Fru talman! Jag vill inleda med att hålla med
Kerstin Heinemann om behovet av att nikotinavvänj-
ningsmedel finns tillgängliga. Jag vill erinra om att
det har varit en moderat linje i många år, men Folk-
partiet hade inte samma uppfattning i Folkhälsokom-
mittén. Vi är glada över att ni nu delar vår uppfatt-
ning i den frågan.
Egentligen begärde jag ordet för att säga något om
lagstiftningen i USA. Jag vet inte om Kerstin Heine-
mann är medveten om skillnaden mellan den lagstift-
ning som finns i Kalifornien, det är den det är frågan
om, och den som föreslås här i Sverige. I Kalifornien
är det alltså förbjudet för en gäst eller en anställd på
en restaurang att tända en cigarett och röka. Däremot
har restaurangägaren inget ansvar för att förhindra
eller förbjuda sina gäster att röka. Det är gästen som
begår ett lagbrott. Det innebär i sin tur att efterlevna-
den av den här lagen är väldigt olika på olika håll,
enligt de uppgifter jag har fått. Som gäst löper man
risk att bli anmäld eller gripen av polisen för ett lag-
brott om man tänder en cigarett på en restaurang. Det
är en helt annan sak än det vi diskuterar här. Jag säger
inte att det ena är bättre än det andra, men enligt mina
uppgifter är det väldigt olika hur efterlevnaden av
lagen är.
Däremot vet jag att i andra delar av USA ställer
man krav på att det ska finnas rökfria utrymmen på
restauranger. Man ställer starka krav på att det ska
finnas en fungerande ventilation. Den erfarenhet jag
har är att det fungerar mycket bättre för att erbjuda
icke-rökare rökfria miljöer på restauranger än rökför-
budet uppenbarligen gör i Kalifornien. Det är den
linjen vi förordar. Vi kan ställa upp på krav på rökfria
miljöer. Vi tycker också att krav på bättre ventilatio-
ner och liknande är en rimlig sak. Men det här för-
dröjningen i lagstiftningen och lagstiftningen i sig
innebär att ingen är beredd att investera i en bra mil-
jö, bra teknisk ventilation och särskilda lokaler för
rökare. Det beklagar vi.