Fru talman! Vi har ju haft en diskussion i ett annat sammanhang när det gäller offentligt finansierade verksamheter och möjligheten till insyn. Det gäller till exempel partierna och hur vi finansierar vårt valarbete. Därför kan vi väl säga: Visst är partierna i allra högsta grad en del av den offentliga sfären, men vi har också där ett skydd, så att säga en rågång, mellan vad som är samhällets beslutsområde och den privata föreningsfriheten, och där vill vi inte gå in.
Vi har inte någon anledning att gå vidare och göra den offentliga sektorn allsmäktig på alla områden, oavsett om det handlar om föreningslivet, om det civila samhället eller om den privata sektorn. Det är viktigt att vi från den här kammaren klarar att säkerställa en grundläggande balans inom det som är den politiska sfären, där vi ska gripa in.
Jag delar inte Mats Einarssons ideologiska utgångspunkter, vilket kanske inte förvånar. Mot den bakgrunden är det naturligt att inte heller försöka öppna upp för meddelarfrihet eller offentlighetsprincip inom den privata sektorn, lika lite som offentlighetsprincipen skulle vara gällande inom den civila sektorn. Mats Einarsson ska få ha sin ficka och sitt köksbord för sig utan att drabbas av en offentlighetsprincip.