Fru talman! I mitt anförande ställde jag frågan till
statsrådet Ingegerd Wärnersson om varför ni är så
rädda att överlåta åt föräldrar att bestämma över sina
egna barn. Jag vill påstå att regeringens förslag cent-
raldirigerar både enskilda familjer och kommuner.
Den centraldirigeringen vill vi från Centerpartiet inte
ha.
Jag är också övertygad om att det här görs med-
vetet. Det är en socialistisk barnomsorgspolitik. Jag
skulle vilja ha ett tydligt svar på frågan varför rege-
ringen är så rädd för att låta föräldrarna i realiteten
bestämma över sina egna barn.
Den andra frågan handlar om jämställdheten. I 30
år har Sverige jobbat med samma modell, att alla ska
vara lika värda. Jämställdheten har dock inte blivit så
mycket bättre. Då är min fråga: Varför kan inte rege-
ringen lyssna på de argument som talar för att en
ökad grad av flexibla lösningar skulle kunna leda till
en reellt sett förbättrad jämställdhet?