Herr talman! Svaret till Ingrid Burman på frågan
varför man skall ha den överenskomna visstidsan-
ställningen är väl att det är en psykologisk spärr som
har funnits och som finns i dag. Visst är det påverkat
av skräckpropaganda från visst håll i det här samhäl-
let. Det vill jag också påstå. Vi fick omedelbart en
reaktion genom vissa undersökningar som gjordes
efter det att förslaget till lagrådsremiss hade lagts
fram. Den gav åtminstone vid handen att många före-
tagare tänkte prova att anställa om de fick den här
möjligheten. Är det så får vi prova detta som ett led
att komma till rätta med arbetslösheten. Det är natur-
ligtvis ingenting som tidigare har hindrat någon ar-
betsgivare från att anställa. Om man tillsvidareanstäl-
ler behöver man över huvud taget inte förhandla.
Det är min förhoppning att arbetsgivarna nu när de
får möjligheten att tillvidareanställa med en uppsäg-
ningstid på bara en månad under de första två åren
skall våga prova också den möjligheten. Den möjlig-
heten kan vi hjälpas åt att sprida kunskap om. Det är
en månads uppsägningstid som arbetsgivaren har att
iaktta. Därefter är han av med lönekostnaderna för
den han har anställt, om nu inte situationen är sådan i
företaget att han kan bevara anställningen.
När det sedan gäller niomånadersregeln är det helt
klart ett steg tillbaka. Jag har inget annat svar att ge
Ingrid Burman än det som står i propositionen, nämli-
gen att det i vissa lägen har gjort att arbetsgivarna inte
har börjat anställa så pass snabbt som de borde ha
kunnat göra.