Fru talman! Yttrandefrihet handlar om rätten att ifrågasätta, att kritisera och debattera. Även yttranden som kan uppfattas kränkande eller sårande måste tillåtas i det sammanhanget. 2 kap. 13 § i regeringsformen anger dock några områden där yttrandefriheten, som i vårt land är vid, får begränsas i vissa fall. Det tar sikte på innehållet i yttrandena.
Det finns en del som vi alltjämt tycker är bekymmersam och där vi vill vidga yttrandefriheten. Det gäller den del som finns i tredje stycket 2 kap. 13 § som mer rör sättet att sprida eller ta emot yttranden. Regleringar på de områdena betraktas inte som inskränkningar i yttrandefriheten. Detta gör att det finns gränsdragningsproblem gentemot nya medier. Vi vill ha en översyn och en förändring på det här området.
När frågan behandlades förra året hade vi inte fått en stående beredning som skulle följa de här frågorna. Det gjorde att vi då reserverade oss till förmån för en utredning alternativt ett tydligt uppdrag till den aviserade beredningen att se över de här frågorna i syfte att få en förstärkt och vidgad yttrandefrihet och hitta en mer individualiserad form i det sammanhanget.
Nu har vi fått den stående beredningen, och den har det här uppdraget. Vi förväntar oss att den kommer att arbeta med det uppdraget så att vi får ett förslag som går i vår riktning.
Jag ser också med fördel en modell där man tittar på att samordna tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen, precis som vi i det här betänkandet samordnar tryck- och yttrandefrihetsfrågor.
Fru talman! Mot den här bakgrunden har vi i det här betänkandet valt att bara anmäla ett särskilt yttrande i frågan om yttrandefrihet i nya medier.
Det finns en reservation från Centern i det här betänkandet. Den har vi tillsammans med andra partier. Den handlar om inskränkningsdelen där vi är tydliga. Det gäller hets mot folkgrupp. Det ska inte accepteras. Precis som Helena Bargholtz tidigare redogjorde för finns det fortfarande en lucka i den grundlagsförändring som vi antog förra året. Det handlar om hets mot grupp med anspelning på könsidentitet, transpersoner. Här finns det fortfarande en uppenbar lucka. De omfattas inte av det hetsskydd som riksdagen beslutade om. Vi tycker att den luckan bör täppas till. När vi diskuterade detta senast förväntade vi oss mycket av det arbete som då sades pågå i Regeringskansliet. Men vi tycker att det nu finns skäl att vara tydliga och kräva en utredning av regeringen för att säkerställa att hets med anspelning på könsidentitet inte har ett grundlagsskydd. Därför yrkar vi i Centerpartiet också bifall till reservation nr 2.
För övrigt vill jag bara kommentera några frågor. Jag kan känna stor sympati för Helena Bargholtz resonemang runt pornografi. Det handlar om att vi i grunden har en könsmaktsordning som gör att kvinnor är underordnade. Så länge vi har den modellen, så länge vi inte har kunnat bryta och skapa en jämställdhet värd namnet där alla människor verkligen har lika rätt och värde, finns det ett bekymmer i den här delen. Det måste hanteras genom debatt, öppenhet och attitydpåverkan både härifrån och över hela samhällsbredden. Vi tror inte att vi här i kammaren hittar framkomliga vägar genom att gå censurvägen. Det gäller att jobba aktivt på andra områden. Vi har skyddat barnen, och det är viktigt. Våldspornografi är en annan fråga. För att komma till rätta med den grundläggande frågan handlar det om att förändra attityder och skapa en jämställdhet värd namnet.
Sedan vill jag kort kommentera frågan om meddelarfriheten som Mats Einarsson nyligen berörde.
Vi är ju som medborgare grunden i samhället. Vi är var och en som enskilda medborgare samhällets utgångspunkter. Vi sluter oss samman i det civila samhället. Vi väljer att agera i den privata sfären, och vi har också ett gemensamt beslutsfattarområde, det allmänna området, som vi har format.
Inom det allmänna området, som vi finansierar via vårt arbete och våra skatter, är det viktigt att vi har en offentlighetsprincip, för att göra det tydligt och synligt och för att göra det möjligt för medborgarna att granska hur vi som har fått förtroendet förvaltar uppdragen och skattebetalarnas medel. Det är viktigt att ha en offentlighetsprincip, och det är viktigt att slå vakt om meddelarfriheten.
Men när Mats Einarsson talar om logiska skäl väljer han att tala tyst om de ideologiska skälen. I botten är det väl så att Mats Einarsson och Vänstern på ideologiska grunder inte vill se någon gräns mellan den allmänna, den offentliga sfären och det civila eller privata. Allt ska vara allmänt, och allt ska vara offentligt.
Där finns en stark intresseargumentering från Mats Einarssons sida. Från vår sida ser vi värdet av att inte göra vårt medborgarskap och vårt privata samhälle till en offentlig institution. Vi ser att det finns tydliga gränser mellan de olika områdena. Därför tror inte vi på att det är möjligt eller ens önskvärt att gå vidare med meddelarfriheten. Yttrandefriheten är något helt annat. Den har inrättats för det som rör den offentliga sfären. Den ska vi värna och försöka hävda.
Det stora bekymret, som Mats Einarsson borde ägna större uppmärksamhet, är ju att tystnaden breder ut sig trots offentlighetsprincip och meddelarskydd. Det är många som talar om att tystnaden och rädslan inom den offentliga sektorn har växt under de gångna åren. Det borde vara det viktiga uppdraget för oss att försöka komma till rätta med, i stället för att greppa över den sfär som är privat eller civil.