Fru talman! Människan lever inte av bröd allena utan också av de stora orden som frihet, rättvisa, att vara sedd och bekräftad samt att få uttrycka sin mening. Det är en djup skillnad, Kenneth Kvist, mellan liv och existens.
Vi menar precis vad vi skriver i reservationen. I detta replikskifte låter det precis som om du håller med om den reservationen. Vi har skrivit att sociala och kulturella rättigheter ska införas processuellt sedan basen har grundlagts, de grundläggande fri- och rättigheterna, det vill säga förbud mot tortyr och förbud mot dödstraff. Det handlar om rätt till liv, även om man hör till en minoritet i ett land. Det här är avgörande. Här går en vattendelare i svensk politik.
Vi ser i dag reminiscenserna av det kommunistiska manifestet blossa upp. Man gömmer sig bakom sociala rättvisor, att människor har tak över huvudet och arbete, oaktat de har valt det själva eller inte utan har blivit påtvingade pålagor, och då har man samvetet och ryggen fri. Det är oacceptabelt.
Fru talman! Det är oacceptabelt att försvara bristen på demokrati och mänskliga rättigheter, undermålig rättssäkerhet och tryckfrihet med hänvisning till att sociala rättigheter upprätthålls. Det här är spåren av en svunnen tid. Överallt i världen har kommunismen rasat, men på sina håll finns den kvar. Det ser vi exempel på här och nu.