Herr talman! Låt mig börja med en kort reflexion.
Jag har arbetat i den här kammaren i ungefär två
decennier mot rökning, och jag måste säga att den
allmänna uppfattningen har förändrats oerhört - till
det bättre som jag uppfattar det - under dessa två
decennier.
Jag har bara ett fåtal minuter på mig varför jag
kommer att fatta mig mycket kort. Först vill jag säga
ett par ord om en eventuell lag om rökfria restaurang-
er, eller delar av restauranger. Jag är helt övertygad
om att frivilliga lösningar är bättre. Vi vet att lagar
som inte kan efterlevas inte är några bra lagar. Det
spiller t.o.m. över på andra lagar så att man får mind-
re respekt även för dem. Det urholkar respekten för
lagstiftningen i stort.
Här borde vi i stället lära oss, som flera här har
nämnt, av situationen i USA. Inte minst Kent
Härstedt hade ju varit där med sitt lilla barn och upp-
täckt hur rökfritt det är. De har kommit långt på fri-
villig väg. Jag förstår inte varför inte vi skulle kunna
göra detsamma. Vi är väl inte sämre än invånarna i
USA?
Jag vill således stödja reservation 3, men jag yrkar
inte bifall till den trots att jag instämmer helt i den,
utan jag nöjer mig med de bifallsyrkanden som har
gjorts från moderat sida. Aktiv påverkan är således
bättre än lag.
Så kommer vi till snuset. Jag kan bara mer eller
mindre säga att jag håller med om det som har sagts.
Snuset ansågs tidigare av Cancerfonden och andra
forskare som en stor fara. Man anser inte att den faran
är så stor i dag. Det är t.o.m. en hjälp för att sluta
röka.
Jag har dock en liten parentes, en liten egen
kommentar. Jag har i många år undrat hur sjutton det
känns att kyssa en snusare med en prilla under läp-
pen. För mig låter det inte särskilt attraktivt. Tänk
även på det, ni snusare!
Sedan, herr talman, vill jag säga att över hela
världen anser både forskare och annan medicinsk
expertis att användande av tobak är den största hälso-
risken. Det allmänna preventionsarbetet hör därför i
högsta grad till det som vi bör ägna oss åt. Det är av
utomordentlig vikt. Målsättningen måste gå i riktning
mot ett rökfritt samhälle även om vi har en lång väg
att gå.
En rad organisationer, som Cancerfonden, Hjärt-
och lungfonden och En rökfri generation, det här har
nämnts tidigare i debatten, har gjort och gör stora
insatser. De har haft framgång, men det är naturligtvis
mycket som återstår.
Desto beklagligare är det med situationen just
inom sjukvården, bland sjukvårdens personal, och att
man där röker i mycket större utsträckning än på
andra håll.
Så vill jag till sist personligen som voterare här i
kammaren säga att jag är för åldergränsen på 18 år.
Jag har varit för den i alla år och står fast även i år.