Herr talman! Vid antagandet av den nya vallagen
är det mycket viktigt att vi har en sådan stor sam-
stämmighet som vi faktiskt har mellan de svenska
partierna i fråga om valsystemet och olika regler i
anslutning till detta.
Det har träffats överenskommelser mellan partier-
na på olika nivåer. Jag hade t.ex. själv tillfälle att sitta
i en av de utredningar som kanske bär ansvaret för
ursprunget till huvuddelen av förslagen i föreliggande
betänkande och proposition. Det var en utredning som
på ett utomordentligt lyhört och öppet sätt leddes av
en moderat, Göran Åstrand. Att jag som vänstermän-
niska i ett sådant här sammanhang ändå kan ge en
person som arbetat med samma frågor men represen-
terar ett helt annat parti detta erkännande, tyder på att
det finns en bred samsyn i grundfrågorna. Det är ut-
omordentligt bra för det svenska styrelsesystemet.
Däremot finns det självfallet vissa nyansskillnader
eller principiella skillnader utifrån vilka vi närmar oss
problematiken med de politiska valen. Det gäller
kanske främst synen på personval. Där har partierna
helt enkelt nått en kompromiss utifrån sina olika ut-
gångspunkter, och jag tycker att den kompromissen är
hygglig. Vi får pröva den. Först efteråt vet vi om det
var rätt, för att alludera på vad Kirkegaard sade en
gång. Då får vi se om kompromissen måste revideras
åt det ena eller andra hållet.
Vår utgångspunkt är att vi är tveksamma till att in-
föra ett alltför renodlat personvalssystem. Vi är
egentligen tveksamma till personvalet som idé.
Det svenska politiska systemet, såsom det har ut-
vecklats, är baserat på de politiska partierna. Histo-
riskt sett har de politiska partierna sitt ursprung i att
vara politiska uttryck för olika samhällsklassers strä-
vanden. Partierna bildar ett slags gemenskaper för att
hävda olika klassers intressen och emancipation i
samhället eller för att prägla samhället utifrån olika
sociala utgångspunkters värderingar.
De politiska partierna kan lyfta fram de medlem-
mar inom partierna som man anser vara aktiva och
uppträda på ett sådant sätt att de vinner förtroende
inom sina organisationer. För att medlemmar skall
kunna lyftas fram och få kandidera behöver de inte ha
några särskilda ekonomiska tillgångar eller särskilda
kontakter i övrigt, utan partisystemet lyfter fram
människor som i partiernas organisationsliv upplevs
som värda förtroende och upplevs som betrodda.
Den andra sidan av saken, det extremt individuali-
serade valsystemet, är vi inte inne på, men vi kan ta
upp det för att kontrastera. Det systemet ger snarast
möjligheter för en elit att ställa upp. Om partiernas
roll är mycket liten krävs det stora ekonomiska resur-
ser hos den som skall ställa upp. Det är erfarenheten
från många länder med ett extremt individualiserat
valsystem. Väljarens rätt blir inte att välja bland be-
trodda personer utan att välja bland betrodda personer
ur en liten elit.
Det är alltså inte säkert att den sociala speglingen
och förankringen alls kan bli lika mångfacetterad som
den är i ett system med partival. Detta visar också
erfarenheterna från de länderna. Ett partisystem ger
alltså vem som helst som är aktiv inom ett parti och
vinner förtroende möjlighet att kandidera, och kandi-
dera framgångsrikt, utan att personen behöver ha stora
ekonomiska tillgångar.
Dessutom vet väljaren att ett parti är ett kollektiv,
samlat kring ett politiskt program. Det har ett politiskt
och också socialt ansvar, som inte läggs på samma
sätt på en individ. Därmed blir fördelen att ett poli-
tiskt parti är mer trögrörligt, dvs. man vet att det som
det politiska partiet säger sig stå för i allmänhet håller
relativt hyggligt. Så är det också i vårt land.
Däremot kan partier naturligtvis svika eller ut-
vecklas på ett sådant sätt att de mister kontakten med
de sociala grupper och klasser som det har växt fram
ur. Partierna kan bli en apparat som lever sitt eget liv
och som bara förnyar sig själv, utvecklas till karriär-
vägar utan förbindelse med den rörelse som finns
utanför partierna. Men förr eller senare uppstår spän-
ningar, konflikter och också kanske partier som bättre
motsvarar väljarnas önskemål och krav.
Mot denna bakgrund är vi i Vänstern anhängare av
ett starkt partisystem och av att detta också skall ge-
nomsyra det valsystem vi har. Sedan finns det natur-
ligtvis ett värde av att väljaren också kan påverka
partisystemet. Vi ser därför att den kompromiss som
personval som vi har nått är någonting positivt som är
värd att pröva.
I förslaget stärks samtidigt partiernas ställning
gentemot olika former av valmanipulation och fusk
som kan bedrivas. Partierna har nu möjlighet att mot-
verka detta på ett mer effektivt sätt än tidigare. Jag
tycker att det är en framgång.
Herr talman! Det har i debatten ibland sagts att det
är utomordentligt negativt att man inte kan stryka
kandidater, och att detta inte räknas i det nya valsys-
temet. Nu har väljaren möjlighet att markera en kan-
didat som han vill ha. Detta är det positiva uttrycket
för väljarens ambition, vilket ju är bättre. Strykning-
en, som hittills inte har räknats, tas bort. Om man bara
gillar ett parti, men inte dess kandidater, bör man
egentligen ta sig en funderare på om det verkligen är
det partiet man gillar. Om man bara vill använda sig
av strykningsmöjligheten borde man kanske i stället
tänka sig att rösta på ett parti med kandidater som
bättre motsvarar ens övertygelse.
Jag tycker dock att det är viktigt att få en öppen
redovisning av om kandidaterna i detta mer person-
valinriktade system vi går emot också har andra källor
för stöd av sin valkampanj än dem som partiet erbju-
der. I många länder tillämpas sådana krav. Det gäller
visserligen länder med en mycket högre grad av per-
sonvalsinslag än vad vi har i Sverige, men vi i Väns-
terpartiet tror att det är utomordentligt viktigt att detta
sker när Sveriges politik internationaliseras.
Jag har lämnat en reservation till förmån för röst-
rätt för invandrare i riksdagsval på samma grunder
som invandrare har rösträtt i kommunala val. Det har
jag gjort därför att invandrarna blir en del av ett so-
cialt sammanhang när de kommer hit, och under
många år verkar och arbetar i landet. De har samma
arbetsplats som svenskar, och gemensamma sociala
och ekonomiska intressen. Står en invandrare arbets-
lös har han gemensamma sociala villkor med andra.
Då är det också rimligt att han skall få påverka politi-
ken även på riksplanet. Utskottsmajoriteten vill att
rösträtt och medborgarskap skall följas intimt åt, och
även Håkan Holmberg argumenterade för detta. Detta
är egentligen en produkt av en period i historien när
befolkningssammansättningen var mer homogen, och
när befolkningsrörelserna inte var så stora som de
tyvärr, på grund av olika omständigheter, är har varit
under våra dagar.
Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 2 och
4, och i övrigt till utskottets hemställan i betänkandet.