Fru talman! Tobaken är ett stort och känt häl-
soproblem. Listan över vilka konsekvenser tobaken
för med sig kan göras lång. Det gäller dels för den
som själv använder tobak, men även för den som
påtvingas en passiv konsumtion. Uppgifter pekar på
att rökningen kräver upp emot 8 000 liv per år i Sve-
rige. Var fjärde rökare dör i medelåldern och förlorar
i genomsnitt 22 år av sitt liv. Ca 500 personer dör
dessutom varje år av passiv rökning i Sverige.
Så här kan vi inte ha det! En god folkhälsa inne-
bär att människor är friska och mår bra, och att vi gör
något åt de hälsoklyftor som finns. Det handlar både
om att förebygga sjukdom och att främja hälsa. Det
handlar också om att engagera medborgarna inom
frivilligorganisationer och som enskilda individer.
Det är helt nödvändigt att motverka kommersiella
hälsohot. Samhället ska, genom framsynta åtgärder,
underlätta för den enskilde att leva ett hälsosamt liv.
I söndags satt jag på ett kafé vid en flygplats i Pa-
ris. Där var så rökigt att man nästan fick skära sig
fram. Folk fimpade direkt på golvet. I denna och i
annan internationell jämförelse framstår onekligen
vårt arbete i Sverige som framgångsrikt, även om vi
inte på något sätt kan slå oss för bröstet med tanke på
den situation vi har.
Vi ser i dag resultat av våra breda satsningar på
opinionsbildning, på ett aktionsinriktat arbetssätt med
såväl vuxna som ungdomar engagerade, och omfat-
tande såväl aktiv som passiv rökning. Vi ser resultat
av att vi har påvisat tobaksindustrins arbetsmetoder
för att rekrytera nya konsumenter, liksom av samord-
nade insatser mellan t.ex. Folkhälsoinstitutet, lands-
ting, frivilligorganisationer och andra.
Det krävs dock ett fortsatt mycket målmedvetet
och intensifierat arbete för att minska tobaksbruket.
Det krävs information, utbildning, opinionsbildning
och tobaksfria miljöer. Debutåldern måste skjutas
upp, och det behövs ytterligare insatser riktade till
barn och ungdomar. Det är viktigt att påverka vuxen-
världen - vuxna är antingen goda eller dåliga före-
dömen. Det krävs också lagstiftning, kontroll och
efterlevnad.
Jag tror att det är viktigt att också lyfta fram olika
exempel, t.ex. skolor som gör förtjänstfulla insatser.
Ett exempel är Eva Egervärn och hennes lärarkolleger
i jämtländska Hallen, som tillsammans med eleverna
håller den lilla Kyrkskolan tobaksfri. "Att prata tobak
med ungdomarna är enkelt, det finns ju inget som är
bra med tobak", säger Eva frankt i tidskriften Tobak
eller Hälsa. Det behövs engagemang, mod och före-
döme. Vi måste börja i den lilla miljön. Det är viktigt.
Ytterligare exempel på positiva förebilder är de
rökfria nattklubbar som börjar dyka upp. I Borlänge i
Dalarna öppnades vid årsskiftet landets kanske första
rökfria nattklubb. Det är en mycket god idé som ver-
kar ha slagit väl ut. Kläderna är fräscha även dagen
efter, och lokalerna är fräschare. Det finns inga
brännhål i mattan, och lokalen kan användas under
dagtid till konferenser, framhåller Benny Astor, som
är en av dem som driver verksamheten. Det är ett bra
och viktigt exempel på vad som går att göra. Detta
vill jag och Centerpartiet stimulera och se mer av.
Fru talman! Centerpartiet ställer sig bakom det
allra mesta av innehållet i betänkandet. Där finns små
men ändå steg i rätt riktning. Tillkännagivandet att
förebyggande insatser krävs såväl för barn och ung-
domar som för vuxna är en bra justering som jag
förutsätter kommer att sätta spår i det fortsatta arbe-
tet.
Däremot är jag besviken och förvånad över att
Centerpartiet är ensamt om att redan nu förorda en
skarp lagstiftning för rökförbud i restauranger och
andra serveringsställen. Förbudet skulle gälla fr.o.m.
den 1 januari 2004. Inte ens Miljöpartiet, som motio-
nerade om skarp lagstiftning fr.o.m. den 1 januari
2003, håller i utan går på frivillighetslinjen.
Såväl arbetsmiljön, drogpolitiska motiv som
hälsoskäl talar för ett snabbt ställningstagande för ett
rökförbud. Härigenom blir restaurangmiljön och
kaféerna också tillgängliga för den stora grupp som
inte tål tobaksrök. Ensam är inte alltid stark. Det
gäller särskilt när det handlar om att få igenom kloka
beslut i denna riksdag.
En lagstiftning nu underlättar förberedelsearbetet
och undviker spekulationer, som redan förs, om det
ska vara 100 % rökfritt för att frivillighetslinjen ska
ha lyckats osv. Om frivillighetslinjen misslyckas, när
kan ett förbud verkställas? Blir det utvärdering, pro-
position, riksdagsbehandling? Enligt min uppfattning
är risken betydande för att det blir ett misslyckande.
Det blir tjafs om definitioner, och det blir fördröj-
ningar.
Jag har en fråga till Lars Elinderson, Moderater-
nas talesman: Varför, Lars Elinderson, ska just den
personal som arbetar i restauranger, på kaféer och
som bartender eller motsvarande inte ha rätt till en
rökfri arbetsmiljö? Alla andra har det. Varför ska just
den här personalgruppen inte ha den rätten? Det är en
direkt fråga som jag skulle vilja ställa.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till
reservation 5, men jag står självfallet bakom även
reservation 17, som rör förslag om ökad tillgänglighet
för nikotinläkemedel. Vi menar att det under kon-
trollerade former bör bli möjligt för fler än apotek
och apoteksombud att sälja nikotinläkemedel.