Fru talman! Jag begärde faktiskt ordet i mångt och mycket för att få säga att det var en utomordentlig plädering för EU-medlemskapet. Den hade jag gärna velat hålla själv till alla partikamrater Sverige över. Jag tycker nämligen att vi är för dåliga på att tala om vad EU har betytt för att främja just det vi står och talar om här i dag, som att få bort dödsstraffet och insikten om att nationalstaten inte på något sätt berättigar oss att hålla de värden vi talar om för oss själva utan att vi ska vara aktiva i att försöka inkorporera så många som möjligt i det tänkandet. Jag tackar för det. Jag kunde inte bara resa mig, utan jag var tvungen att gå fram hit till talarstolen, fru talman.
Sedan är det ju så, när vi talar om demokrati och mänskliga fri- och rättigheter, att det ibland finns de som omfattar det som om det enbart är en fråga mellan minoritet och majoritet. Jag menar ju att det i demokratibegreppet finns en människosyn, som jag i all hast försökte referera till, som kräver av oss det engagemang som medför att vi bryr oss om vår nästa. Annars är det inte demokrati.
Sedan kan man naturligtvis hela tiden fråga sig var det här börjar. Jag menar att det börjar just där, de mänskliga fri- och rättigheterna börjar med detta att vi ser medmänniskans okränkbara värde. Därför tror jag att just respekten för mänskliga fri- och rättigheter liksom måste få sätta sitt avtryck i sinnet för att vi utifrån detta sedan ska kunna aktivera oss för att kunna skapa drägligare villkor i alla avseenden.
Jag har naturligtvis fastnat för denna väl lästa bok, och det måste ändå vara hugnesamt för den gamle gode Kenneth Kvist att höra avslutningen i Alf Ross
Varför demokrati?
Hinner jag läsa den, fru talman? Slå inte i bordet förrän jag är färdig. Det är bara fem rader: "Kampen om demokratin fortgår således samtidigt på det moraliska, det rättsliga och det ekonomiska området. Dessa tre områden är intimt förbundna i inbördes växelverkan. Varje dag försiggår kampen på alla fronter. Det är vår tids största drama. Vi är alla medansvariga för dess utgång. Det gäller icke endast vår frihet utan också drömmen om ett lyckligare och rättfärdigare samhälle."
Det är nästan så att Kenneth Kvist kan instämma i det jag sade nu.