Fru talman! Miljöpartiet ställer sig bakom betän-
kandet i dess helhet - vi har ju i samarbete med
Vänsterpartiet och regeringen lagt fram den här bud-
geten. Jag vill ändå ta upp två frågor som jag har
avgett särskilda yttranden om. Den ena frågan gäller
en sak som jag så gott som varje år i de här debatterna
återkommer till. Det gäller då riksdagsledamöternas
arvoden.
Här inrättades år 1994 Riksdagens arvodesnämnd.
Det var väldigt bra att få tre ledamöter - inte riks-
dagsledamöter - helt skilda från riksdagen som skötte
arvodessättningen för oss riksdagsledamöter. Detta
var utmärkt.
På det sättet skulle vi inte kunna anklagas för att
själva styra över våra arvoden. Sedan hände det att
1998 körde riksdagen över Arvodesnämnden för en
kraftig höjning av våra arvoden. Det här har fortsatt
så att Arvodesnämnden sätter våra arvoden med hän-
syn till löneutvecklingen för statsråd och vissa högre
statstjänstemän - t.ex. domare i rådsklassen - vilket
har inneburit att våra arvoden har höjts så gott som
varje år.
När jag började i riksdagen 1994 hade vi ca
27 500 kr i arvode. Nu sedan den 1 oktober har vi
41 500 kr i arvode. Det är 14 000 kr skillnad. Det är
en 50-procentig höjning. Det är rätt mycket.
Jag tar upp denna fråga varje år därför att jag
tycker att det är viktigt att vi som förtroendevalda inte
fjärmar oss från dem vi representerar, att vi inte ökar
inkomstklyftorna, att vi inte negativt påverkar ut-
vecklingen när det gäller att höja välfärden för alla -
som Magnusson sade. Vi får som ledamöter inte
sticka ut och skaffa oss - tycker jag - mer än vad vi
behöver.
Det var den ena frågan. Det behövs alltså rimlig-
het i detta.
Vad ska man då kritisera? Man kan ju inte kritise-
ra Arvodesnämnden. Det gör jag inte heller. Men jag
kritiserar förarbetena som hänvisar till att Arvodes-
nämnden ska ta hänsyn till utvecklingen för statsrå-
den och för vissa högre tjänstemän. Det är det som
jag i första hand tycker är olyckligt. Jag hoppas att vi
kan hitta någon lösning i framtiden.
Den andra frågan handlar om en överenskommel-
se som s, v och mp gjorde i vårbudgeten om en djur-
skyddsmyndighet. Vi behöver en stark djurskydds-
myndighet i det här landet. Det har sedan bekräftats i
den här budgeten. Det handlar om 13 miljoner kronor
2002 och 20 miljoner kronor för 2003 och 2004. Den
här måste vara en stark djurskyddsmyndighet, menar
vi. Det bör inte vara fråga om en djurskyddsombuds-
man utan en riktigt stark djurskyddsmyndighet.
Vi vet också att det är statsministern som utser si-
na ministrar i regeringen. Men vi vill ändå rekom-
mendera statsministern att överväga om det inte be-
hövs en djurskyddsminister i regeringen. Varför det?
Jo, därför att det allmänna intresset vad gäller djur-
skyddet är så stort i vårt land. För att samla kunskap
och kraft för dessa frågor skulle regeringen behöva en
sådan minister, anser vi. Det är en rekommendation
från oss.
Fru talman! Jag hoppas att djurskyddsmyndighe-
ten kan inrättas och att det blir en stark djurskydds-
myndighet. Det behöver det här landet.