Herr talman! Det är inte lätt att komma in så här i
slutet av debatten och så här sent på kvällen. Därför
ska jag försöka fatta mig kort och kärnfullt. Den de-
batt som precis har föregått mitt anförande tycker jag
kom in lite väl mycket på detaljnivå. Utskottsbetän-
kandet handlar förvisso om kommunal självstyrelse,
lokaldemokrati på olika nivåer och övriga frågor med
bäring på demokrati. Då tycker jag att man kanske
ska hålla sig på den lite mer principiella nivån utan att
hänge sig åt detaljer.
Fyra reservationer har fogats till betänkandet och
två särskilda yttranden. Inledningsvis skulle jag vilja
yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på
samtliga reservationer.
Jag tänker inte kommentera varje motion, för be-
tänkandet är uppbyggt på motioner. Jag vill ändå
peka på det utredningsarbete som rör de lokaldemo-
kratiska frågorna och flernivådemokratin.
Utredningar görs det många, och många på en rad,
har det sagts från en del talare här i talarstolen. Och
visst görs det utredningar. Inte minst borgerligheten
ropar på nya utredningar. En av reservationerna
handlar just om att man vill ha en utredning kring ett
förstärkt grundlagsskydd för den kommunala själv-
styrelsen.
De utredningar som pågår är, som tidigare har
nämnts här, Kommundemokratikommittén, PARK-
utredningen, ALLBO-kommittén, utredningen om
beslutsprocessen vid försäljning av och överlåtelse av
driftsansvar för den offentligt finansierade vården,
där vi känner den ensamutredare som sitter och arbe-
tar. Många av de motioner som behandlas i betänkan-
det är direkt applicerbara på de här utredningarna.
Helena Bargholtz ställde i sitt anförande frågan
till mig vilken uppfattning jag hade om att ungdomar
ska vara valbara i sin hemkommun och inte i den
kommun där de studerar. Den frågan landar just i
Kommundemokratikommittén. Jag kan upplysa He-
lena Bargholtz om att vi hade ett internat i Kommun-
demokratikommittén förra veckan, och en av de frå-
gor som diskuterades väldigt intensivt var just denna.
Jag var den som lyfte upp frågan. Det är viktigt, inte
minst ur ett glesbygdsperspektiv, när våra ungdomar
från glesbygden flyttar till studentorterna och vi tap-
par en påfyllning av unga i de demokratiska leden.
Jag kan hålla med Helena Bargholtz om att det är en
viktig fråga och en viktig demokratifråga.
Så går jag över till reservationerna. Vi vet, som
också har belysts tidigare under debatten, att samtliga
borgerliga partier vill ha en utredning för att stärka
det kommunala grundlagsskyddet för den kommunala
självstyrelsen. Utskottsmajoriteten är dock av en
annan uppfattning. Vi tycker, precis som har citerats
här tidigare, att förhållandet mellan stat och kommun
präglas av en helhetssyn, dvs. att stat och kommun
samverkar på olika områden för att tillgodose med-
borgarna med samhällsservice av skilda slag. Om det
då är utgångspunkten, och vi dessutom kan konstatera
att vi lever i ett föränderligt samhälle, är det svårt att
en gång för alla i grundlagen dra strikta gränser kring
kommunal självstyrelsesektor.
I grunden - det har få nämnt - handlar det om en
trygghet för den enskilde individen. Den kommunala
självstyrelsen är ett medel, inte ett mål i sig. Uppgif-
ten är att skapa tillit till samhällets förmåga att skapa
trygghet och att lösa gemensamma uppgifter.
Det handlar inte om att centralisera, Åsa Torstens-
son, utan om att hjälpas åt från stat och kommun att
tillgodose medborgarna med samhälleliga nyttigheter.
Jag vill dessutom påminna om den utfrågning som
KU hade om fördelningen av den politiska makten,
som det hette, eller kommunal självstyrelse. Bland de
experter som deltog fanns det inte heller något starkt
stöd för ett förstärkt grundlagsskydd av den kommu-
nala självstyrelsen. Jag skulle t.o.m. kunna citera
vissa av dem som hade väldigt bra liknelser kring
detta med kommunal självstyrelse. En av dem heter
Ulf Adelsohn. Han liknade detta vid ett förhållande
mellan föräldrar och barn, där man begär och får och
ibland begär och får inte. Men man tillgodoses i alla
fall.
Dessutom utreddes frågan 1996. Som har nämnts
här tidigare har detta inte lett till någon lagstiftning, i
alla fall inte hitintills, utan frågan bereds fortfarande i
Regeringskansliet.
Om man nu tillsätter en ny utredning som ska ut-
reda samma sak som den gamla, och när ni dessutom
när ni kräver detta kritiserar att utredningar tillsätts
efter varandra, vad tror ni då att den nya utredningen
ska komma fram till som den gamla inte redan hade
kommit fram till och som ska vara underlag för änd-
ringar i grundlagen?
Dessutom kan jag inte låta bli att i det här sam-
manhanget påpeka det inkonsekventa i reservationen.
Vi som är minnesgoda minns när vi i höstas diskute-
rade kommunal kompetens. Moderater klev upp i
denna talarstol och pratade sig varma för ett förbud
mot kommunal näringsverksamhet. Folkpartister
krävde att kommunala nyttigheter skulle drivas i
nämndform och inte i bolagsform. Nu, ett halvår
senare, vill företrädare för samma partier ha en utred-
ning som syftar till ett förstärkt grundlagsskydd för
den kommunala självstyrelsen.
Jag kan inte se någon konsekvens i det här. Den
ena gången ropar man på förstärkt grundlagsskydd,
och den andra gången vill man beskära möjligheten
för kommunerna att driva verksamhet i bolagsform.
Jag efterlyser konsekvensen. Var går den raka, strikta
linjen för framför allt moderater och folkpartister?
När det sedan gäller miljöstyrande vägavgifter har
den frågan redan utretts av en särskild utredare. Han
lämnade sitt betänkande så sent som i januari 1999.
Förslaget bereds för närvarande i Regeringskansliet
inom ramen för beredningen av infrastrukturproposi-
tionen, som regeringen ju har aviserat. Av det skälet
finns det inte anledning att förorda ett tilläggsdirektiv
till författningsutredningen, eftersom ett arbete redan
pågår kring den frågan.
Detsamma gäller reservationen om regional an-
svarsfördelning. Där finns ju PARK-utredningen,
även vad gäller landstingens roll. Man ser över alla
nivåer vad gäller detta. Därför bör vi avvakta det
fortsatta beredningsarbetet av PARK:s förslag. Det är
inte vare sig brukligt eller lämpligt, som nämnts här
tidigare, att föregå detta.
Till sist - detta har också nämnts här - har ett
enigt utskott gjort ett tillkännagivande till regeringen
som gäller att jämställa uppdrag i kommunala bolag
med andra kommunala uppdrag, och det gäller
tjänstledighet för förtroendeuppdrag. För övrigt har
jag också aktualiserat frågan i Kommundemokrati-
kommittén, för den ryms ju väl inom ett av direktiven
till utredningen. Detta till trots har ett enigt utskott
ställt sig bakom ett tillkännagivande. Det är naturligt-
vis viktigt att den här frågan belyses, och det har nu
gjorts från två horisonter.
Med detta, herr talman, vill jag avslutningsvis än
en gång yrka bifall till utskottets hemställan och av-
slag på samtliga reservationer.