Herr talman! Efter alla mina år på en försäkrings-
kassa med uppgiften att förtidspensionera handikap-
pade människor trodde jag mig veta mer än de flesta
om vad som kan hända människor. Jag tror att vi där
är överens. Vi behöver göra allt vi kan för att lindra
och för att förhindra att utslagning sker. Men, Ronny
Olander, det kräver en helt annan politik som betyder
att vi har respekt för de enskilda företagen. Det
handlar om att få möjlighet att starta och att utöka en
verksamhet, om att kunna anställa fler och om ha råd
att satsa på arbetsmiljön. Därför skall vi inte föra den
politik som förs i dag och som vi kommer vi in på i
debatten om nästa betänkande.
Egenföretagarna, säger Ronny Olander, har en
speciell situation. Samtidigt går han med berått mod
in och beslutar att dessa människor helt och hållet
skall ställas utanför varje trygghetssystem. Är detta
rimligt? Det verkade ju vara så i utskottet, men jag
tycker att Ronny Olander är mera resonerande i dag.
Jag är tacksam för att Ronny Olander talar om respekt
och hänsynstagande. Där är vi helt överens. Det
handlar alltså om att vi verkligen noga följer upp
effekterna.
Dessvärre ställs vissa människor, med början re-
dan den 1 januari 1997, helt ställas utanför alla för-
säkringssystem. Är detta rimligt? När kommer ett
sammanhållet förslag, Ronny Olander?