Fru talman! För närvarande genomgår livsme-
delsindustrin stora förändringar. Det gäller såväl
nationellt som internationellt. I Sverige har föränd-
ringsprocessen accentuerats av medlemskapet i EU,
som förändrat den svenska livsmedelsmarknaden från
en nationellt skyddad marknad till en marknad där
näringens företag befinner sig i en internationell kon-
kurrens.
Detta ställer stora krav på företagen att utveckla
särpräglade produkter med höga förädlingsvärden.
Det kan också åstadkommas genom produktutveck-
ling och utveckling av ny teknik, design och mark-
nadsföring så att de nya produkterna tillgodoser spe-
cifika kundgruppers behov.
Förutom en marknadsorientering av produkterna
krävs att företagen på ett bättre sätt än hittills kan
nyttja teknologi för marknadsföring och informa-
tionsutbyte samt ta till vara de teknologiska möjlig-
heter som är under stark utveckling vad gäller mark-
nadskommunikation, förpackningar och logistik.
Fru talman! Skåne som befinner sig mitt i fokus
för skapandet av en Öresundsregion utgör tillsam-
mans med Danmark en av de mest expansiva och
spännande livsmedelsklustren i Europa. Med ett
upptagningsområde om mer än tre miljoner männi-
skor i Öresundsregionen är Skåne utan tvekan den
bästa lokaliseringen för ett livsmedelsforskningsin-
stitut - ett institut som kan vara av såväl regionalt
som nationellt och internationellt intresse.
Den ökade internationaliseringen innebär att
svenska livsmedelsföretag i ökad omfattning kommer
att arbeta på många olika marknader. Det gör det
angeläget att studera hur olika konsumentgrupper
utomlands upplever och använder mat, livsmedlens
och måltidernas sociala och kulturella roll. Detta
understryks också i SOU 1997:167 En livsmedels-
strategi för Sverige.
Fru talman! I svaret i Miljö- och jordbruksutskot-
tets betänkande 2001/02:MJU5 hänvisas till de lokala
tillväxtavtalen. Jag vill därför kort nämna att Skåne
får drygt 9 miljoner kronor från staten i regionala
utvecklingsmedel. Samtidigt satsar regionen 22 mil-
joner. Totalt finns det alltså 31 miljoner per år för att
genomföra tillväxtavtalet.
De 9 miljonerna räcker alltså inte långt när det
krävs i storleksordningen 50 miljoner kronor under
institutets första år. Det finns alltså inga förutsätt-
ningar för att genomföra projektet om inte staten
bidrar med finansiering utöver det som finns i det
regionala utvecklingsanslaget för Skåne.
Fru talman! Till sist vill jag och min medmotionär
Ronny Olander göra riksdagen uppmärksam på att det
regionala tillväxtavtalet för Skåne inte är någon lös-
ning när det gäller inrättandet av ett livsmedelsinstitut
i Kävlinge kommun.