Fru talman! Jag tänker koncentrera mitt anförande
till förslaget om den allmänna förskolan då Chris
Heister ju har pratat om maxtaxan och de ståndpunk-
ter vi har kring den.
Men låt mig ändå få börja med det som skolmi-
nistern startade med, nämligen påståendet att barna-
födandet har att göra med taxor och avgifter. Jag
ställer mig tveksam till det. Jag inbillar mig att barna-
födande sker när människor känner varandra och
älskar varandra. Utifrån kärlek kommer barnen till,
inte utifrån avgiften på dagis. Det är min absoluta
uppfattning.
Till skillnad från socialdemokratin anser vi mode-
rater att verksamheten i förskolan eller i andra former
av skola kan ske på flera olika sätt. Regeringens för-
slag om allmän förskola får inte vara den enda lös-
ningen. Generellt anser vi att pengarna bör gå till de
enskilda familjerna och inte till kommunen, som sagts
här tidigare. Föräldrarna ska sedan kunna lösa frågan
om de olika skolformerna på det sätt som de anser
bäst.
En modern barnomsorg och förskola eller
barnskola borde kunna vara såväl offentlig som privat
och ge utrymme för ny pedagogisk utveckling och
olika former av tjänster anpassade efter den enskilda
familjens behov. Med en mångfald av förskoleformer
kan olika verksamheter stimulera varandra och bidra
till en utveckling av hela förskoleverksamheten.
Fru talman! Förslaget om allmän förskola kan ses
från åtminstone två utgångspunkter. Den ena säger
mig att förslaget, som också har påpekats här, måste
ses samlat ihop med införandet av maxtaxan och att
det i grunden går ut på att forma en barnom-
sorg/förskola som hänvisar föräldrarna till ett system
för barnomsorg. Det handlar om den kommunala eller
i vart fall kollektivistiska barnomsorgen med låga
avgifter - för höginkomsttagare, märk väl - och tre
timmar om dagen för allmän förskola. Det återstår
inte många andra alternativ än att placera sina barn i
den kommunala förskolan. Andra varianter blir i vart
fall väldigt svåra. Regeringen övertar med det här
förslaget både kommunens och föräldrarnas val. Sta-
ten vet minsann bäst. Och nya potentiella väljargrup-
per kan möjligen mutas in.
Den andra utgångspunkten kan vara majoritetens
uppriktiga vilja att faktiskt förbättra barnens möjlig-
heter inför skolstarten. Problemet med detta är just
tanken att enbart mer tid i barnomsorgen och den
allmänna förskolan ska lösa grundskolans problem.
Så är det naturligtvis inte. Grundskolans problem är
långt större än att man kan lita till införande av en
allmän förskola som möjligen låter bra till namnet
men som innehållsmässigt är mycket tunn. Om rege-
ringen ägnat lika mycket energi åt grundskolans
strukturella problem som åt maxtaxa och allmän för-
skola kanske vi kunde hysa något litet hopp om
grundskolan, men tyvärr. Här är regeringen helt
handlingsförlamad.
I både regeringens förslag och i betänkandet, po-
ängteras att "den allmänna förskolan inte ska betrak-
tas som 'den pedagogiska delen' av förskolan medan
ambitionerna sänks i övrig förskola när det gäller
barns utveckling och lärande." Förslaget att införa en
allmän förskola för alla fyra- och femåringar, frivillig
för familjen och avgiftsfri, innehåller inget nytänkan-
de förutom att fyraåringen erbjuds gratis förskola
under tre timmar. Något annat kan man i vart fall inte
utläsa av vare sig propositionen eller betänkandet.
Både den allmänna förskolan och förskoleverk-
samheten i övrigt ska vara rolig, trygg och lärorik för
alla barn som deltar i den. Leken har stor betydelse
liksom barnens lust och nyfikenhet att utforska sin
tillvaro. En helhetssyn på barnens förmåga och lust
ska prägla tiden i förskolan. Det är utmärkt. Det är
självklart att tiden i förskolan ska vara så trygg och
bra som möjligt för barnen. För det borgar också den
välutbildade personalen i förskolan.
Vad blir då det nya med den allmänna förskolan?
Ja, det är svårt att förutse. Betänkandet överlämnar
utformningen till kommunerna själva men garanterar
en minsta vistelsetid om 525 timmar per år. Det är i
stort sett allt. Om kommunerna har högre ambitioner,
vilket jag hoppas att de har, så kan man i vart fall inte
räkna med några statliga medel som extra dusör. Från
ekonomisk utgångspunkt och med vetskapen om att
maxtaxan är kraftigt underfinansierad, som nämnts
här, blir det naturligtvis svårt för kommunerna att
ytterligare stärka kvaliteten.
Fru talman! Om man ändå för en stund bortser
från den ekonomiska verkligheten och bara tittar på
den pedagogiska, så blir man inte särskilt mycket
klokare av det förslag som föreligger.
Tron är således att de tre timmarna som kallas
allmän förskola ska förbättra barnens förutsättningar
inför skolstarten. Redan i dag går tre av fyra barn i
förskolan. Och för de fyra- och femåringar som gör
det, med den pedagogiska personal som finns, blir ju
skillnaden helt obefintlig. Jag upprepar: Vad blir det
nya pedagogiska innehållet i jämförelse med dagens
förskola?
Men majoriteten säger att för barn till arbetslösa
och barnlediga blir den allmänna förskolan en verklig
injektion. Här får barnen möjlighet att träffa andra
barn för lek och trygghet.
Eva Johansson sade i sitt första inlägg, beträffan-
de barn till föräldralediga som var på dagis, att man
inte kan kräva att barnen ska uppge sitt eget liv när de
får syskon.
Eva Johansson säger alltså att hemmet för barnen
är på dagis och inte hemma. Det tycker jag är en
märklig utgångspunkt.
Vilka signaler sänder det system som vi nu är på
väg att införa egentligen? Jo, att den som är hemma-
varande förälder under några korta månader inte för-
mår stimulera sitt barn och inte duger. Ansvaret för
barnens utveckling måste ligga på staten eller på
kommunen. Och redan här startar överflyttningen av
ansvar från föräldrarna till det allmänna. Till skol-
starten är denna förvandling fulländad - föräldrarna
ställer krav på skolan för leverans av bra skolresultat
och ett bra beteende, skolan klagar uppåt på mer
resurser, och skolministern suckar och elevernas
resultat försämras.
I betänkandet hävdar majoriteten att den allmänna
förskolan ska erbjuda en pedagogisk stimulans och
gruppgemenskap som förbättrar barnens möjlighet till
lärande och en positiv utveckling.
Det är naturligtvis lovvärt, men varför poängteras
då inte den allmänna förskolans pedagogiska nya roll
tydligare? Var finns det nya som skiljer sig från da-
gens förskola?
Om nu inte den allmänna förskolan ska erbjuda
något nytt pedagogiskt, vad är det då som säger att
eleven som så småningom lämnar grundskolan har
uppnått bättre resultat efter att ha gått i detta nya
system i förhållande till dagens? Det vore intressant
att höra om skolministern har en kommentar till det.
Är det inte så, trots allt, att bara medvetna och fo-
kuserade pedagogiska insatser under hela studietiden
kan förbättra resultatet?
Vi moderater avvisar majoritetens förslag därför
att vi inser att det inte är någon pedagogisk föränd-
ring för merparten av fyra- och femåringarna utan att
det bara är ett sätt att göra detta gratis, men också
därför att konsekvensen av förslaget, kopplat till
maxtaxan, innebär att fler barn tvingas att vara på
institution under längre tid än i dag.
Vi är naturligtvis däremot inte motståndare till
skolförberedande verksamhet - tvärtom - vi bejakar
gärna dem som önskar mer strukturerad verksamhet i
linje med förskoleklassen.
Vi föreslår därför, som framgår av reservationen
och motionen, en ny skolform med basen i försko-
leklassen. Barnskolan, som vi kallar den, är en frivil-
lig skolform för barn som är fyra-sex år med den
pedagogiska verksamheten organiserad samlat och
inte som en del av förskolans barnomsorg. Vi ser att
många barn tidigt visar intresse och mognad för orga-
niserad inlärning. Detta menar vi bör uppmuntras och
stimuleras. Olika språkförskolor och Liten lär-
skolorna, som vi känner till, är exempel där den orga-
niserade verksamheten uppskattas av både föräldrar
och elever.
Fru talman! Frivillighet och pedagogisk mångfald
men med struktur och ambitioner att vara direkt skol-
förberedande under barnens kanske mest mottagliga
tid måste vara utgångspunkten för reformer inom vårt
utbildningsväsende. Det är svårt att se det anslaget i
förslaget till den allmänna förskolan, till skillnad från
vårt pedagogiska alternativ Barnskolan.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 un-
der mom. 1.