Herr talman! Låt mig först kommentera inläggen
från ett par av mina kolleger. Jag börjar med Lars
Elinderson från Moderaterna. Jag tror att Moderater-
na få gånger varit så ensamma om sin framställan i
kammaren som nu. Lars Elinderson har här presente-
rat en politik på tre olika områden, och den första
gällde snuset.
Också snus är beroendeframkallande och har kon-
sekvenser för hälsan. Jag tycker att Lars Elindersons
framställning låter som ett eko från en presentation
som vi i socialutskottet fick från representanter från
tobaksindustrin. En företrädare för den pratade med
darr på stämman och nästan med en tår i ögonvrån
om snuset som en väg att rädda liv. Jag tror att vi
även framgent bör hålla fast vid vår försiktiga håll-
ning till snuset.
Det andra området är ventilationsfrågan. Jag får
här själv låta som ett eko av tidigare kolleger, som
har sagt samma sak. Det som de främsta experterna
på det här området och hotell- och restaurangföreträ-
dare tillsammans med hotell- och restaurangfacket
tagit fram på området bekräftar att ventilationen inte
kan lösa rökproblemen. Ventilationen kan förbättra
det, men det kan inte lösa problematiken. Detta är
något som också Lars Elinderson och Moderaterna
borde ta intryck av.
Vad gäller nikotinersättningsmedel har vi den här
hanteringen av medlen så länge de är klassade som
läkemedel. Jag och Socialdemokraterna välkomnar att
vi nu går i en riktning där vi i första hand ser till att vi
får 900 apoteksföreträdare ytterligare som kan se till
att föra ut nikotinersättningsmedel. Det är mycket
möjligt att vi kommer se över det framgent.
Kenneth Johansson har undrat varför man är en-
sam om att föra fram frågan om förbud. Jag tillstår att
det inte är så ofta, men kanske just i detta samman-
hang är det ett privilegium att tillhöra oppositionen.
Man kan då föra fram förslag som man kanske inte
direkt behöver ta konsekvenserna av.
Det är också så att vi befinner oss i ett valår. Det
kanske är lite tacksamt att föra fram än det ena och än
det andra förslaget. Men vi som tillhör majoriteten
och står bakom regeringens förslag måste föra fram
förslag som är praktiskt farbara och dessutom föra
fram det så att vi kan få så stort samförstånd som
möjligt. Jag kommer att återkomma till detta i mitt
anförande.
Herr talman! Det är med stor tillfredsställelse som
jag tar till orda i denna debatt kring den proposition
rörande vissa tobaksfrågor som nu kommit till riks-
dagen för beslut. Rökning är ett stort folkhäl-
soproblem i Sverige och i världen i övrigt och åstad-
kommer årligen hundratals dödsoffer, och tusentals
människor insjuknar med skadeverkningar som följd
av aktiv eller passiv rökning i vårt land. Rökning är i
dag den enskilt största orsaken till för tidiga dödsfall.
Kampen mot tobaken förs på olika sätt i hela den
industrialiserade världen och inte utan framgång.
Rökningen minskar successivt i den utvecklade delen
av världen, men den ökar tyvärr i de fattiga länderna.
Den cyniska tobaksindustrin, som inte sällan rappor-
teras utnyttja barnarbetare på sina tobaksplantager på
olika platser i världen, förstår att utnyttja okunskap
och brist på utbildning som en möjlig marknadspo-
tential. Därför ökar försäljningen och dödsfallen i
tredje världen kraftigt. WHO förutspår att på tio års
sikt kommer dödsfallen att ha ökat från dagens 3 ½
miljoner till 10 miljoner. 70 % av dödsfallen förvän-
tas komma i tredje världen. Det är en viktig faktor att
tänka på när vi diskuterar andra politikområden i
denna kammare som exempelvis biståndsfrågor.
Herr talman! I den utvecklade världen för vi kam-
pen mot tobaken och dess skadeverkningar på olika
sätt och med olika framgång. Vi har i dag insikten om
tobakens skadeverkningar väl dokumenterade. Vi vet
att cigarettrökning är en av de viktigaste orsakerna till
hjärt- och kärlsjukdomar. Vi vet att det påskyndar
åderförkalkning. Vi vet att många får problem med
luftvägarna, och vi vet att tobak är en av orsakerna till
lungcancer, som är den vanligaste orsaken till cancer-
dödsfall i världen.
Passiv rökning är en av de mest underskattade
problemställningarna i relation till tobaksfrågan anser
jag. Det mesta av tobaksröken går inte till konsu-
menten själv utan till omgivningen. Många är vi som
mår dåligt eller tycker att det är obehagligt när vi
tvingas inandas andras cigarettrök. Men det stannar
självklart inte vid att det är obehagligt. Nya beräk-
ningar uppskattar att de som årligen dör i Sverige
som en följd av passiv rökning är så många som nå-
gonstans mellan 600 och 800 personer. Detta är
självklart helt oacceptabelt. Det är också så att föräld-
rarnas rökning är en direkt orsak till vart fjärde fall av
astma hos barn.
Sverige har arbetat mot tobak i snart 40 år. Toba-
ken är ett av våra allvarligaste hälsoproblem och
därför en av våra prioriterade folkhälsofrågor. Det
svenska tobaksarbetet grundas på fyra ben: informa-
tion om tobakens skadeverkningar, rökavvänjning,
opinionsbildning och lagstiftning.
Men det var först i början av 90-talet som vi bör-
jade ändra färdriktningen för tobaksarbetet. På den
tiden hade vi t.ex. Svenska Tobaksbolaget som delvis
var statligt och som vi successivt avyttrade. Vi hade
då kommit till ett läge att vi inte kunde komma längre
med det gamla ungdomsorienterade tobaksarbetet. Då
började vi arbeta för att göra tobaksproblematiken till
alla människors ansvar.
Vi började försöka påverka den sociala acceptan-
sen för tobaken i samhället, och vi började arbeta
brett. Olika former av ifrågasättande kom igång.
Skulle verkligen försäkringsbolagen äga aktier i to-
baksbolag? Veckotidningar började bli mer samhälls-
tillvända och skriva om tobaksfrågor. Vissa tidningar
började säga nej till tobaksreklam redan innan förbu-
det infördes.
Herr talman! Genom åren har vi lärt oss att om
man arbetar över hela fältet av rökare så kommer man
att vinna slaget. Slaget kommer att vara vunnet som
helhet men också vad gäller ungdomarna. Vi har
också använt den kunskap och erfarenhet som vi
inhämtat från andra länder. I Sverige har vi lyckats
bra trots relativt små resurser.
I t.ex. Norge har man lyckats dåligt trots mer re-
surser. Där har man satsat särskilt på ungdomar och
för lite på de vuxna. Man har underskattat de vuxnas
viktiga roll som förebilder för de unga. Bl.a. därför
har Norge den högsta andelen rökare i Europa, 32 %.
I Sverige har vi 21 %. Bland männen i Norge röker
31 % och i Sverige 17 %. Bland kvinnor i Norge
röker 32 % och i Sverige 19 %.
Man har fokuserat mest på ungdomar och myn-
digheter och för lite på organisationer. Man har heller
inte haft rökavvänjningstöd. Man har satsat på natio-
nell nivå medan vi i Sverige har satsat på alla nivåer.
Vi har provat oss fram i stället för att teoretisera. Vi
har lyckats överföra teori till praktik.
Runt 20 % av ungdomarna röker. Vi har inte
nämnvärt lyckats minska rökningsfrekvensen bland
ungdomarna, men deras rökkarriärer är i dag kortare.
Vi har gått från ett rökpositivt till ett mer röknegativt
samhällsklimat. Men det finns platser där man kom-
mit betydligt längre. I t.ex. Kalifornien är man i dag
nere i att 10-12 % av ungdomarna röker, så det finns
mer för oss att göra.
Ett annat området där vi i Sverige varit fram-
gångsrika är i satsningarna på t.ex. gravida. År 1992
rökte 25 % av de gravida, och i dag är siffran nere i
12 %. Vi har lyckats att göra rökningen till en kvin-
nofråga inte bara för graviditetens skull utan för att
kvinnornas hälsa som helhet är viktig. Men vi har inte
jobbat med moralisk utpressning. I tobaksarbetet har
man t.ex. arbetat med tidningar som Amelia som via
rökavvänjningstävlingar lyckats stimulera till avvänj-
ning. Vi har jobbat brett i samhället med olika intres-
sen, och detta har varit mycket bra och mycket fram-
gångsrikt.
Herr talman! Ett av de områden som dagens pro-
position behandlar är tobaksreklam. Propositionen tar
upp frågan om ett förbud för näringsidkare att vid
marknadsföring till konsumenter av andra varor än
tobaksvaror eller tjänster använda ett varukännings-
tecken som är reklam för en tobaksvara. Man ska
heller inte få göra reklam i samband med mediesam-
manhang eller i annonser för andra varor och så att
säga placera tobaksprodukter i dessa exponerings-
sammanhang.
Detta är ett mycket viktigt område som nu kom-
mer att regleras. I takt med att samhällsklimatet blir
alltmer negativt till rökning och att allt färre väljer att
börja röka har också tobaksindustrin blivit alltmer
smart, eller cynisk om man så vill, i sitt sätt att mark-
nadsföra sina produkter. Ett av dessa sätt är att försö-
ka nå ut med indirekt reklam genom olika former av
produkter som i sin tur påverkar människors inställ-
ning till ett visst varumärke.
I liggande förslag föreslås att det ska vara förbju-
det för näringsidkare att helt enkelt marknadsföra
tobaken med olika former av reklam
Att det föreligger en koppling mellan försäljning-
en av tobak och en gynnsam inställning till ett visst
varumärke anser jag som självklart. Varför skulle
annars ett företag med ett visst cigarettmärke eller ett
tobaksföretag helt plötsligt börja sälja byxor eller
klockor? Här ser man klart att man försöker stimulera
trender till sitt varumärke.
Jag märkte också tydligt denna koppling i ett helt
annat sammanhang när jag för en tid sedan besökte
ett svenskt mineralvattensföretag. Företaget hade
nyligen blivit uppköpt av ett ölföretag. Man hade nu
som policy att göra allt för att hålla mineralvattnet
och dess varumärke väl avskilt från ölmärket. Man
var påtagligt orolig för vilka konsekvenser det skulle
få för inställningen till och försäljningen av mineral-
vattnet. Nog finns koppling om man säljer olika pro-
dukter med samma varumärke.
Herr talman! Det andra stora området i dagens
proposition handlar om rökfria miljöer. I tobakslagen,
som kom 1992/93, infördes rökfria miljöer i lokaler
avsedda för barnomsorg, skolverksamhet och annan
verksamhet för barn och ungdomar m.m. Genom åren
har ytterligare utvidgningar av lagen gjorts. Vid varje
tillfälle har det protesterats och sagts att detta är os-
mart, olämpligt och omöjligt, men i dag är det själv-
klarheter.
I dag är det mycket få som vill ha tillbaka röken i
hälso- och sjukvården, få som vill ha den tillbaka i
gemensamma utrymmen i bostadsområden och få
som vill ha den tillbaka på flyg eller tåg. I dag skulle
människor börja protestera om vi introducerade rök-
ning på dessa ställen.
I dagens proposition föreslås början på en resa
mot rökfria restauranger och andra serveringsställen.
Det förslag som föreligger skulle ha kunnat vara ännu
tuffare. Jag vet att det finns de i denna kammare som
önskar det. Men vi har valt att i dialog med fackföre-
ningar, Sveriges Hotell- och Restaurangföretagare,
SHR, m.fl. gå en tydligt utstakad och rak väg men
ändå med några mjuka inledande steg i riktning mot
rökfrihet.
Med föreliggande förslag får nu krog- och restau-
rangnäringen en möjlighet att på frivillig väg börja en
omställningsprocess mot en bättre och friskare restau-
rang- och krogmiljö.
Regeringens förslag innebär att man nu ska inrätta
ett eller flera områden där det är rökfritt i lokalen.
Samtidigt har vi genom Statens folkhälsoinstitut till-
satt en utredning med representanter för fack, näring
osv., med uppdraget att utreda förutsättningarna för
rökförbud i restauranger och andra serveringsställen.
Man ska också titta på olika incitament för att målet
om rökfrihet ska kunna uppnås på frivillig väg.
Som tidigare sagts dör årligen 600-800 personer i
vårt land som en följd av passiv rökning. Personer
med astma och allergi drabbas särskilt ofta av mer
eller mindre allvarliga problem till följd av passiv
rökning. Restauranger och kaféer är de platser där
människor mest drabbas av passiv rökning. Opinio-
nen i Sverige blir alltmer positiv till rökfritt på restau-
ranger. När regeringen därför sätter upp målet att vi
ska ha rökfria serveringsmiljöer den 1 januari 2004 är
det ett modernt och tidsenligt förslag.
Detta är ett förslag som kommer att leda till för-
bättrad hälsa för dem som är anställda i restaurang-
och krognäringen - en yrkesgrupp som procentuellt
har dubbelt så många rökare jämfört med befolkning-
en i övrigt och som i dag tar stor skada av de rökiga
miljöer som de arbetar i. Inga förslag om ventilation
eller så har kunnat förändra detta faktum. Nu slipper
restaurang- och serveringspersonal vara det enda
undantaget från gällande tobakslag med rätt till rökfri
miljö.
Detta är ett förslag som kommer att vara bra. Det
kommer att uppskattas av gästerna. Nu kommer de
med astma och allergibesvär att kunna gå på krogen
utan att bli sjuka eller att få besvär. Nu kommer alla
de som tycker att det är otrevligt att inandas rök och
som själva valt att inte röka att ha en möjlighet att ha
trevligt, utan att störas och sedan gå hem och vädra
rökindränkta kläder. Nu kommer alla de som går ut
för att äta en god bit mat att slippa få sin upplevelse
störd av rök.
Detta är ett förslag som gör att vi som samhälle
tar ännu ett konstruktivt steg i kampen för en bättre
folkhälsa. Vi tar ansvar genom att göra det mindre
coolt eller mindre häftigt och socialt accepterat att
röka på krogen. Genom detta får de unga en arena
färre där rökningen tycks vara en naturlig del av en
livsstil.
I en debatt som jag i morse hade med en krogäga-
re i Sveriges Radios program P1-morgon hävdade
min motdebattör att det inte är en rättighet eller skyl-
dighet att besöka just hans krog. Ja, så debatterar man
om man har skygglappar och inte nämnvärt bryr sig
om personalens arbetsmiljö eller om man tror att
krogar är normlösa öar i vårt samhälle som inte också
bör vara med och ta någon form av samhällsansvar.
Jag sade till honom att om vi om fem år träffas igen
för att diskutera denna fråga kommer vi i det här
samhället att då se det som fullständigt självklart att
inte röka på krogen. Ingen kommer att tycka att det är
något märkligt med det. Vi kommer också, tror jag,
att se att krogarna över tid inte har tappat vare sig
kunder eller intäkter. I vissa internationella studier - i
Kalifornien, USA, och i Kanada gör man nämligen
gällande att det tapp om 12 % av rökare som avstår
från att gå på krogen ersätter 16 % andra som avstått
på grund av obehaget. Även myter om kostnadsbort-
fall har kunnat dementeras i de fall som har studerats.
Vi vet att en majoritet av svenska folket besväras
av andras tobaksrök. En undersökning gjord av Sta-
tens folkhälsoinstitut visar att endast 1 %, Lars Elin-
derson, vill kunna röka var som helst i restaurangen -
oavsett ventilation, skulle jag vilja säga.
Det är inte svårt att anta att föreliggande förslag
har ett starkt folkligt stöd. Nu tar vi klivet mot en
restaurang- och serveringsmiljö där vi går från rätten
att röka till rätten att andas frisk luft. Detta är en resa
som vi tydligen får göra utan Moderaterna, men det är
en resa som har ett starkt folkligt stöd.
Det finns också andra områden som den här pro-
positionen omfattar - anmälningsplikt och tillsyn i
kommuner samt tobaksprevention - men jag väljer att
avsluta mitt anförande här.