Fru talman! Jag tvingas konstatera att jag inte är kapabel att förstå argumentationen bakom Kerstin Lundgrens ståndpunkt, även om det i och för sig är klart vad den går ut på. Hon snuddar vid en rätt intressant diskussion med parallellen till de politiska partierna. Kerstin sade det inte, men det är på det sättet att vi från Vänsterpartiets sida har varit ganska noga med att det offentliga inte ska gå in och kunna styra genom de politiska partierna.
Vad är då grunden för det? Jo, de politiska partierna har en dubbel karaktär. Man kan hävda att de är en del av eller kommer väldigt nära det offentliga i det att de utövar politisk makt på uppdrag av väljarna, till exempel när vi verkar här i riksdagen. Det är fullt möjligt att argumentera på det sättet. Mot den bakgrunden ska man till exempel garantera medborgarna insyn i de politiska partiernas verksamhet.
Men de politiska partierna är också innan de får detta uppdrag medborgarnas verktyg för att kontrollera staten, lite grovt uttryckt, och då ska man inte låta staten kunna gå in och styra i de verktyg som medborgarna har skaffat sig för att kunna styra staten. Det är logiken bakom att man inte ska tillåta alltför mycket av den typen av ingrepp i de politiska partierna.
Detta är en intressant diskussion. Den ligger möjligtvis något vid sidan av den debatt som det här betänkandet egentligen handlar om. Jag konstaterar bara slutligen dels att Kerstin Lundgren inte vill ha meddelarfrihet eller egentligen demokrati över huvud taget inom den privata sfären, dels att hon över huvud taget inte har sagt någonting om varför offentligt finansierad verksamhet som tidigare var offentlig ska undantas från den meddelarfrihet som gäller inom offentlig sektor. Jag hör inga argument på det området.