Herr talman! En ny vallag kanske inte alltid låter
så upphetsande som diskussionsämne, men det är nog
viktigare i en demokrati än vad kanske har gjorts
gällande. Det som jag är rädd för i den här inledande
rundan är att vi får en mycket teknisk diskussion om
vilket system som är det absolut bästa. Jag vill inte
påstå att det svenska systemet med den vallag som vi i
dag har är det absolut främsta, men som någon har
varit inne på tror jag att vi skall vara litet rädda för att
vara bergsäkra på vilken som är den absoluta san-
ningen om vilket som är det bästa systemet. Däremot
är det viktigt att ha en vallag som utgår ifrån fria,
hemliga och direkta val. Ibland är vi i Sverige kanske
litet bortskämda med att ta detta för givet, speciellt
om man ser hur det kan gå till internationellt.
Men en alltför teknisk diskussion gynnar inte hel-
ler medborgarperspektivet, dvs. hur man uppfattar
valsystemet. Jag tror nämligen att det är viktigt att
man som medborgare känner igen sig i ett valsystem,
att man vet hur det går till, att man har tilltro till att
det fungerar och att det är någonting som man är van
vid. Nya tekniska finesser i all ära, men jag tror inte
att man skall överdriva den delen utifrån ett medbor-
garperspektiv.
Bakgrunden till det nya förslaget till lag är en par-
tiöverenskommelse från 1993. Den är en kompromiss
i många stycken, men det är också, som flera har sagt,
oerhört väsentligt att en bred politisk majoritet står
bakom detta. Jag tycker att detta förslag är bra ur den
aspekten att det i stort sett bygger på 1972 års vallag.
Det finns vissa justeringar, men i grunden är det
mycket som är sig likt.
Det finns, som har framkommit i den här debatten,
en del som tycker att förändringarna är för små och en
del som tycker att de är för stora. En kompromiss
visar väl att man hamnar någonstans mitt emellan, och
det tycker jag att man får stå ut med.
En förbättring som den nya vallagen innebär sker
för svenskar som bor utomlands. Genom de föreslag-
na röstlängdsreglerna kommer deltagande i val att
underlättas betydligt i jämförelse med i dag. De nya
reglerna innebär att den som har varit folkbokförd i
Sverige någon gång under de senaste tio åren auto-
matiskt tas upp i röstlängden. Detta förlängs med tio
år i sänder genom en anmälan eller genom att man
avger en röst. De utlandssvenskar som röstar i all-
männa val kommer därför att automatiskt tas upp i
röstlängden inför nästa val. Det tycker jag är ett stort
steg i rätt riktning mot ökad jämställdhet mellan
svenskar som bor inom och utom landet.
Men det är också mycket som inte kommer att
förändras i förhållande till hur det är i dag. Det blir
fortsatt gemensam valdag för kommun-, landstings-
och riksdagsval, det blir ingen förändring av rösträtt-
såldern, det blir ingen förändring av småpartispärren
och det blir ingen förändring i det praktiska förfaran-
det kring hur det går till när man skall rösta.
Detta, som jag inledningsvis tog upp, tycker jag
inte att vi skall bortse ifrån. Det finns många som
känner en stor osäkerhet inför valdagen och en oro för
att man inte skall göra rätt. Jag har i mitt praktiska
arbete innan jag hamnade i riksdagen varit ansvarig
för tre eller fyra valrörelser och vet hur viktig infor-
mation är och hur viktigt det är att medborgarna kän-
ner igen sig och kan lita på att de gör rätt. En av de
vanligaste frågorna vi får under valrörelsen är: Hur
skall jag göra nu om jag vill det och det, hur kan jag
göra och vad är tillåtet? De vanligaste frågorna i val-
lokalerna gäller också just de praktiska detaljerna och
hur det skall gå till. Jag tycker inte att vi skall bortse
från detta. Denna osäkerhet skall man ta på största
allvar och inte göra förändringar i onödan.
Den stora förändringen i det här förslaget är na-
turligtvis möjligheten till ett personvalsinslag. Det är
viktigt att framhålla att röstningen i första hand sker
på ett parti och att det dessutom finns en möjlighet att
rösta på en kandidat. Det betyder att detta inte kom-
mer att påverka mandatfördelningen mellan partierna,
utan endast platsfördelningen inom ett parti. Det finns
en spärr för de särskilda personrösterna som skall
beaktas, nämligen 8 % av partiets röstetal i valkretsen
i riksdagsvalet och 5 % i kommun- och landstingsval.
Vid val till Europaparlamentet blir det likadant som
vid valet 1995, dvs. 5 %. Personröster är inte tving-
ande, och det står väljarna fritt att enbart rösta på ett
parti och godta partiernas rangordning.
Jag måste till min besvikelse erkänna en del erfa-
renheter som framkom i EU-valet. Det sades inte
enbart från massmediernas sida utan även av s.k.
experter att detta med personvalsinslag i EU-valet
bara var lurendrejeri som inte får något praktiskt
genomslag. Även andra har snuddat vid den här tan-
ken. Dels är det helt fel, dels tycker jag att det är
olyckligt att man går in när det gäller ett sådant här
förslag om personvalsinslag och vill framhålla att vi
på något sätt försöker lura medborgarna och att per-
sonvalet inte får något genomslag. Om jag inte kom-
mer ihåg fel var det i EU-valet 40 % av dem som
hamnade i EU-parlamentet som kom in på personval.
Peter Eriksson sade här i debatten att personvalet i
EU-valet inte fick något genomslag. Det fick det visst.
Det var ett flertal, nästan hälften, som kom in på per-
sonval. Att sedan dessa personer var desamma som i
den rangordning som partierna hade ställt upp kan vi
ju inte beskylla valsystemet för. Jag tycker att det är
precis tvärtom: De farhågor som har funnits om att
partierna inte går i takt med dem som röstar på dem
har bevisats vara ogrundade, eftersom de som stod
främst på listorna också fick flest personröster. Då
hjälper det inte, Peter Eriksson, om vi sänker gränsen
till 5 % eller 3 %, eftersom de mandat partierna får
också går till dem med störst antal personröster.
Så länge medborgarna i större utsträckning röstar
på dem som står överst på partiernas listor får vi ju
den effekten. Men kom inte och påstå att det är ett
falsarium! Många medborgare tog chansen i EU-valet
att sätta ett kryss för en person som de ville ha. Det
tycker jag visar att medborgarna och de politiska
partierna går väl i takt med varandra. Jag skulle inte
bli speciellt överraskad om Göran Persson som parti-
ordförande skulle få ett antal röster i valet 1998 som
gjorde att han blev vald på ett personligt mandat. Jag
tror att det är mycket farligt att dra slutsatsen att det
skulle vara något slags mygel eller fusk med det här
bara därför att utfallet av personvalet stämmer över-
ens med partiernas interna rangordning.
Jag blir också litet betänksam över farhågorna för
vad personvalsinslaget skulle innebära. Å ena sidan är
det många som hävdar att det inte har någon betydelse
och inte ger väljarna någon rimlig chans. Å andra
sidan är man oerhört rädd för vilka enorma ekono-
miska krafter som skall sättas i gång för detta, som
man säger är ett spel för galleriet. Jag tycker att man
skall bestämma sig. Antingen är det fråga om ett per-
sonval som har sådana konsekvenser eller också är det
inte det. Man kan inte påstå dessa båda saker samti-
digt - det är för mig orimligt.
Med det politiska system vi har i Sverige och med
det sätt som våra politiska partier arbetar på ser jag
inte den minsta risk för att det just genom personval-
sinslaget skulle utbryta något slags märklig tingens
ordning när det gäller hur man hanterar eller redovisar
ekonomiska resurser. Det finns en lång tradition bland
de politiska partierna i Sverige att öppet redovisa de
ekonomiska förutsättningar man har inför ett val.
Varför skulle detta förändras bara därför att vi får ett
personvalsinslag? För mig finns det ingen som helst
logik i det. De politiska partierna är mycket medvet-
na, och i varje fall inom det socialdemokratiska par-
tiet för vi en ordentlig diskussion om hur det här skall
hanteras inom partiet, just för att det inte skall uppfat-
tas så att det är några oegentligheter på gång i och
med detta. Jag tror att alla andra partier kommer att
agera på liknande sätt.
Men det är klart att det är viktigt att det görs en
grundlig utvärdering ur alla aspekter när man börjar
tillämpa en ny vallag. Man kan inte förutse allt, och
skulle det visa sig att någonting uppfattas som dåligt,
icke tillåtet eller icke tillbörligt, är det naturligtvis
väsentligt att det görs en ordentlig genomgång. Då får
man finna sig i att göra regeländringar i efterhand.
Men i dagsläget kan jag inte se att det finns några
sådan risker.
Herr talman! Så några kommentarer till en annan
sak som har varit uppe i den här debatten, nämligen
att det inte skall vara tillåtet med strykningar av per-
soner på valsedlarna. Det kommer att bli tillåtet. De
kommer inte att räknas in vid röstsammanräkningen,
och det av mycket praktiska skäl: Skall man snabbt få
fram ett valresultat och snabbt få klart för sig vilka
som har valts in i olika parlament måste man också
vara försiktig med hur många saker man tar hänsyn
till vid ett val. Därför kommer inte strykningarna att
tas med på det viset. Men strykningarna kommer
naturligtvis att finnas tillgängliga vid den slutliga
sammanställningen. Det är naturligtvis även här upp
till partierna att ta hänsyn till om det finns kandidater
som har oroväckande mycket strykningar. Det får väl
partierna ta ansvar för och ta konsekvenserna av. Det
tror jag inte är något problem.
När det gäller frågan om skilda valdagar tror jag
helt enkelt att man har två skilda vägar att välja mel-
lan. Får man en spridning av valdagarna och därmed
kanske en annorlunda inriktning på valet, kommer
valdeltagandet med all sannolikhet att minska. Här får
man göra en viktning. Jag kan inte se att ett lägre
valdeltagande på något sätt skulle uppväga fördelarna
med skilda valdagar. Politiken i dag hör ändå ihop.
Att ett riksdagsval och ett kommunalval t.ex. har
mycket nära anknytning till varandra kan ju ingen
förneka. Det är därför mycket som talar för gemensam
valdag. Att ett sänkt valdeltagande skulle föra demo-
kratin framåt har jag svårt att förstå.
Herr talman! Härmed yrkar jag bifall till hemstäl-
lan i konstitutionsutskottets betänkande och avslag på
samtliga reservationer.