Fru talman! Engagemanget i riksdagen när det gäller de mänskliga fri- och rättigheterna är inte att ta fel på. Det visar dagens debatt och de som har yttrat sig före mig. Det visar det betänkande vi har med inte mindre än 458 olika motionsyrkanden som tar upp olika aspekter på de mänskliga fri- och rättigheterna. Det visar den aktiva politik för mänskliga rättigheter som har ett utomordentligt starkt stöd i riksdagen och att frågorna verkligen engagerar partier och ledamöter. Det är mycket gott.
Men alla dessa yrkanden visar också att det finns en självkritik mot vad vi åstadkommer, att det finns önskemål inom riksdagen på ett starkare och tydligare agerande på många områden och att Sverige kanske ska försöka arbeta ännu mer resultatinriktat än hittills. Detta måste ses som en utmaning för dem som företräder Sverige, och de bör ta upp detta konstruktivt. Det måste utgöra en tillgång och en styrka när man i olika sammanhang fortsättningsvis agerar för de mänskliga rättigheterna.
Jag har lyssnat på dem som har talat före mig i debatten och jag instämmer som sagt var i ganska mycket av det de säger. Men det finns en problematik som tas upp i reservation 1, som några talare har varit inne på, där jag tycker att de tänker lite fel. Det är relationen mellan politiska och sociala rättigheter.
Det är klart att fattigdom aldrig får utgöra någon anledning till att inskränka en politisk eller ideell mänsklig rättighet. Men fattigdom betyder också att frihet och mänsklig rättighet för många människor bara är formell, inte reell. Den som ligger i en rännsten och svälter har inte så stor reell nytta av tryckfrihet. Den som är utblottad, fattig och utan mat har sannolikt ingen möjlighet att hålla sig vare sig med skrivmaskin, dator eller än mindre att äga en tidning eller ett bokförlag.
Det finns alltså en bestämd relation mellan de sociala rättigheterna och förverkligandet av de politiska rättigheterna. Det sambandet går inte att prioritera bort så som man vill i den borgerliga reservationen. Det är alltså nödvändigt att vi kämpar för de allmänna mänskliga rättigheterna.
Rätten till liv bildar ju utgångspunkten, men rätten till liv förutsätter rätten till mat. Den förutsätter rätten till en anständig eller möjlig försörjning. Har man inte en möjlig försörjning har man inte de ideella rättigheterna. Detta samband finns. Då kan man inte säga att vi prioriterar de rättigheter som det är lättast för dem som har det bättre ekonomiskt att utnyttja, men vi nedvärderar de sociala rättigheterna, det vill säga att man också ska skapa anständiga sociala villkor. Anständiga sociala villkor för människor är en grund för att de ska kunna utnyttja sina allmänna politiska rättigheter.
Bland de många yrkandena i det här betänkandet finns ett stort antal som uppmärksammar de systematiska övertramp av mänskliga rättigheter som sker i olika länder. Det har riksdagen tagit upp i andra sammanhang, och vi har därför inga yrkanden när det gäller till exempel det vi har aktualiserat om den marockanska regeringens politik i Västsahara och dess förbrytelser mot mänskliga rättigheter i det sammanhanget eftersom dessa landsspecifika frågor inte direkt tas upp.
En fråga har vi dock i en reservation riktat uppmärksamheten mot. Det är förekomsten av brotten mot de mänskliga rättigheterna i Kina, där det förekommer dödsstraff och tortyr. Vi ser att arbete bedrivs, inte minst genom den dialog som EU försöker få till stånd, och att man försöker få starkare markeringar. Men vi menar att man måste sätta mer kraft bakom orden. Även om jag inte vill ha en votering i den här frågan kommer Vänsterpartiet givetvis att fortsätta att verka i den riktningen att man måste försöka pressa fram förändringar i den kinesiska så kallade folkrepubliken.
Vi har också deltagit i en reservation om en internationell konvention om avskaffande av all diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet. En sådan konvention skulle vara ett bra mål för det arbete som såväl Sverige som EU bedriver på området. Den skulle utgöra ett reellt stöd för människor som i alltför många länder är utsatta för diskriminering och förtryck.
Fru talman! Jag inleder med att notera det goda i den prioritet och det engagemang som Sverige visar kring fri- och rättigheter. Samtidigt är det på sin plats att utan att förringa de insatser som vårt land gör konstatera att även solen har fläckar. Vi måste notera att Sverige självt ibland får kritik för att inte konventioner om mänskliga rättigheter är fullt ut tillämpliga i svensk rätt och att Sverige ofta får kritik för brister i asyl- och utlämningsärenden.
Riksdagen kommer att behandla dessa frågor i annat sammanhang, men jag tycker att det är viktigt att när vi diskuterar internationella frågor veta att vi står starkare desto bättre vi städar framför den egna dörren.
Fru talman! Slutligen vill jag för egen del, inte för mitt parti, men det kanske framgår, konstatera den roll som EU och Sveriges arbete i EU spelar för de mänskliga rättigheterna. Genom EU:s starka betoning av mänskliga rättigheter har det i många länder som har sökt, eller söker, medlemskap skett avsevärda förbättringar. Det må gälla Turkiet. Det må gälla förhållanden för minoriteter som romer i Centraleuropa och så vidare. EU är en sorts fyrbåk. Länder som söker sig närmare EU försöker hyfsa sin demokrati, hyfsa sin behandling av minoriteter och förbättra sig när det gäller tillämpningen av de mänskliga rättigheterna. Nödvändiga insatser för att bekämpa terrorism eller politiken i asylfrågor får inte drivas dithän att unionens trovärdighet på detta område kan fläckas. Det kräver uppmärksamhet också framöver - som också andra har varit inne på.
Fru talman! Jag vill beklaga att den nya konstitutionen för EU tills vidare har stoppats. Dess legalt bindande rättighetskatalog hade ytterligare stärkt rättigheterna inom den starka internationella aktör för rättigheterna som EU är och bör fortsätta att vara.