Fru talman! Det är intressant att lyssna till Kenth Högström. Jag förstår att han har svårt att översätta offentlighetsprincipen till det civilrättsliga området. Beror inte det i grunden, Kenth Högström, på att det finns en boskillnad och att det finns en grundläggande skillnad mellan det offentlig-rättsliga området och det civilrättsliga området? Om man börjar gå över den gränsen riskerar man alltid att hamna på ett sluttande plan.
Detta åskådliggörs när Kenth Högström säger att vi skulle behöva mer när det gäller friskolor. Är det inte så att offentlighetsprincipen i det här sammanhanget syftar till att säkerställa att vi kan granska och ha ett tryck på dem som har till uppgift både att godkänna friskolor och att följa upp och utvärdera enligt de modeller som vi har givit i riksdagen? Sedan är det medborgarna, eleverna och föräldrarna, som väljer eller väljer bort.
Det är det som är grunden när det gäller det civilrättsliga området, att det inte är myndighetsutövandet gentemot medborgarna som är bekymret, utan här kan medborgarna välja att söka den verksamheten eller välja en annan verksamhet. Det är det valet som är avgörande. Det blir ett sluttande plan.
Vi har nästa område som skulle vara intressant, friskolor och ambulansverksamhet. Jag är oroad för den signal som ges, att man på områden där man inte riktigt är överens om det ska vara privat eller offentligt försöker införa en offentlighetsprincip. Då tror jag att man går över gränsen på ett sätt som är allvarligt. Skilj mellan offentligt och privat verksamhet i grund och botten.