Fru talman! Det enda jag känner till är den lag
som infördes i British Columbia i Kanada för några år
sedan. Den avskaffades sedan. Den avskaffades
egentligen inte på grund av en politisk debatt. Det har
hävdats att det berodde att det var ett regimskifte, och
det medverkade kanske. Men de som hårdast drev
kravet på att ta bort det förbud som fanns var de re-
stauranganställda och restaurangägarna. De uppvak-
tade samfällt två regeringar i två års tid för att förbu-
det skulle tas bort. De hänvisade till att det skapade
ohälsosamma ordningsproblem i anslutning till re-
staurangerna och också minskade näringens omsätt-
ning. Folk gick inte ut på restaurang eller motsvaran-
de etablissemang i samma utsträckning som tidigare.
Jag har inte fört fram det argumentet mot ett rök-
förbud. Jag tycker att det är ett sidoargument som
man kan diskutera i andra sammanhang. Däremot
hänvisar jag till att det finns andra åtgärder för att
skilja rökare från icke-rökare och att åstadkomma en
bra och vettig miljö både för de anställda och för
restauranggästerna. Kravet från gästerna kommer
successivt att öka på restaurangnäringen att erbjuda
rökfria miljöer. Vi tror att det är en bättre väg att lösa
problemet med rökningen. Dessutom tror vi att det är
ett bättre sätt att påverka attityderna mot rökning i
vårt samhälle.