Herr talman! Jag vet att det är svårt att skapa in-
tresse för en enskild motion. Det är kanske ännu värre
när det är en avslagen sådan. Men jag skall ändå för-
söka.
Först vill jag säga något kortfattat till Fredrik Re-
infeldt. Han pratar mycket om yngre människor. De är
en minoritet av svenska folket. Varför pratar man
aldrig om vad de äldre tycker? De utgör ändå det
dominerande antalet.
Fredrik Reinfeldt pratade också om att man skulle
blir mer aktiv och om att man skulle knacka dörr och
träffa väljarna personligen. Det är i och för sig en
sympatisk tanke. Men vårt parti vill att man skall
minska antalet ledamöter. Då kan jag se vissa praktis-
ka problem i de valkretsar där det är ganska långt
mellan väljarna. Jag inser att vi har för många leda-
möter i Sveriges riksdag i förhållande till vår befolk-
ning och jämfört med andra länder. Men med tanke på
hur Sverige ser ut i dag och på vår befolkningsstruk-
tur är det inte så lätt. Det skulle innebära att man i
vissa landsändar skulle behöva leta med förstorings-
glas efter en riksdagsledamot.
I betänkandet står det att min motion är negativ.
Det uttrycket bör nyanseras något. Jag har tagit upp
en del som jag uppfattar som problem och som kan bli
problem. Det har jag gjort i ett antal år. Det har varit
mycket litet debatt om det här i kammaren. Jag är
medveten om att man skall vara positiv till föränd-
ringar. Men förändringar skall baseras på positiva
erfarenheter; det är en god konservativ tanke. Det
finns sådana avseende personval. Men det finns också
erfarenheter som inte är positiva. Det är synd att vi
inte har diskuterat det i kammaren. Vi har bara sagt
rakt över att personval är bra och nyckeln till mycket
gott. Men varför är det så bra, och vilka erfarenheter
kan vi referera till? Det skulle jag vilja ha en debatt
omkring. I dag har det i stort sett handlat om 5 eller
8 %. Jag kan hålla med om att det kanske skulle vara
ett riktigt personval, om vi nu skall ha ett personval. I
min valkrets, Malmö stad, finns ungefär 45 000 mo-
derata väljare. För att man skall kunna avancera på
listan skall man ha kryss från 4 000, med det förslag
som kommer att bli verklighet i dag. Det är faktiskt
rätt så häftigt.
Ibland förs en debatt i kammaren och en annan
debatt utanför kammaren. Jag tror att intresset för
personval är något mer begränsat utanför det här
huset. Men det är klart att vi kanske skall vara före-
gångare och väcka nya idéer. Men jag tror inte att det
står på någon tio-i-topp-lista från väljarna att vi skall
införa personval.
Herr talman! Även om vi får personval måste det
viktiga vara att människorna i första hand röstar på ett
politiskt parti och dess idé och ideologi. Sedan är det
bra att vi får bra representanter. Men det kan inte vara
avgörande om man heter Andersson, Pettersson eller
Lundström, utan det är partiets ideologi som är det
viktigaste för en väljare. Så hoppas jag att det är i en
demokrati.
Vi har sett exempel på renodlade personval. Jag
tror att Birger Hagård nämnde Storbritannien i sitt
anförande. Där kan det inträffa, vilket nästan måste
vara ett hån mot demokratin, att en minoritet kan få
majoritet i ett parlament. Det är fullt möjligt i Storbri-
tannien.
Man har pratat om fördelarna med personval. Man
skulle få ett större engagemang från väljarnas sida.
Men hur skall man kunna mäta det? Ett mått på väl-
jarnas engagemang och intresse är faktiskt valdelta-
gandet. Jag tror att det är svårt för någon att slå mig
på fingrarna när jag för fram den uppfattningen. Mä-
ter man valdeltagandet i Sverige som det har varit
tidigare, utan personval, ser man att det är väl och
med råge i nivå med det i andra länder med mer eller
mindre utvecklade personval. Jag tror att det i Europa
bara är Belgien som har ett högre valdeltagande, men
om jag är rätt informerad har man någon form av
rösttvång i Belgien, vilket kan förklara att det är så
högt där.
Sedan har vi skräckexempel åt andra hållet. Vi har
vissa val i USA där valdeltagandet ligger på 35 %,
och där är det utpräglade personval.
Det har också sagts här i dag att ingen väl är så
dum att han satsar miljoner - där håller jag med
Fredrik Reinfeldt - på att bli ledamot i Sveriges riks-
dag. De pengarna kan ju satsas på ett betydligt kloka-
re vis. Men jag tror ändå att de som har pengar, resur-
ser och kontakter i alla fall inte kommer att missgyn-
nas. Det måste i alla fall innebära någon form av
fördel.
En sak är jag rädd för. Vi är ju alla olika personer
och arbetar olika politiskt. I denna kammare finns det
många människor som gör ett enormt och mycket bra
arbete i utskotten - sitter och gnetar med varenda
mening, rättar till, får bort en massa missförstånd och
ser till att vi får fram bra betänkanden och bra be-
slutsunderlag - men kanske inte har den där förmågan
att synas utåt. Dessa riskerar att hamna litet grand på
efterkälken.
Sedan, herr talman, kan man väl misstänka att det
finns en risk för vissa affärer, även om jag inte skall
påstå det. Sådana är väl litet grand inbyggda i person-
valssystemet. Om man läser tidningar från andra län-
der ser man att där finns affärer på en nivå som vi i
Sverige inte ens kan stava till. Och det som i Sverige
för något år sedan orsakade stora rubriker i massme-
dierna hade t.ex. i Frankrike i bästa fall hamnat på
sista sidan längst ned. Det finns en inbyggd möjlighet
att sådan här verksamhet kan accelerera.
Frågan för en politiker är vad som skall vara hans
lojalitet. Är det mot partiet? Är det mot valkretsen?
Är det mot honom eller henne själv? Eller är det mot
en sponsor, såsom fallet kan bli framöver? Jag tycker
att en riksdagsledamot i första hand skall vara lojal
mot sitt parti. Man skall driva frågorna inom partiet.
Finner man då att man inte har lyckats får man accep-
tera det och komma igen med nya och kanske bättre
argument.
Jag skall ta något exempel på när det här med
sponsring kan ställa till problem. Socialdemokraterna
har i dag regeringsmakten i Sverige, och jag skall ta
dem som exempel. Låt oss säga att en socialdemokrat
från Malmö blir sponsrad av LO lokalt. Sedan kom-
mer det upp frågor i riksdagen där regeringen har en
uppfattning - och det har hänt vid flera tillfällen un-
der de senaste åren - som går rakt emot LO:s upp-
fattning. Hur skall då den här LO-sponsrade ledamo-
ten agera? Risken är ju uppenbar, om han röstar med
partiet, att sponsringen inför nästa val inte är lika
självklar. Här kan det alltså uppstå en konflikt.
Vi har också sett ibland vid voteringar här i riks-
dagen, när vi har fattat beslut som drabbat en viss del
av landet eller ett visst län, att ett helt län avstår från
att rösta. Det lyser gula lampor på skärmen. De här
människorna blir betraktade som något av hjältar på
hemmaplan. Men utanför den egna valkretsen kallas
de för bypolitiker. Jag tycker att riksdagen i första
hand är en nationell församling och skall fatta natio-
nella beslut för nationens bästa. Då får man ibland
acceptera att den egna valkretsen någon gång blir
mindre bra behandlad.
Nu kan det här accepteras i dag när vi har en klar
majoritet i kammaren. Men jag tror att det skulle bli
kaos i Sverige om vi skulle få en situation där rege-
ringen har en rösts övervikt. Då går det inte att sitta i
länsbänkar och trycka på gula knappar eller rösta på
egen motion. Då krävs det en samling. Det är lätt att
visa civilkurage i dag när det inte kostar någonting.
Men i ett läge med en jämn riksdag, med en rösts
övervikt, går det inte att visa samma kurage.
Herr talman! Jag tror helt klart att det i dag finns
ett missnöje och ett misstroende - jag skall inte säga
politikerförakt - mot politiker och mot politik. Jag
tror dock inte att det beror på valsystemet eller på
huruvida vi får personval eller ej. Jag tror att det beror
på att vi politiker och våra partier, inga undantag, har
en förmåga att lova för mycket. Sedan, när vi skall
bekänna färg, kan vi inte stå för det, och då har vi en
massa olika ursäkter för varför vi inte uppfyller det
som vi faktiskt lovade. Det kan bero på att man ingår i
en koalition och måste förhandla bort vissa saker.
Men det kan också vara så - det har hänt - att man
har lagt fram förslag som har varit ogenomförbara och
sedan litet kortsiktigt tänkt att det löser sig. Men, herr
talman, det kommer alltid en morgondag, och då skall
man bekänna färg. Jag tror att det dåliga förtroende
som politiker och partier har i dag i Sverige till stor
del beror på att vi har lovat för mycket.
Jag skall sluta nu, herr talman, för jag ser att jag
kraftigt har gått över min taletid. Men jag skulle ändå
vill jag fråga, om någon vill svara: Var och i vilken
dokumentation kan man hämta information om att
personvalssystemet är så överlägset det system vi har i
dag i Sverige att medborgarnas engagemang skulle
öka i mycket stor omfattning?