Herr talman! Birger Hagård från Moderaterna in-
ledde den här debatten med att prata om majoritets-
val, till skillnad från proportionella val. Det finns en
förkärlek - en lockelse - bland en del för en övergång
till ett system med majoritetsval, i stället för det val-
system vi har i dag. Jag kan förstå att när man som
Moderaterna för första gången i modern historia be-
finner sig i ett läge där man i opinionen är störst i
Sverige känns det intressant med majoritetsval. Det
innebär ju att det största partiet får en oproportionellt
stor andel av platserna i parlamentet.
Ofta leder det, som i Storbritannien, till en situa-
tion där ett parti som har långt under 50 % av rösterna
får en stor majoritet i parlamentet. Det är det avgö-
rande argumentet mot ett system med majoritets-
val,tycker jag. Principen en människa, en röst är väl
ändå det grundläggande, det rimliga, när man skall
diskutera demokrati. Det grundläggande är väl att alla
väljares inflytande har lika stort värde när det gäller
att fördela makten i samhället.
Det betänkande som vi diskuterar i dag utgår från
en kompromiss som kom till under den förra mandat-
perioden, 1991-1994, när Miljöpartiet tog en liten
paus i politiken, på riksdagsnivå i alla fall. Jag tror att
det , inom parentes sagt, var nyttigt för Miljöpartiet
att hamna litet utanför ett tag. Det ger tid för eftertan-
ke. Jag skulle önska att fler i framtiden fick möjlighet
att tänka över vilka frågor som är viktiga i politiken
och vilka frågor som man vill driva.
Det centrala i uppgörelsen handlar om personvals-
frågan. Miljöpartiet har inte i någon större utsträck-
ning en avvikande uppfattning, i förhållande till den
som majoriteten har kompromissat sig fram till. Vi
menar att människorna i politiken har en stor betydel-
se. Det måste på ett eller annat sätt slå igenom i ett
bra demokratiskt valsystem, där människor också får
möjlighet att påverka vilka som skall bli valda till
politiska organ som riksdagen. Väljarnas inflytande
ökar rimligen när man inför ett personvalssystem, och
det är bra.
Men det finns också nackdelar med att införa ett
personvalssystem. Politiken riskerar att hamna i bak-
grunden. Erfarenheten från flera länder är att man får
en större fokusering på personer och konflikter mellan
personer, i stället för på politiska ideologier och
grundvärderingar. Särskilt i en tid som i hög grad
präglas av en ytlig kändiskultur finns det en risk med
ett sådant valsystem.
Beroendet av finansiärer och grupper som står nä-
ra dem som skall väljas riskerar naturligtvis också att
öka. Därför är det viktigt, tycker jag, att vi får ett
system där man öppet och klart redovisar de medel,
de pengar, som satsas av enskilda personer i person-
valskampanjer. Annars skapas lätt ett intryck av kor-
ruption och grumlighet i demokratins valsystem, och
det vore väldigt olyckligt. Jag skulle önska att vi fick
någon form av gränser för personvalskampanjerna, att
vi fick maximiinsatser. Det kanske inte känns så väl-
digt angeläget nu, med den situation som råder i dag.
Men det kan bli annorlunda i framtiden. Värdet av att
få tillgång till platserna kan bli större, det kan bli ett
större ekonomiskt värde i att bli riksdagsledamot.
Det förslag som nu har lagts fram har en del posi-
tiva inslag. Men det innehåller också en del dåliga
saker, tycker jag. Det gäller bl.a. siffran 8 %. Vi har
ju vid ett par tillfällen sett hur personvalsinslaget blir,
när gränsen går vid 5 %. I t.ex. valet till EU-
parlamentet hade vi en sådan gräns. I ett personval
där gränsen går vid 5 % räcker det med att 5 % av
rösterna för ett visst parti går till en viss person för att
det skall få genomslag. Men för att det i realiteten
skulle ha någon betydelse i valet till Europaparlamen-
tet räckte inte det här. Valet till Europaparlamentet
påverkades inte på något avgörande sätt av att vi hade
ett personvalsinslag. Det tycker jag är litet grand
oroväckande.
Vi tänker oss att man inför ett riksdagsval väljer
att gå ut stort med att man inför personvalsinslag i
politiken. Man säger att väljarna får större möjlighet
att påverka vilka som skall bli ledamöter, inte bara
välja parti. Har man då en gräns vid 8 % och det visar
sig att nästan ingen valdes in genom personvalsinsla-
get därför att man hade satt ribban för högt för att det
skulle ha betydelse, kan det leda till ett väldigt bak-
slag. Det kan leda till att vi får ett ökat misstroende
till valsystemet i Sverige. Det tror jag är farligt. Det
finns redan ett alltför stort misstroende mellan politi-
ker, det politiska systemet och många väljare. Det
finns en risk för att det här förslaget förvärrar den
situationen.
Det tycker jag att vi måste uppmärksamma, även
om det inte blir som jag vill. Jag tycker att det skall gå
en gräns vid 5 % för personval som är gemensam för
både kommunalval och riksdagsval. Även om det inte
går igenom nu tycker jag att det är någonting som vi
måste uppmärksamma framöver. Om det här inte får
genomslag måste det ändras. Man skall inte ge väljar-
na en illusion av att de kan påverka.
En annan viktig fråga när det gäller valsystemet är
naturligtvis vilka som har rösträtt. Miljöpartiet vill
aktivt förändra systemet. Vi vill att man går mot ett
system som mer präglas av att människor har möjlig-
het att rösta och påverka samhället där de bor. Det
medborgarskap som är grunden i dag tycker jag att
Håkan Holmberg på ett olyckligt sätt mystifierar. Det
brukar inte vara kännetecknande för folkpartister att
agera på det sättet. De brukar vara stolta över att man
har ett så rationellt tänkande inom Folkpartiet.
Men nu tycker jag att Håkan Holmberg mystifierar
medborgarskapet, genom att hävda att det på något
sätt skulle bidra till att människor känner ansvar. Jag
tror att människor som har bott här i många år, som
lever här, som betalar skatt här, som verkar i landet
och som har sin familj här känner lika mycket ansvar
som den gör som får ett medborgarskap.
Det finns många invandrare i Sverige som inte vill
göra sig av med sitt medborgarskap i det land man
bodde i tidigare. Jag tycker att man skall respektera
den inställningen. Även om det slutar med att perso-
nen i fråga lever resten av sitt liv här, kanske han inte
vill lämna den kopplingen till det forna hemlandet.
Slutsatsen bör vara att det är rimligt att ändra det
här systemet. Det är rimligt att människor får rösträtt,
inte bara till kommun- och landstingsval utan också
till riksdagsval, om man bor och verkar här en längre
tid. En treårsgräns anser vi i Miljöpartiet kan vara
rimligt. Vi föreslår därför att systemet ändras på det
sättet.
Håkan Holmberg tar också upp att invandrarna
inte i någon särskild utsträckning röstar i kommunal-
valen. Jag tror att en orsak till att man inte gör det är
att vi har ett valsystem i Sverige där riksdagsvalet i
oerhört hög grad präglar hela valet. Kommunalvalet
hamnar helt och hållet i skymundan. Det är också ett
viktigt skäl till att vi bör införa skilda valdagar i Sve-
rige igen.
Det har också under de senaste 20-30 åren skett
en mycket stor förändring när det gäller kommunerna
i Sverige. De har fått betydligt större befogenheter.
De har också vuxit mycket starkt. Det har blivit större
organisationer som har större betydelse för människor
i vardagen än de hade för 30-40 år sedan. Att vi i den
situationen har fått en ändring som innebär att hela
det kommunala valet kommer i skymundan är para-
doxalt. Det borde ha varit tvärtom. Vi borde under
den här perioden ha lyft fram kommunerna och verk-
ligen betonat att kommunalvalet är ett särskilt val för
sig, som kräver att medborgarna tar ställning i en
särskild ordning.
Samtidigt pågår en mycket stor och omvälvande
process. Majoriteten här i riksdagen väljer att steg för
steg lyfta bort besluten från riksdagsmakten, från de
nationella beslutande församlingarna till överstatliga,
federala institutioner som EU. Det innebär att vi
sammanlagt får ett valsystem som blir irrelevant. Det
val som dominerar hela valsystemet har en allt mindre
betydelse för utgången, och det som kommer i skym-
undan blir i verkligheten allt viktigare för medborgar-
na.
Miljöpartiet föreslår också att vi skall genomföra
en sänkning av åldersgränsen för röstberättigade till
16 år i stället för 18 år. Vi har fått en förändring från
treåriga till fyraåriga mandatperioder. Det har i prak-
tiken inneburit att vi har höjt åldersgränsen för riks-
dags- och kommunalvalen. I praktiken är första-
gångsväljarna i genomsnitt 20 år när de får rösta
första gången. Skulle man sänka gränsen till 16 år
skulle den genomsnittliga åldern vid förstagångsvalet
vara 18 år. Det är rimligt, tycker jag. Just i den här
perioden, när ungdomar är mellan 16 och 20 år, är de
ofta mycket aktiva och intresserade av politik, även
om de inte går med i ett politiskt parti. Man är oftast
mest engagerad i just rikspolitiken, de stora frågorna.
Att man då inte skulle få rösta i riksdagsvalet tycker
jag är litet synd. Jag tror att det skulle kunna bidra till
ett mer aktivt deltagande också i de politiska partierna
om ungdomarna kände att de fick vara med och ta
ansvar för besluten.
Jag vill avsluta med en liten fråga om just rösträt-
ten. Den handlar om att man med det här betänkandet
vill genomföra en mycket stötande diskriminering,
som jag ser det. Majoriteten vill besluta att EU-
medborgare skall få företräde och möjlighet att rösta i
kommuner och landsting från första dagen de bor här,
men inte andra medborgare. Estländare, amerikaner
och ryssar skall inte ges möjlighet att rösta i Sverige
från första dagen de bor här. Men portugiser, greker
och danskar skall få det. Den här skillnaden tycker jag
är fullständigt orimlig och mycket stötande ur ett
demokratiskt perspektiv. Den diskrimineringen tycker
jag att vi borde kunna ta bort. Det blir en ful fläck i
det svenska valsystemet.
Jag yrkar bifall till reservationerna 3, 6, 7 och 8.