Fru talman! Ja, jag håller verkligen med om det och hoppas att det blir ett engagemang framöver. För vad händer annars med vårt Europa, om engagemanget och orken för unionen minskar, tappas bort? Det får inte hända. Jag tycker att det nästan är det största som vi har varit med om under vår levnad, att järnridån har fallit och att Europa andas med båda lungorna. Vi har också kunnat inkorporera de stater som tidigare hölls utanför, som faktiskt många gånger hölls i fattigdom och förnedring.
För att avsluta det egentliga inlägget vill jag stryka under att det här hänger samman men att man måste börja med att se medmänniskans okränkbarhet och kanske inte börja med det sociala.