Herr talman! Den nuvarande arbetsrättsliga lag-
stiftningen härstammar från första hälften av 70-talet.
Lagstiftningen återspeglar förhållanden på och erfa-
renheter av arbetsmarknaden på 50- och 60-talen.
Med tanke på den enorma förändring som har
skett i samhället sedan dess, inte minst på arbets-
marknaden, är det helt naturligt att det finns ett stort
behov av modernisering av den arbetsrättsliga lag-
stiftningen. Ett genomgående tema under hela den tid
som arbetsrätten har fungerat är att framför allt små-
företagen har upplevt den som svårtillämpad och
krånglig. Det är ganska naturligt, då den i första hand
är anpassad till de stora företagens förutsättningar.
Fyrklöverregeringen genomförde under förra
mandatperioden ett antal förändringar i arbetsrätten.
Dessa förändringar var, tycker jag, bra och välmotive-
rade. Men efter valet 1994 och det därpå följande
regeringsskiftet valde den nyvalda socialdemokratiska
regeringen att med stöd av Vänsterpartiet göra en
återställare även på detta område och den reformerade
arbetsrätten återfördes till det gamla. Samtidigt insåg
dock regeringen behovet av att modernisera arbetsrät-
ten. Arbetsmarknadens parter fick därför i uppdrag att
själva söka finna lösningar på de problem som fanns.
Parterna misslyckades att ta detta ansvar och därmed
var frågan tillbaks på det politiska ansvarsområdet.
Centern och regeringen har gemensamt utarbetat
förslaget till en reformerad arbetsrätt. Jag tycker att
förslaget är en bra avvägning av de naturligt motstå-
ende intressen som finns på arbetsmarknaden. Arbets-
rätten måste ha en ändamålsenlig utformning och vara
en rimlig avvägning mellan löntagarnas behov av
skydd mot godtyckliga och diskriminerande beslut
och företagens behov av att kontinuerligt kunna an-
passa sin organisation och sin arbetsstyrka till föränd-
rade förutsättningar och behov. De arbetsrättsliga
reglerna skall dessutom vara utformade på ett sådant
sätt att de inte försvårar för företagen att expandera
eller nystarta.
Kritiken mot det nu föreliggande förslaget är hård,
både från de fackliga organisationerna och från ar-
betsgivarna. Kritiken är också hård från den yttersta
högern representerad av Christel Anderberg här i dag
och den yttersta vänstern representerad av Ingrid
Burman. Det gör att jag stärks i min uppfattning att vi
har lyckats finna en rimlig och bra balanspunkt mellan
dessa motstående intressen.
För Centerpartiet har en förändrad och förenklad
arbetsrätt inte handlat om att ta ställning för den ena
eller andra parten på arbetsmarknaden. Den makt-
kamp som främst SAF och LO är inblandade i är
förlamande för chanserna att skapa nya jobb och har
alltför länge blockerat förbättringar för småföretagen.
I stället har vi vägletts av en ambition att sänka
trösklarna för de arbetslösa, de som står utan jobb, att
komma in på arbetsmarknaden.
De viktigaste förändringar som nu sker i lagen om
anställningsskydd är för det första att det blir en rejäl
förenkling när det gäller att nyanställa genom den
överenskomna s.k. visstidsanställningen. Inte minst i
små, expanderande företag kommer den nya anställ-
ningsformen att möjliggöra fler jobb. Företagarna kan
utan onödig byråkrati anställa fem personer upp till
tolv månader och nya företag upp till 18 månader.
För det andra handlar det om ökad flexibilitet för
företagen genom kortare tid med rätt till återanställ-
ning, nio månader i stället för tolv. I dag är tolvmåna-
dersregeln ett hinder både för företagen och för den
som sägs upp på grund av arbetsbrist. Vid förnyat
behov av arbetskraft, men kanske med en annan kom-
petens, snabbas nyanställning nu på, och för den ar-
betslöse ökar incitamentet att vara aktiv i stället för att
kanske vänta på chansen till återanställning.
För det tredje handlar det om decentraliserat an-
svar och inflytande genom utökad möjlighet att sluta
lokala kollektivavtal. Den genomgående kommenta-
ren från många, både löntagare och företagare, är att
om bara samarbetet får hanteras lokalt, så skall det
ske smidigt. Jag tror därför att disposiviteten i lagen,
som nu ökar, är viktig.
För det fjärde innebär förändringarna en kraftfull
jämställdhetssatsning genom en stärkt ställning för de
deltidsarbetande och för vikarierna. Det är till över-
vägande delen kvinnor som befinner sig i dessa posi-
tioner.
För det femte innebär detta en stärkt konkurrens-
kraft för den äldre arbetskraften genom förändrade
uppsägningstider.
En förändrad arbetsrätt löser inte de svåra syssel-
sättningsproblem vi har i vårt land. Arbetsrätten är
dock en viktig pusselbit för att skapa ett positivt före-
tagsklimat, vilket är det enda som i grunden hjälper
för att skapa nya arbetstillfällen. Det kan knappast
vetenskapligt beläggas vilken betydelse den nya ar-
betsrätten får för företagandet och för att få fram fler
jobb. Däremot kan jag hänvisa till många kontakter
bland både företagare och anställda. Man säger enty-
digt att den arbetsrätt vi hittills har haft, har utgjort ett
hinder för fler jobb.
Jag vill också reagera på en del av de väldigt
kraftiga överdrifter som har förekommit i debatten
inför dagens riksdagsbeslut. Det har varit brev, artik-
lar, annonser, tal osv. Jag måste säga att jag väldigt
många gånger inte känner igen det förslag som ligger
på riksdagens bord när jag lyssnar på i första hand
olika fackliga företrädare. Man får ibland intrycket att
vi skulle vara på väg att återgå till slaveri i vårt land.
I en påkostad tidning från LO kan man t.ex. läsa
rubriker som: Löneskillnaderna kommer att öka,
Daglönearbetet kommer tillbaka, Dåligt blir sämre,
Facket behövs inte, säger regeringen osv. I ett brev
som kom häromdagen från Hotell- och restaurangan-
ställdas förbund i Västerås uppmanar den lokale om-
budsmannen: Försämra inte de möjligheter vi har i
dag att kräva mänskliga rättigheter på våra arbetsplat-
ser! Jag ställer mig onekligen frågan om vi verkligen
har studerat och läst samma förslag till ny lagstiftning.
Handelsanställdas förbunds ordförande Kenth
Pettersson anser att det bara är han och de övriga
centrala funktionärerna som begriper vad som är bra
och dåligt för de enskilda medlemmarna. Därför har
han nu drivit igenom en stadgeändring som innebär
att de lokala fackklubbarna fråntas sin förhandlings-
rätt. Så talar maktens arrogans!
Jag är för min del övertygad om att människor lo-
kalt ute i landet är fullt kapabla att föra sin egen talan
och veta vad som är bäst för dem själva, för arbets-
kamraterna och för situationen på det egna företaget.
Kenth Pettersson medger också i en artikel i tid-
ningen Expressen att den stadgeändring man har ge-
nomfört inom Handelsanställdas förbund är ett försök
att sabotera riksdagens beslut. Då måste jag säga att
jag blir litet bekymrad för hur man ser på den repre-
sentativa demokratin. Även en förbundsordförande i
Handels måste lära sig att respektera demokratiskt
fattade beslut i Sveriges riksdag, oavsett om han gillar
dem eller inte.
Sedan vill jag övergå till huvudkravet i Modera-
ternas, Folkpartiets och Kristdemokraternas reserva-
tion om att vi skall återgå till 1994 års arbetsrättsliga
lagstiftning. Ett av de stora problem vi har upplevt
under senare år, är den ständiga återställarpolitiken.
Jag och de andra representanterna från den f.d.
fyrklöverregeringen, var oerhört kritiska mot Social-
demokraternas återställarpolitik efter valet 1994. Vi
är alla överens om att det är olyckligt att med skiftan-
de majoriteter återställa, återställa återställare osv.
Därför är det inte särskilt långsiktigt konstruktivt att
nu bara kräva en återställare, en återgång till 1994 års
regel.
Vi måste i stället se till att hitta de politiska ma-
joriteter som finns för att skapa regelverk som kan
hålla över tiden, så att parterna på arbetsmarknaden
vet vad som gäller. Vi får inte sitta och tjuvhålla och
jäklas med varandra och hoppas att det efter nästa val
skall bli en ny majoritet som återställer vad den tidi-
gare har åstadkommit. Det är ingen konstruktiv politik
inför framtiden. Det är därför vi från Centerns sida
har medverkat till att hitta en uppgörelse med rege-
ringen kring arbetsrätten. I dessa delar, när det gäller
lagen om anställningsskydd, har vi nu en stabil poli-
tisk majoritet. Nu vet parterna att det här kommer att
gälla för lång tid framöver.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att mo-
derniseringen av den arbetsrättsliga lagstiftningen har
inriktats på att skapa bättre förutsättningar för fler
jobb, lägre trösklar för nyanställning, decentralise-
ring, förenkling och en rejäl jämställdhetssatsning.
Det är det som kännetecknar den här uppgörelsen
mellan Centerpartiet och regeringen. Dessutom gyn-
nar de allra flesta av förändringarna i första hand de
små och medelstora företagen. Jag tycker, herr tal-
man, att det här är ett bra förslag, och jag yrkar därför
bifall till arbetsmarknadsutskottets hemställan i det
aktuella betänkandet.