Fru talman! Det här är en mycket intressant principiell debatt, anser jag, och den bör föras långt utanför den här kammaren. Vi är många här, även inom det socialdemokratiska lägret, som är stora anhängare av till exempel friskolor. Jag är en sådan.
Men jag kan för mitt liv inte se att det är någon rättvisa i det faktum att ett barn som är sju, åtta eller nio år, som blir satt i en friskola av föräldrar som har engagemang och lägger ned själ och hjärta i barnets skola och uppväxt, inte ska ha samma rättssäkerhet som andra barn, inte ska ha samma rätt att få sina betyg arkiverade under samma säkra former som barn som går i den offentliga skolan, inte ska ha samma möjlighet till insyn som barn i offentlig skola.
Här krävs det en diskussion även i de led som traditionellt sett vill öppna upp mer offentlig verksamhet för det privata. Det kan inte vara rimligt att ett barn som är sju, åtta eller nio år ska berövas sin rättssäkerhet på det sätt som i dag görs. Alltfler ungdomar söker sig uppenbarligen till friskolor av olika slag, med eller utan föräldramedverkan, men oftast under starka föräldrapåtryckningar. Då menar jag att det är lagstiftarens skyldighet att någonstans säkerställa rättssäkerheten för de eleverna för tid och evighet.
Därför tycker jag att den här debatten är intressant principiellt. Den har inte nu ventilerats av Thomas Bodström specifikt, och det är en debatt som vi kan föra utan att den tar sin grund i betänkandet.