Fru talman! Det finns egentligen ingen motsätt-
ning mellan Åsa Torstensson och mig i synen på
behovet av att människor är engagerade och har möj-
ligheter att delta i det politiska arbetet.
Däremot är det möjligen så att vi ställer ut en allt-
för svårinlösbar växel när vi säger att människor
faktiskt ska påverka besluten. Det är klart att de ska
göra det i den debatt som pågår, men oftast är det ju
några som får som de vill när man har debatterat
färdigt och några andra som inte får som de vill. Jag
tror att det är en viktig aspekt på hela demokratin.
En sommarpratare, statsvetaren Möller, tog upp
detta för en eller annan sommar sedan. Demokrati är
inte bara är att rösta och vinna, utan demokrati är
också konsten att kunna förlora - om jag uttrycker det
så - och fortsätta arbetet.
Jag diskuterade med en yngre människa häromda-
gen som hade hamnat i en diskussion om hur det
skulle vara i ett alldeles speciellt sammanhang. Då
var det någon som hade sagt: Vi röstar om det! Det
blev 5-4, 4-5 eller något sådant. Då sade jag - och
hon var också inne på det - att detta är ett ganska
konstigt sätt att se på demokratifunktionen. Man kan
ju inte bara rösta, utan man måste faktiskt ta diskus-
sionen. Min erfarenhet från de demokratiska debat-
terna i arbetarkommuner och i nykterhetsrörelsen är
att vi inte har använt omröstningen som den enkla,
snabba lösningen på problemen. Det är i stället dis-
kussionen, debatten och försöken till samsyn som har
varit styrkan i det demokratiska arbetet i folkrörelser-
na. Jag tror faktiskt, fru talman, att detta är värt att
erinra om då och då och att komma ihåg: Demokrati
kan också vara konsten att förlora.