Herr talman! KU12 är ett svårt betänkande att de-
battera, inte på grund av de olika förslagen i form av
motioner som tas upp i betänkandet, utan svårt därför
att så gott som alla motionsyrkanden är föremål för
en utredning eller nyligen har utretts. Det gäller också
en rad folkpartistiska yrkanden om t.ex. relationerna
mellan den politiska och verkställande makten, de-
mokratiskt utvecklingsarbete, en bredare folklig re-
presentation och permanenta försöksverksamheter
med regionalt självstyre, för att nämna några.
Vi utskottsledamöter har ju en kutym att inte be-
gära realbehandling av våra förslag som är föremål
för utredning. Precis som Åsa Torstensson beskrev är
det så att man tar fram en fråga, och sedan utreds den.
Sedan kommer frågan igen i en ny utredning. Så kan
man hålla på hur länge som helst. Ibland känns det
faktiskt ganska meningslöst att behandla sådana här
betänkanden där man bara har att konstatera att den
och den motionen är föremål för utredning. Jag vet att
Kerstin Kristiansson, som är socialdemokratisk ta-
leskvinna i de här ärendena i kväll, kommer att få det
jättelätt. Hon kommer bara att hänvisa till de här
utredningarna.
Det handlar om den nyligen tillsatta Kommunde-
mokratiutredningen. Där stoppas en massa saker in.
Sedan kommer den parlamentariska Demokratiutred-
ningen som just har behandlats. Där fanns massor av
frågor. Sedan ska det bli spännande att se vad nästa
utredning efter Kommundemokratiutredningen heter.
Ibland brukar man raljera över Sveriges utrednings-
väsende. Det är faktiskt rätt lätt att göra det.
Men tack och lov har jag ett par riktigt bra folk-
partiförslag som jag vill föra fram i det här samman-
hanget.
Det ena handlar om att skapa en kompetenskata-
log. Det berörs i och för sig i det här betänkandet,
men jag vill ändå utveckla det lite. Det är ett jättebra
förslag. Den kommunala självstyrelsen är ett av den
svenska demokratins grundfundament. De lokala
självstyret fyller i huvudsak tre funktioner.
Det ger människor inom ett visst område makt
över viktiga beslut som rör deras vardag och som
berör dem mycket mer än dem som bor någon annan-
stans.
Den ger också utrymme för politisk mångfald.
Vill man ha låg skatt och en liten lokal offentlig sek-
tor eller vill man ha hög skatt och stor offentlig sek-
tor?
Med kommunalt självbestämmande blir det möj-
ligt både för kommuner och enskilda att pröva sig
fram. Delaktighet och engagemang lokalt skänker
stabilitet åt det demokratiska systemet som sådant.
Med ökat avstånd mellan väljare och valda minskar
demokratins medborgerliga förankring. Det gör i sin
tur systemet extremt utsatt för auktoritära och totalitä-
ra strömningar.
Vi kan konstatera att under senare år har det lo-
kala självstyret minskat i omfattning. Lagar som i
praktiken hindrar kommunerna att sälja ut sina bo-
stadsbolag och komplicerade regler för kommunal
skatteutjämning inskränker kommunernas både poli-
tiska och finansiella autonomi. Den här utvecklingen
måste brytas. En renässans för det lokala självstyret
är ett av de viktigaste kraven på reformagendan för
förnyelse av den svenska demokratin. Självstyret
måste ges ett tydligare reglerat lagskydd.
I likhet med vad Folkpartiet föreslagit när det
gäller relationerna mellan EU och dess medlemmar
kan man också tänka sig en modell med en särskild
kompetenskatalog för maktfördelningen mellan na-
tionell och lokal nivå.
Det finns olika metoder för kompetenskatalogens
lagreglering. Ett sätt är att slå fast uppgifternas place-
ring i grundlagen. Att flytta ett sakområde från en
nivå till en annan skulle då inte vara möjligt att ge-
nomföra med mindre än att två riksdagar med val
emellan fattar ett likalydande beslut. Statsrättsligt
skulle det omvandla Sverige till en federal stat, och
det är ju en utvecklingen som varken är realistisk
eller önskvärd.
Det är också möjligt att stipulera maktfördelning-
en i en lag som motsvarar riksdagsordningen där det
räcker med ett beslut med kvalificerad majoritet för
att åstadkomma en förändring.
Den mest modesta reformansatsen vore att slå fast
befogenheternas fördelning i en vanlig lag, förslags-
vis kompletterad med en regel som ger en minoritet i
riksdagen rätt att skjuta upp behandlingen av ett för-
slag som ändrar på den rådande maktfördelningen
mellan central och lokal nivå. Även om en av de
enklare formerna för lagreglering används skulle det
innebära ett auktoritativt grunddokument som anger
den nationella och den lokala nivåns förhållanden.
Dess blotta existens skulle göra att principfrågan om
den kommunala självstyrelsens ställning gentemot
centralmakten ständigt hölls levande.
Frågan om kommunerna ska äga bostadsbolag blir
i en sådan situation inte enbart en fråga om huruvida
det är politiskt rätt att kommunerna äger bostadsbo-
lag, utan också huruvida det är principiellt rätt att
kommunerna själva ska få avgöra frågan eller inte.
Det var det ena av mina förslag. Det ligger i linje
med den reservation som de borgerliga utskottsleda-
möterna ställer sig bakom. Med detta yrkar jag bifall
till reservation 1.
Jag vill också ta upp ett annat förslag som jag
tycker är väldigt viktigt att framhålla i det här sam-
manhanget. Det gäller en motion från Folkpartiet som
behandlas i betänkandet om ungdomars möjligheter
att delta i det demokratiska arbetet och få behålla sina
politiska uppdrag.
Det är ju inte ovanligt att ungdomar får uppdrag i
kommuner och landsting, men det är ju inte heller
ovanligt att ungdomar måste flytta för att de ska stu-
dera vid högskolor och universitet. Då stämmer de
nuvarande mantalsskrivningsreglerna väldigt dåligt.
Om de hyr rum eller lägenhet på studieorten måste de
skriva sig där. Men genom den regeln faller möjlig-
heten bort för de här studenterna att behålla sina
kommunala uppdrag i sin hemkommun. Möjligheten
att få ett nytt uppdrag på studieorten är i det närmaste
obefintlig eftersom studenterna ofta kommer dit mitt
under en mandatperiod. Som vi alla som jobbar poli-
tiskt kunnat märka medför det att ungdomarna för-
svinner från politiken. De slutar med sitt lokala poli-
tiska arbete, inte för att de tycker att det är tråkigt
utan därför att de helt enkelt inte kan vara kvar. De
vill studera någon annanstans. Jag tycker att det här är
ett stort demokratiskt problem.
Men det går mycket lätt att göra någonting åt det.
Man skulle kunna införa någon form av undantagsre-
gel antingen från mantalsskrivningskravet på studie-
orten eller från kravet att vara skriven i kommunen
för att inneha kommunala uppdrag. Det skulle kunna
gälla för ungdomar upp till t.ex. 30 år. Jag hoppas att
alla instämmer i att vi måste pröva alla möjligheter
för att få behålla våra ungdomar i politiskt arbete. Det
är svårt nog som det är. Trots alla de utredningar som
grubblar på olika frågor hoppas jag att Kerstin Kristi-
ansson i dag kan ge mig ett löfte om att detta kommer
att genomföras.
Jag yrkar än en gång bifall till reservation nr 1.