Fru talman! Jag ska försöka att inte förlänga debatten alltför mycket, men när det gäller HBT-reservanterna funderade jag på att man egentligen borde börja i den grundläggande rättsnormen, nämligen regeringsformen, med ett substantiellt diskrimineringsskydd. Sedan kan man möjligtvis titta på om det behövs efterföljande lagstiftning till tryckfrihetsförordningen. Men på den punkten - detta kommer vi att debattera senare under april - visar det sig att vårt parti är ensamt när det gäller att få ett sådant här generellt substantiellt skydd i regeringsformen.
Det är väldigt problematiskt om man hela tiden utvidgar den här hetsparagrafen i tryckfrihetsförordningen. Det har också Lagrådet påpekat. Var går gränsen när det gäller alla grupper som man vill forsla in i den här paragrafen?
Fru talman! Jag satte upp mig på talarlistan eftersom jag förutsåg att Gustav Fridolin skulle ta upp djurpornografi och så vidare. Vi hade ju en liten debatt för något år sedan om de här frågorna.
Det finns redan i dag i brottsbalken förbud mot att misshandla, överanstränga, vanvårda och på annat sätt otillbörligt utsätta djur för lidande. Man får alltså inte använda sig av djurplågeri, som det heter.
Fram till 1944 var det också förbud mot tidelag, men man tog bort det för 60 år sedan. Vi har - det berörde också Gustav Fridolin - väckt en motion om att man ska titta på möjligheter att införa förbud mot tidelag i lagstiftningen. Det kommer att behandlas i miljö- och jordbruksutskottet. Det kommer väl senare. Men också när det gäller själva djurpornografidelen finns det faktiskt en lagstiftning i dag, dels i granskningslagen, dels i olaga våldsskildringsrubriceringen. Man får inte ha närgångna eller utdragna skildringar av grovt våld mot människor eller djur. Det var det som Gustav Fridolin var inne på tidigare. Han kände tydligen till att det förekom grovt sexuellt våld mot djur, men det är alltså straffbart, om det nu är korrekt benämning som Gustav Fridolin använder. I så fall kan man fundera över rättstillämpningen, men själva lagstiftningen är i sig tillräcklig.
Det är också väldigt svårt, tror jag, att förbjuda en beskrivning av en företeelse som är tillåten, till exempel tidelag. Man måste först påbörja processen med att titta på själva handlingen. Sedan får man diskutera om det är bra eller inte att ha en lagstiftning mot beskrivningen av den typen av händelse.
Det finns också en skillnad. Jag har tillsammans med Göran Magnusson - han har gått ut nu - suttit med och utrett barnpornografifrågorna. Där kan man säga att händelsen i sig är någonting som är kriminaliserat, men beskrivningen av en sådan händelse i bild är också en kränkning av barnet. Barnet kan ju uppleva en kränkning, men ett djur kan inte uppleva en kränkning på samma sätt. Händelsen i sig kan vara en kränkning för ett djur, men beskrivningen av händelsen kan inte upplevas av ett djur. Det finns ju en viss skillnad mellan djur och människor. Det är alltså en lite annorlunda lagstiftningsproblematik i det sammanhanget.
Jag nöjer mig med detta, fru talman.