Fru talman! Jag delar verkligen Gustav Fridolins upprördhet över den vidriga djurpornografi som tydligen har kommit till under de senaste åren och blivit värre och värre, precis som Gustav beskrev det. Man kan ifrågasätta varför: Är det så att människor liksom behöver mer och mer av olika former av vidrig pornografi? Finns det ett slags krav för att de ska bli så att säga mätta på pornografi så att man hela tiden måste göra det värre och värre? Det är en mycket skrämmande utveckling som vi ser.
Vi har diskuterat den här frågan internt i Folkpartiet, och vi bedömer att man ändå borde kunna lösa det här inom ramen för djurskyddslagstiftningen. Det handlar ju också om misshandel av djur. Det är naturligtvis det man ska komma åt. Men visst är vi överens om att vi måste göra någonting åt den här formen.
Beroende på vad man kan komma fram till när det gäller ändringar i djurskyddslagstiftningen får vi senare ta ställning till om man måste ha ett förbud, även om jag som jag tidigare framhållit är väldigt tveksam till hur mycket av censur man inte bara kan lagstifta om utan framför allt också döma efter.
Gustav Fridolin och jag har helt lika uppfattning när det gäller behovet att skydda transpersoner. Jag tycker kanske att det nästan är lite semantiskt när Gustav Fridolin inte kan ställa upp på den flerpartireservation rörande hets mot folkgrupp som vi har från andra partier. Vi vill ha en utredning, inte bara om vi ska införa bestämmelserna, utan hur man ska göra det. Gustav Fridolin anser att det redan finns möjlighet att göra detta genom lagstiftning.
Graden av utredning kan naturligtvis diskuteras. Det är ändå bra att se att vi är överens. Vi har ju länge drivit de här frågorna tillsammans.