Fru talman! Jag vill först yrka bifall till reserva-
tion 21 som handlar om ett femårigt moratorium för
all kommersiell utsättning av genetiskt modifierade
organismer. I övrigt ställer jag mig bakom de reser-
vationer där Miljöpartiet finns med. Jag vill gå in på
några av dem för att visa hur viktiga de kan vara.
Livsmedel bör vara livsmedel och ingenting an-
nat. I användningen av begreppet livsmedel bör ligga
ett krav på kvalitet. Frågan är om man kan kalla
strömming med dioxinhalter som inte är bra för män-
niskan livsmedel. Nej, det kan man givetvis inte.
Den fisk som vi äter får inte innehålla sådant som
gör oss sjuka, och dioxin tillhör de absolut giftigaste
ämnen som vi känner till. Även om vi vet att fisk
allmänt sett är väldigt nyttig får inte nyttigheten anses
väga upp fiskens giftighet. Detta gäller just beträffan-
de dioxinhalten i strömming.
Kostrekommendationer i all ära - man måste veta
varifrån den fisk som man har på sitt fat kommer. Jag
menar att vi alltid måste se till de känsligaste grup-
perna när vi talar om livsmedel, precis som vi gör när
vi t.ex. talar om luften. Man får inte säga att vissa
människor inte får gå ut vissa dagar eller får flytta
någon annanstans därför att luften är dålig.
Man utfärdar kostrekommendationer vad gäller
fisk och säger att fertila kvinnor inte ska äta fisk mer
än en gång i månaden medan vi äldre, men inte barn,
får äta fisk en gång i veckan osv. Sådant får vi aldrig
acceptera utan vi måste få ned gränsvärdena. Det må
kosta vad det kostar i form av bekymmer för yrkes-
fiskarna för att de inte får lov att ta upp sådan fisk.
Det är faktiskt viktigare med hälsan.
Jag skulle också vilja ta upp problemet med
omärkta genmanipulerade produkter. Vi menar att
regeringen nu måste snabbutreda bristerna i kontrol-
len av märkningen av genmanipulerade livsmedel.
Det finns flera indikationer på att omärkta livsme-
delsprodukter faktiskt innehåller genmanipulerade
beståndsdelar. Det är därför väldigt viktigt att märk-
ningen görs obligatorisk och kopplas till spårbar-
hetskriterier.
En viktig reservation handlar om djurskyddstill-
syn vid slakterier, men den har redan tagits upp av
Jonas Ringqvist.
Vad avser livsmedelstillsynen skulle jag vilja
nämna min lilla hemkommun Sotenäs som exempel
på att de lagstadgade kraven blir för dyra för kommu-
nerna. Kommunen har inte råd att uppfylla Livsme-
delsverkets krav på förbättringar. Man kan inte som
vid annan tillsyn höja avgifterna. Det får man inte
göra när det gäller livsmedel. Dessa avgifter har legat
stilla sedan 1994. Ska man genomföra en förbättring
av tillsynen tvingas man ta av kommunens pengar.
Den får inte något extra bidrag eller möjlighet att höja
avgiften, vilket borde vara en självklarhet.
För att tillsynen ska komma upp på den nivå som
vi skulle önska måste det finnas en möjlighet att höja
avgifterna. Förorenaren ska helt enkelt betala. Det är
viktigt att tillsynen kan finansieras på det sättet.
När det gäller ekologiska livsmedel anser vi att
regeringen öppet ska redovisa sin ståndpunkt vad
avser tillsatser. Det har för åren 2002-2004 anvisats
10 miljoner extra per år till konsumentområdet, och
Miljöpartiet menar att 3 miljoner av dessa medel bör
sättas av för kriterieutveckling inom miljömärkning
och etisk märkning. Det har nämligen framkommit
uppgifter om att Livsmedelsverket i internationella
sammanhang driver en linje som kanske inte är så bra
för den svenska ekologiska branschen och för Krav-
märkningen.
Vad gäller genteknik vill vi att ett riskforsknings-
program ska initieras av Vinnova och Formas. Vi i
Miljöpartiet är oerhört intresserade av stamcells-
forskningen och menar att man kan bejaka den. Den-
na forskning är fristående vad gäller risker och bi-
verkningar. Genmanipulation av djur inom livsme-
delsproduktionens sfär ska dock givetvis inte vara
tillåten. Genmanipulation av djur ska endast i undan-
tagsfall tillåtas för medicinsk forskning.