Fru talman! Den vikariatsituation som i dag råder
beskrivs ibland som ett vikariatträsk - inte minst inom
den offentliga sektorn, inom vården. Människor, i
första hand kvinnor, får ju där år ut och år in gå på det
ena vikariatet efter det andra utan att ha chans till ett
ordentligt jobb. Vidare gäller det deltidarna och deras
möjligheter till företräde till mertid. Här har vi ett
typiskt kvinnoperspektiv på dessa förändringar. Det är
ingen tillfällighet att fackförbund som t.ex. Kommu-
nal, som ju domineras av kvinnor, länge har krävt den
här typen av förändringar.
Jag har litet svårt att förstå resonemanget om att
t.ex. den lokala förhandlingsrätten missgynnar kvin-
nor. Detta centralistiska elittänkande är mycket van-
ligt hos Vänstern. Det är bara centralt, i toppen på de
fackliga organisationerna och möjligen också här i
riksdagen som man begriper vad som är bäst för
människor. Så fort vi släpper något lokalt och männi-
skor i samverkan lokalt ute på företagen skall för-
handla fungerar ingenting längre. Jag tror att männi-
skorna ute på arbetsplatserna är lika måna om, och
begriper, jämställdhetspolitik precis lika bra som
Ingrid Burman och jag. Jag vågar ge dem chansen att
ta det ansvaret.