Fru talman! Jag tycker inte att Helena Bargholtz
behöver vara så väldigt uppgiven; hon delar ju de
värderingar som jag inledningsvis uttryckte beträf-
fande den allmänna inriktningen av politiken, och då
finns det väl ändå ett visst hopp även för Helena
Bargholtz.
Det är klart: Den hårda blockpolitik som präglar
svensk politik och har gjort det under en lång följd av
år leder ju till effekten köra huvudet i väggen. Vi har
ju från socialdemokratisk sida också skadat våra
huvuden under borgerliga mandatperioder då budska-
pet var: Här diskuterar vi inte, utan här voterar vi!
Det var ju precis samma effekt. Min egen uppfattning
är att vi borde vara försiktiga med att alltid hävda
blockpolitiken som den enda möjligheten.
Vi har diskuterat högt valdeltagande i Författ-
ningsutredningen, det är alldeles riktigt, men jag
måste säga att Helena Bargholtz ju i Författningsut-
redningen enligt min uppfattning har företrätt förslag
och idéer som faktiskt med stor sannolikhet och enligt
forskarna skulle leda till ett lägre valdeltagande. Det
har ju t.o.m. sagts i olika sammanhang: Ja, men det
får man väl stå ut med, om det blir 10-20 procenten-
heters lägre valdeltagande, bara de som går och röstar
vet vad de faktiskt sysslar med! Det är ju en mycket
märklig ståndpunkt.
Får jag till sist, fru talman, säga om presstödet att
det ju är riktigt att det går till det tryckta mediet i dag
i allt väsentligt om vi talar om dagstidningsstödet -
det finns ju lite annat också. Men jag kan naturligtvis
över tid och längd tänka mig att man också måste se
på den tekniska utveckling som sker på massmedie-
området och att man då också kanske kan överväga
andra former för stödet. Men det som mest präglar
Helena Bargholtz uppfattning är ju att det inte ska
finnas några pengar, och då är det inte så lätt att
stödja hennes nya former.