ni socialdemokrater inte ha den
respekten för era medmänniskor att ni låter dem välja
barnomsorg för sina barn? Detta är ju det grundläg-
gande som det här handlar om.
Låt mig också inledningsvis, som svar på de frå-
gor som Ingegerd Wärnersson ställde, säga: Ja, vi är
för en förskola, också för fyra- och femåringar, men
vi vill ha tydligare pedagogiska ambitioner än de som
regeringen för fram. Det är just därför att utbildning
är så viktigt som vi vill ha en utbyggd barnskola. Vi
tycker att det är viktigt att arbetslösa och föräldrale-
diga ska få möjlighet att låta sina barn vara kvar i
förskoleverksamheten. Dock tycker vi att det är en
kommunal fråga som ska lösas på kommunal nivå.
Slutligen gäller det maxtaxan. Ja, Ingegerd Wär-
nersson, den är vi emot, för den är orättvis. Den om-
fattar inte alla barn. Enda sättet att omfatta alla barn
vad gäller ert förslag är att föräldrarna gör det som ni
säger att de ska göra. Det är ju det enda sättet för dem
att komma i åtnjutande av det offentliga stödet.
Ingegerd Wärnersson säger att barnfamiljerna har
en svår ekonomisk situation. Ja, så är det. Med de
skatter som svenska barnfamiljer betalar - världens
högsta skatter - är marginalerna väldigt små. Lönen
räcker oftast inte månaden ut. Om det är så att man då
styr genom att på det här sättet föra över pengar för
att sänka avgifterna har inte svenska barnfamiljer
särskilt stora valmöjligheter, Ingegerd Wärnersson,
utan de får välja det som ni bestämmer och det som ni
tycker är bra.
För vår del handlar det om att skapa valfrihet för
barnfamiljerna. Vårt förslag omfattar alla och ger alla
barnfamiljer möjlighet att välja den barnomsorg som
passar barnen bäst - kanske vara hemma, kanske vara
på dagis eller kanske någonting annat.