Fru talman! Först ska jag säga att det var väldigt trevligt att stå i en talarstol igen.
När man går här i korridorerna säger medmänniskor och kolleger ganska ofta: allt väl. Jag protesterar mot detta, för det är det absolut inte. Det är alltid något som är ett elände. När vi går till denna överläggning i dag finns det ingen som helst möjlighet att säga att allt är väl. Det värsta är väl att vi inte tror att det någonsin blir det heller, i varje fall inte under vår levnad. Därför är det gränslöst viktigt att vi håller den här frågan riktigt vid liv. Det är väl den mest centrala fråga som kan diskuteras eller resoneras om i den här salen.
Det står i betänkandet, och jag gillar verkligen de uttrycken: "Främjandet av mänskliga rättigheter skall, som tidigare, utgöra en integrerad del i all utrikespolitik. Engagemanget för de mänskliga rättigheterna ligger i Sveriges intresse och speglar dessutom förhoppningar om en värld där människor kan leva fria och trygga, utan fruktan och nöd."
Nu är detta naturligtvis ett betänkande från utrikesutskottet, men jag tycker faktiskt att mänskliga fri- och rättigheter är frågor som bör ligga i all politiks intresse. Och de bör inte enbart vara integrerade utan vara grundfundamentet för all politik. All politik ska vara baserad på respekten för varje individs värde, integritet och okränkbarhet.
Jag vet också att detta är utrikespolitikens och utrikesutskottets dag. Men vi tillhör ju FN-systemet, och ibland kanske vi också ska titta lite grann på hur det ser ut precis runt våra egna knutar när det gäller de mänskliga värdena och rättigheterna. I dag kommer en massa elever att mobbas på skolgårdarna. Det är förskräckligt. Man är ängslig för att gå till sin arbetsplats. Vi har i veckan haft brevbärare som hesiterat om de skulle dela ut posten därför att konvoluten, såvitt jag förstod, innehöll sådant man inte ville dela ut om man var demokratiskt sinnad. På ett ställe funderar man över om elever ska få sänkt betyg därför att de beter sig rasistiskt och främlingsfientligt. Jag såg i går att alla politiska partiers representanter nu var beredda att se till att betyget också blev sänkt.
Vi har ett uttryck som dyker upp av och till i vårt samhälle som jag tycker är vedervärdigt och borde bannlysas, fru talman, och aldrig få existera i denna kammare eftersom det är en helt omöjlig ordkombination, nämligen hedersmord. Ordet heder ska aldrig kombineras med någonting så vedervärdigt som mord, men detta ord finns faktiskt numera i den svenska vokabulären.
Sedan är jag helt klar över att vi här, som vi också gör, ska ta upp de stora internationella och globala sammanhangen. Själv hade jag i förra veckan förmånen att få vara moderator på ett seminarium om Darfur. Jag håller helt med om det som sades här: Det är fasansfullt det som sker. Men ännu mer fasansfullt, höll jag på att säga, är ju att det ska gå månad efter månad och år efter år utan att FN har kraften att ingripa, att man ska sitta där och konferera - nu menar jag inte att man
inte
ska konferera - utan att kunna komma fram till något som kan rädda denna mängd människor som i dag egentligen bara går och väntar på en sak, nämligen att bli dödade, och inte ser något hopp, såsom nämndes här.
Jag tycker ibland att världssamfundet har fixerat sig, liksom kanske vi alla, vid vad folkrätten ger oss för möjligheter. Jag tycker att vi borde ta en rejäl diskussion om vad vi har för möjligheter utifrån respekten för varje enskild individ att göra insatser. FN-stadgan och FN-systemet markerar ju ändå mycket starkt att det är individen som har rättigheter i första hand.
I söndags var vi fyra riksdagsledamöter som var med på ett seminarium anordnat av Ecpat. Man har också här i dag snuddat vid vad Ecpat sysslar med - ni vet den här organisationen som arbetar aktivt mot barnprostitution. När man får siffrorna och hör vad som händer blir man så dyster till mods att man knappt orkar gå hem. Skulle man överföra detta till sin egen miljö, hur det vore om ens egna barn, ens egna nära och kära, levde i denna typ av totalt moraliskt ödeläggande moras, skulle man vara mer än förtvivlad. Här finns verkligen mycket att göra.
Samtidigt får vi väl hitta något glädjeämne också. I går fångades den västafrikanske krigsherren Charles Taylor och är nu på väg till domstol. Det måste väl ändå ingjuta hopp, för att använda detta utomordentliga ord från herr nyvalde ärkebiskopen en gång till, i en hel del kretsar.
Jag tycker alltså att FN:s stadga mer skulle lyftas fram och strykas under. Det måste vara den stora möjligheten för en nation som vår att i tid och otid säga: FN-stadgan säger! Vi förväntar! Det är min och partiets väldiga förhoppning att FN ska få lite mer kraft och klös.
Sedan kan man naturligtvis fråga sig vilka möjligheter vi har förutom att tala om FN:s möjligheter och stryka under FN:s kapacitet och förhoppningarna att FN ska få större kraft. Här menar jag att biståndet spelar en roll och kan spela en roll. Vi ska vara stolta över att svenskt bistånd spelar en roll för att främja mänskliga fri- och rättigheter. Man kan naturligtvis inte förvänta sig att respekten för mänskliga fri- och rättigheter ska existera från en dag till en annan, men att öppna fönster och dörrar och finnas där och bygga upp demokratins institutioner tror jag har ett oerhört stort värde.
Jag tror dessutom på diplomatin i det här sammanhanget. Här är jag bekymrad och besviken över att Sverige inte gör mer. Det kanske sker nu; vi får väl hoppas att Eliasson orkar. Eller så får vi naturligtvis hoppas att det blir en annan tingens ordning efter september. Vi kan ställa nästan alla våra förhoppningar dit, tror vi. Vi får verkligen hoppas att diplomatin får kraft. Att vi lägger ned ambassader i en alltmer globaliserad värld - det har jag många gånger stått här och sagt - är helt oacceptabelt. Det är självklart att diplomatin ska spela den avgörande rollen i en alltmer globaliserad värld där teknik och allt gör att vi lever gränslöst beroende av varandra. Därför skulle vi öppna fler ambassader än de som är öppna och se detta som ett bidrag för att stärka mänskliga fri- och rättigheter.
Fru talman! Inget ekonomiskt system, inte ens demokratin garanterar respekt för mänskliga fri- och rättigheter, varken marknadsekonomi eller allra minst planekonomi gör detta. Därför tror jag också att man av och till skulle behöva fundera lite grann på den djupaste idén bakom mänskliga fri- och rättigheter. Den har naturligtvis med människovärdet att göra. Varifrån får vi den idén? Föds vi med den eller implementeras den i hem och skola? Varifrån får vi den?
Då förstår ni att jag måste få läsa innantill. Jag ska läsa ur en bok som var kurslitteratur på universiteten, i varje fall förr i tiden, nu vet jag inte hur det är. Det var den store professorn Alf Ross som skrev en mycket känd och omtalad bok,
Varför demokrati?
Fru talman! Jag tror att jag ska hinna läsa några meningar ur den.
"Men varifrån härstammar i sin tur dessa idéer och vilken 'giltighet' äger de? Är de eviga idéer som uttryck för det gudomliga i människans natur, eller är de blott en produkt av en viss social struktur och förutbestämda att gå under med denna struktur? Är demokratins trofasta anhängare de sista representanterna för en döende kulturperiod, som kämpar en hopplös kamp för idéer, vilka är dömda till undergång? Eller är de bärare av en kungstanke, som är människans adelsmärke och som aldrig kan dö, så länge människoanden lever? Har en vädjan till människans moraliska krafter överhuvud någon mening, eller är idéerna själva endast en automatisk biprodukt av den ekonomiska utvecklingen?
Vi står här vid gränsen till en metafysisk livstolkning, och den som vill stanna på den vetenskapliga kunskapens grund gör bäst i att tiga. Även utan metafysiska garantier för evigheten kan man i trohet utföra stundens gärning. Den oomtvistliga stödjepunkten härför är en humanistisk och kristen kulturtradition, som i varje fall har den gnista av evigheten i sig, att den genom växlande tider och växlande kulturer gång på gång har appellerat till djupgående strävanden hos människan."
Så skrev Alf Ross, och hans verk
Varför demokrati?
har ansetts vara ett av de absolut bästa skrivna om demokratin.
Jag tror att det i grunden handlar om detta, om människovärdet, att vi får inympat i oss så tidigt som det någonsin går att människan har ett okränkbart värde. Det är grunden för respekten för mänskliga fri- och rättigheter.
Fru talman! Jag ska yrka bifall till tre reservationer, 1, 4 och 5.