Fru talman! Yttrandefriheten är oerhört central i det demokratiska samhället. Om detta råder inga motsättningar i denna kammare. Kerstin Lundgren har i sitt tidigare anförande berört frågan om de nya medierna, och jag kan bara instämma om vikten av att Tryck- och yttrandefrihetsberedningen tar tag i frågorna och ser till att offentlighetsprincipen också anpassas efter den tidsanda vi lever i nu.
Fru talman! Det finns dock en annan fråga som jag vill beröra i det här betänkandet. Letar man sig utanför det här huset till mer obskyra videobutiker i den här staden och runtom i landet så kan man hitta filmer som visar grovt sexuellt våld mot djur: hönor som blir penetrerade i kloaköppningen av män, ston som blir våldtagna bakifrån, hundar som blir utsatta för samma sak, får som utsätts för att män upprepade gånger med tvång för in sin penis i fårets slida.
Det är mycket lätt att rycka till, att må dåligt och att inte vilja diskutera frågan, men övergreppen sker ändå. De filmas, filmerna säljs, människor tjänar pengar på dem och de innehas, och då är det vår plikt som politiker att inte vända bort blicken utan att ta tag i problemet och fundera på vad som är den mest moraliskt, etiskt och djurrättsmässigt acceptabla åtgärden. Vi har landat i att den åtgärden måste bli ett förbud. Extremt och sexualiserat djurplågeri där djur blir utnyttjade och plågade hör helt enkelt inte hemma i vårt samhälle.
Vid riksdagsdebatten i detta ämne för ett år sedan redovisade jag hur de flesta partierna i riksdagen i en enkät från Förbundet djurens rätt ställt sig bakom kravet på att kriminalisera djurporr. Vänsterpartiet svarade till exempel direkt på frågan att djurpornografi bör förbjudas. Socialdemokraterna sade att dagens lagstiftning inte var tillräcklig just på grund av att ett rakt förbud mot djurpornografi inte finns i dag. Ändå valde dessa och riksdagens övriga partier då, för ett år sedan, att inte stödja Miljöpartiets krav på ett förbud mot djurporr. Jag trodde, möjligen i min enfald, då att det var en miss, att man inte hade följt upp enkäten vid behandlingen av motionsyrkandet och att vi skulle lyckas bättre med vårt krav på förbud mot djurporr detta år, inte minst som det uppstått en offentlig debatt i frågan.
Tillsammans med Förbundet djurens rätt kräver bland annat Sveriges Veterinärförbund handling av oss politiker, och man konstaterar att problemet med sexuellt utnyttjande av djur och djurpornografi är större än vad man hittills trott. I ett brev från Sveriges Veterinärförbund som föregått den här debatten skriver man: "Sveriges Veterinärförbund har under det senaste året uppfattat signaler om en ökande aktivitet inom detta område. Ämnet förekommer allt oftare på chat-listor och diskussionsforum på Internet. Det finns även uppgifter om att mängden djurpornografiska bilder på Internet ökat sedan innehav av barnpornografi blev förbjudet år 1999. Utländska studier och enskilda rapporter från svenska veterinärer pekar på att sex mellan människa och djur många gånger leder till att djuret blir fysiskt skadat. Liknande typer av stressituationer för djur har erfarenhetsmässigt visat att de flesta drabbade djur även utsätts för mentalt lidande."
Frågan om ett rakt förbud mot sexuellt utnyttjande av djur kommer under året att behandlas i miljö- och jordbruksutskottet, men den hänger intimt samman med frågan om att kriminalisera djurporr. Spridandet av pornografiskt och sexualiserat material om djur riskerar att öka övergreppen mot djuren. Johan Beck-Friis, som är skyddsombud på Sveriges Veterinärförbund, uttalade i början av året: "Vi har fått signaler om att de här övergreppen ökar. Det kan bero på det stora utbudet i ämnet på internet i dag. Djurskyddslagen måste kompletteras. Idag finns det varken förbud mot tidelag eller mot djurpornografi."
Fru talman! Jag tvingas dock återigen konstatera att Miljöpartiet är ensamma om att kräva ett tillkännagivande till regeringen som slår fast att det behövs ett skydd för djur mot att utnyttjas i sexuella eller pornografiska sammanhang. Det är synd.
Genom den politiska oviljan att ta tag i den här frågan riskerar Sverige att bli ledande producentland för djurpornografi. I flera andra länder utverkas nämligen just nu förbud. Enligt en promemoria som Miljöpartiet låtit riksdagens utredningstjänst ta fram finns det i dag förbud mot djurpornografi i grannländer som Finland, Norge och Tyskland. I Storbritannien förbereder man just ett liknande förbud. Om Sverige vill gå i täten för djurskyddet, som det ofta låter, får man inte ducka för de frågor som känns svåra att ta i. Jag yrkar därför bifall till reservation 5 och hoppas på bättre lycka detta år vad gäller att få med mig de övriga partierna i kammaren.
Det innebär inte att jag inte instämmer i det resonemang kring pornografi i stort som såväl Kerstin Lundgren som Helena Bargholtz redovisat här i talarstolen. Vill man motverka pornografi och den jämställdhetsmässiga vrångbild som pornografin sprider är det viktigaste arbetet det vi gör utanför den här kammaren. Men denna fråga, frågan om djurpornografin, handlar inte bara om könsmaktsordningen och kampen för jämställdhet - ännu mer är det en djurskyddsfråga och bör därför regleras i lag.
Fru talman! I betänkandet behandlas också några frågor som rör hetslagstiftningen. Miljöpartiet vill täppa till de luckor som fortfarande finns gentemot de mörka krafterna i samhället vad gäller att hetsa och mana till våld mot olika grupper. När riksdagen äntligen beslöt inkludera hets på grund av sexuell läggning i hetslagstiftningen kom man att fortsatt lämna dörren öppen för hets mot transpersoner. Det är beklagligt, då vi vet att hetsen mot transpersoner tar sig samma uttryck som hetsen mot någon på grund av sexuell läggning. I reservation 3 kräver Miljöpartiet att könsidentitetsbegreppet skyndsamt plockas in i hetslagstiftningen. Vi skiljer oss här från Folkpartiet, Vänsterpartiet och Centern såtillvida att vi anser att frågan är färdigutredd och är beredda att fatta beslut om att transpersoner ska få samma skydd mot hets som övriga folkgrupper medan fp, v och c vill låta utreda frågan ett varv till. Låt mig alltså sammanfatta Miljöpartiets ståndpunkt med att vi helt och fullt instämmer i Helena Bargholtz brandtal och tycker att det här genast bör inkluderas och inte är något vi kan vänta på i flera år.
Fru talman! I reservation 4 kräver vi att hetslagstiftningen omfattar ytterligare en grupp. Det rör sig om en grupp som alltid varit en av kärngrupperna bland offren för nazister, fascister och högerextremister. Det handlar om en grupp som förutom detta blir utsatt för generella attityder som direkt kränker och diskriminerar. Det handlar om funktionshindrade. I den debatt som hölls här i kammaren då hetslagstiftningen kompletterades med hets på grund av sexuell läggning fanns en samsyn om att våldet och kränkningarna mot en grupp givetvis hade ett samband med de uppmaningar till våld och hot om våld som spreds genom hets mot gruppen. Samma samband gäller naturligtvis när vi talar om funktionshindrade, och därför ska också de inkluderas i lagen om hets mot folkgrupp. Det behövs därför en vidare utredning för att genomlysa hela problemfältet med hot och våld mot personer med funktionshinder.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis fästa kammarens uppmärksamhet på reservation 1, som Mats Einarsson tidigare uppehållit sig vid. Mats Einarsson klargjorde vikten av en utbyggd meddelarfrihet och att detta kan vara ett effektivt vapen i kampen mot bland annat korruption, vilket inte minst har blivit intressant och aktuellt på senare tid, också eller kanske främst inom den privata sfären.
Jag vill dock på en punkt markera och få fört till protokollet att jag inte riktigt instämmer i Mats Einarssons argumentation. Mats Einarsson menar att det finns en intressekonflikt i den här frågan. Jag tror att man gärna visar på intressekonflikter och att de som leder företag kanske gärna visar eller säger att de inte vill ha meddelarfrihet. Men jag tror också att det ligger i deras intresse att få meddelarfrihet. Precis som meddelarfriheten i det allmänna innebär en vinst på så sätt att vi kraftfullt kan motverka till exempel korruption skulle det innebära en vinst för det privata. Det är en vinst för företagen att få meddelarfrihet och att vi fattar beslut om det här.
Meddelarfriheten och efterforskningsförbudet är av grundläggande betydelse för offentlighetsprincipens tillämpning. I den offentliga debatten som blivit en följd av olika företagsskandaler har näringsminister Leif Pagrotsky uttalat att han är beredd att låta meddelarfriheten också omfatta privata verksamheter - något vi då jublade åt. Då frågan lyftes fram här i riksdagen med Pagrotskys kollega, justitieminister Bodström, kom det dock att stå klart att man inte riktigt hade grönt ljus för att driva på offentligheten. Av ett interpellationssvar från den 2 mars i år framgår att regeringen fortfarande inte är beredd att lägga fram ett förslag som ger meddelarfriheten genomslag vare sig i helt enskild verksamhet eller i enskild verksamhet som är offentligt finansierad. I reservation 1 kräver Miljöpartiet och Vänsterpartiet att regeringen ska prioritera att lösa de frågor som är kvarstående så att man senast under nästa riksmöte kan lägga fram ett förslag på utvidgning av meddelarfriheten och meddelarskyddet. Jag vill därför avsluta med att yrka bifall också till reservation 1.