Herr talman! På vårt bord ligger förslag om änd-
rade kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspen-
sion. Om förslaget blir verklighet innebär det att
prövningen av arbetsförmågans nedsättning blir mer
renodlad jämfört med det system vi har i dag och att
den kommer att ske utifrån medicinska grunder. And-
ra faktorer som i dag kan ha betydelse kommer fak-
tiskt att tas bort. Detta är också ett sätt att minska
kostnaderna för sjukförsäkringarna.
Av allt att döma kommer bedömningen av arbets-
förmågan hos en lång rad människor att från den
1 januari göras stegvis. I första hand undersöks om
arbetstagaren kan gå tillbaka till ett jobb hos sin van-
liga arbetsgivare och sedan görs undersökningen i
olika steg fram till att man prövar möjligheten att få
ett arbete mot arbetsmarknaden i stort. Förslaget är en
stark skärpning av den enskildes möjlighet att få sjuk-
penning alternativt förtidspension.
Den stegvisa bedömningen bygger på Sjuk- och
arbetsskadekommitténs idéer. Men i deras betänkande
finns uppräknat en lång rad åtgärder som måste till
innan man kan förändra de medicinska kriterierna.
Det handlar bl.a. om satsning på rehabilitering, om
kommunernas, sjukvårdshuvudmännens, arbetsför-
medlingens och försäkringskassornas roll och möjlig-
het att ta ansvar för människor så att de inte hamnar
utanför. Det handlar också om att kunna förkorta
väntetider inom sjukvården, korta operationsköer,
osv. Det var detta, herr talman, som var det centrala i
de idéer som Sjuk- och arbetsskadekommittén förde
fram, att man i första hand skulle förbättra förutsätt-
ningarna för människor att så snabbt som möjligt och
på ett bra sätt kunna komma tillbaka till arbetslivet.
I årets budget, för vilken vi redan har antagit ra-
marna, har man i stället gjort besparingar på rehabili-
tering. Enligt Sjuk- och arbetsskadekommittén var det
just ordentliga rehabiliteringsinsatser som skulle kun-
na få systemet att fungera. Besparingarna motverkar i
stället syftet, anser vi, och vi tycker att det är kortsik-
tigt tänkt. Vi avvisar också i vårt budgetalternativ
besparingarna på rehabilitering.
Det finns flera sjukdomar och besvär som kan va-
ra svåra att fastställa objektivt. Det handlar många
gånger om sjukdomar i rörelse- eller stödorganen.
Enligt statistik är det fler kvinnor än män som har den
här typen av diagnoser. Det handlar om förslitnings-
skador efter arbeten inom t.ex. vården eller inom
monotona yrken inom industrin.
Vi vet också att sjukdomar som t.ex. fibromyalgi
många gånger är svåra att diagnostisera. Det händer
alltför ofta att kvinnor, för i det här sammanhanget
handlar det oftast om kvinnor, med den här typen av
besvär kan vandra runt i vårdapparaten i flera år innan
man kan få sin diagnos fastställd. Förutom möjlighe-
ten att få adekvat vård inom rimlig tid kommer också
möjligheten att få sjukersättning, eller i förekomman-
de fall förtidspension, att minska. Vart skall dessa
människor ta vägen?
I en gemensam reservation har vi från flera partier
uttryckt farhågor för ett gråzonsproletariat. Det hand-
lar om människor som inte kommer att platsa någon-
stans. De kommer helt enkelt att falla mellan syste-
men. Det är ju därför, herr talman, som det är så vik-
tigt att det finns en väl utbyggd och fungerande sam-
verkan bland olika aktörer. Vi måste skapa ett nät som
inga människor kan falla igenom.
Det jag ser framför mig om dagens förslag går
igenom är en ökad belastning på kommunerna. Man
övervältrar helt enkelt kostnaderna till socialbidrags-
systemet. Det blir kommunerna som får ställa upp
igen, som i så många andra sammanhang. Den visan
börjar vi känna igen. Problemet är ju att socialbidra-
gen håller på att bli en försörjningskälla för vissa
grupper, helt i strid med det ursprungliga syftet. So-
cialbidrag skall vara hjälp vid tillfälliga ekonomiska
eller andra problem, men nu håller de på att perma-
nentas för alltför många människor. Det här har vi
från Vänstern tagit upp förut här i kammaren, men det
förtjänar att påpekas igen.
Jag tror också att arbetslöshetsförsäkringen kan
komma att få känna av en högre belastning, eftersom
de jobb man hänvisar till i den stegvisa modellen
många gånger helt enkelt inte finns. Det är just i steg
5 som den största skärpningen ligger, det är i detta
steg man skall bedöma om den försäkrade, trots sjuk-
dom, kan klara ett annat arbete på arbetsmarknaden.
Herr talman! Vi har i en reservation yrkat avslag
på propositionen. Vi tycker helt enkelt att det är fel att
ta fram förslag om förändrade kriterier innan man har
organiserat upp de rehabiliteringsinsatser som behövs
och innan man har vidtagit andra nödvändiga åtgärder
inom sjukvården, försäkringskassan, arbetsförmed-
lingen osv. Därefter kan man ta ställning till om för-
ändrade regler för sjukskrivning kan bli nödvändiga.
Det var precis de tankegångarna som också Sjuk- och
arbetsskadekommittén framförde, och att det är de
olika delarna som skapar helheten.
Nu skriver man i betänkandet: "Ett intensivt arbete
i dessa frågor pågår vidare inom regeringskansliet,
såväl inom Socialdepartementet som inom Arbets-
marknads-, Närings- och Finansdepartementen." Se-
dan skriver man att man avser att lägga fram ett för-
slag under 1997.
Men varför inte invänta det arbetet? Varför kan vi
inte få ta ställning till en helhet? Det vi håller på med
nu kan ju inte verka trovärdigt för människorna i vårt
land. Då kanske vi på ett bättre sätt hade kunnat han-
tera frågan för de egenföretagare som nu i vissa fall
kommer att ställas vid sidan av. Det handlar om de
fall där steg 5 kan komma att tillämpas och där kravet
för att erhålla arbetslöshetsersättning helt enkelt är att
man avvecklar sitt företag. För det första rimmar detta
mycket illa med arbetslinjen, och för det andra får det
helt orimliga konsekvenser för dem som drabbas.
Vänsterpartiet har därför ställt sig bakom den reser-
vation som tar upp just den här problematiken.
Till sist vill jag bara påpeka att det borde ha varit
självklart att analyser ur både jämställdhets- och för-
delningspolitisk synpunkt skulle ha bilagts förslaget.
Vi upprepar oss snart som grammofonskivor från
Vänsterns sida, men analyser med jämställdhetspers-
pektiv måste finnas med i alla propositioner som
läggs fram.
Herr talman! Majoriteten vill uppnå ett visst be-
sparingsmål. Majoriteten har därför, enligt min me-
ning, plockat ut det gôttaste ur någonting som väl
utbyggt kanske skulle ha kunnat bli någonting bra och
även kunnat få en bredare uppslutning här i riksdagen.
Herr talman! Jag står bakom reservationerna 1, 2,
4 och 5. Men jag yrka bifall endast till reservationerna
1 och 5.