Herr talman! Argumenten som gäller invandrares
rösträtt har i och för sig redan luftats. Jag vill bara
poängtera att det inte alls är fråga om att mystifiera
medborgarskapet. Detta är inte konstigt. Precis den
sorts regler som jag också tycker att det är rimligt att
vi har kvar i Sverige, alltså en koppling mellan med-
borgarskap och rösträtt, finns i alla länder som jag har
hört talas om. Det är enkla fakta. Det är så det förhål-
ler sig. Det är inte något mystiskt med det.
Att det är på det sättet har naturligtvis sitt upphov
i en historisk utveckling. Vi har glömt det litet grand i
Sverige. Men i andra länder, som nyligen har blivit
demokratier, är det här oerhört påtagligt. Medborgar-
skapet är något av ett kvitto på att man är fullvärdig
medborgare i sitt land. Det här är en koppling som jag
tycker är viktig att upprätthålla. Börjar man frångå
den får man nog vara beredd på att det kan leda till
komplikationer av olika slag, ibland för enskilda
invandrare, som kan få trassel med myndigheter
hemma. Man kanske har en del av familjen hemma.
Med de mycket generösa möjligheter vi har i Sverige
att bli medborgare efter mycket kort tid i landet har de
som väljer att inte bli det i allmänhet väl genomtänk-
ta, goda personliga skäl.
Man kan naturligtvis mjuka upp detta ytterligare
och justera det. Det är jag inte alls främmande för. Jag
är inte heller främmande för, om det är möjligt, att se
över aspekten med EU när det gäller kommunal röst-
rätt, som Peter Eriksson var inne på. Men det är något
annat än det som är kopplat till medborgarskapet. Så
länge vi har ett system med självständiga stater i värl-
den, och det antar jag att vi kommer att ha under lång
tid, får man nog lov att ha åtminstone någon sorts
distinktion mellan vilka som har rösträtt i valen till
parlamentet i dessa självständiga stater och de som
inte har det.