Fru talman! Mat betyder mycket för oss. Det är
inte bara så att mat gör att vi kan överleva. Mat är
mycket mer. Mat är religion, kultur och mycket an-
nat. Men mat har också blivit mer och mer politik.
Vad handlar då politiken om?
För mig som socialliberal är det viktigt att bevaka
öppenheten, spårbarheten, redligheten och renlighe-
ten. Vi tycker, och har rätt att tycka, att all mat ska
vara ofarlig. Trots detta självklara behöver vi ha ett
kontrollsystem. Ett system för att skapa säkerhet
måste vara lika för alla producenter i alla led i livs-
medelskedjan i hela unionen. För varje typ av pro-
duktion och för varje plats menar vi att det ska finnas
en egen kontroll. Det är den kontrollerande myndig-
heten som ska tala om hur egenkontrollen och rap-
porteringen ska utföras. Ansvaret för den nationella
kontrollen ska den myndighet ha som har ansvaret för
livsmedelssäkerheten i landet. Produktkontrollen är
viktig i alla led. Om man har dåliga varor tidigt i
produktionen skapar det problem i hela produktions-
kedjan. Därför räcker det inte med att kontrollera
slutprodukten.
Redligheten handlar om livsmedelsproducentens
rätt att själv beskriva vad en produkt är, hur den
framställts osv. Men, och det är viktigt, det som sägs
måste gå att bevisa. De nationella myndigheterna ska
arbeta nära den europeiska livsmedelsbyrån och ock-
så vara en länk mellan landets forskning och erfaren-
het och den europeiska nivån. Det tredje ledet, Euro-
panivå, måste se till att det finns gemensamma regler,
och detta eftersom jordbrukspolitiken är gemensam.
Det allra viktigaste när det gäller den europeiska
kontrollmyndigheten är dock att den kan knyta till sig
de bästa experterna. Det är faktiskt viktigare att man
kan finna de allra bästa experterna än var man geo-
grafiskt placerar myndigheten. Ett exempel på hur
unionen kan ta till sig erfarenheter är ju de svenska
begränsningarna av antibiotikaanvändningen i foder-
medel.
För att kunna garantera att den nationella kon-
trollen lever upp till kraven behövs det en kontroll av
kontrollanterna, dvs. den europeiska myndigheten
måste kunna kontrollera hur den nationella myndig-
heten sköter sina åligganden - ett matens FBI om
man så vill.
På ingen annat området ges en myndighet så stor
makt som detta innebär, men livsmedelsfrågorna har
ju den stora betydelsen. Det handlar om en ordning
för säkrare och sundare livsmedel i EU. Organisatio-
nen för den nationella livsmedelskontrollen kommer
vi att ha anledning att debattera här i kammaren inom
några månader.
I den gemensamma politiken i Europa måste en-
ligt Amsterdamfördraget hänsyn tas till konsumenter-
nas önskemål. För närvarande gäller tyvärr att produ-
centintresset väger tyngre än konsumentintresset,
speciellt inom jordbrukspolitiken. Vi i Sverige bör
alltså verka för att konsumentintresset ges en ökad
vikt.
Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation
nr 18.