Herr talman! Jag tycker att det är mycket positivt
att få den här reaktionen från Ronny Olander. Jag
upplever också att man jobbar med frågan både i
socialförsäkringsutskottet och i socialutskottet. Sam-
tidigt upplever människor som är utsatta för detta att
det går för långsamt.
Det finns flera sorter av alternativa material att la-
ga tänder med. Det finns en del som inte är så bra.
Det finns de som försöker pröva ut detta. De har
kommit fram till att man stoppar bl.a. in titandioxid
och andra ämnen som också är toxiska i dessa mate-
rial. Det är ungefär som om man kryddar någonting
för att man skall vara ensam om produkten och inte
tänker sig för vad det får för effekter. Så är det med
tandmaterialen också. Det finns ju faktiskt de som
jobbar mycket seriöst med de här tandmaterialen, t.ex.
de som är kopplande till amalgamenheten i Uppsala.
De jobbar ihop med producenter för att verkligen
skapa rena produkter som man klarar av att hantera
med händerna och som man klarar av hälsomässigt
genom att ha dem i munnen.
Men när det gäller amalgamet har man ju från
början inte heller tänkt på att ha handskar. I dag måste
man ha skyddshandskar när man hanterar amalgam
eftersom kvicksilvret är så toxiskt. Slarvar man med
skyddshandskar när det gäller de här andra ämnena
får man alltså reaktioner. Det är naturligtvis inte bra
det heller.
Sedan skall vi komma ihåg att bestämmelserna för
amalgamet när vi tar det ur munnen är som för miljö-
farligt avfall, nästintill kärnavfall. Det skall kapslas
in. Det skall ned i fast berggrund. De som skall ta rätt
på det ser ut som mångubbar. Någonstans måste det ju
finnas en rimlig logik. Om det är så farligt utanför
kroppen, torde det ha en viss inverkan även på krop-
pen.
Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt delpension