Herr talman! För två år sedan handlade en av de
första debatterna jag deltog i här i kammaren om
återställaren av arbetsrätten. Sten Östlund företrädde
då som nu utskottsmajoriteten, och vi kände både
Sten Östlund och jag att vi hade ett stort stöd av de
fackliga organisationerna när vi återställde arbetsrät-
ten. Sten Östlund fick då inte beröm av Folkpartiet,
vilket han får i dag.
Sedan dess har det gått två år och Socialdemokra-
terna och Sten Östlund har gått andra vägar. I dag tror
jag att jag är den enda här som faktiskt har stöd av de
fackliga organisationerna. Jag får väl låta det vara
osagt riktigt hur det är med det, men jag känner ett
enormt stöd från de fackliga organisationerna när jag
fortsätter att hävda löntagarnas behov av ett starkt
anställningsskydd. Det leder mig till att ställa två
frågor till Sten Östlund.
Motivet för den här förändringen är att göra det
lättare för småföretag att anställa. På vilket sätt är det
svårt i dag, särskilt när vi ändrar uppsägningsregler-
na? En småföretagare måste planera 30 dagar i för-
väg. Man anställer, sedan måste man motivera varför
man visstidsanställer och 30 dagar innan måste man
veta när anställningen tar slut. Vad är det för hinder
egentligen?
Min andra fråga är: Sten Östlund citerar AD:s
dom och säger att det är förbjudet att avtala bort före-
trädesrätten. Ja, och nu sänker Socialdemokraterna
från 12 månader till 9. Enligt AD får man inte avtala
den bortre. När är företrädesrätten en företrädesrätt?
Är det acceptabelt med en veckas företrädesrätt, fjor-
ton dagar eller var sätter Sten Östlund gränsen?