Herr talman! I betänkande SfU6 föreslås föränd-
ringar i kriterierna för rätt till sjukpenning och för-
tidspension, som innebär att sjukförsäkringen renod-
las och andra faktorer än medicinska faktorer inte
längre beaktas. I Sjuk- och arbetsskadekommitténs
delbetänkande, som avlämnades i januari 1996, kon-
staterades att vid en renodling av försäkringssystemen
kommer de som inte fyller kriterierna för rätt till er-
sättning att falla ut och inte ha någon försörjning. Den
återställare i a-kassan som regeringen genomfört
innebär också att a-kassa inte utgår utan att de som
hamnar i gråzonen blir hänvisade till socialbidrag,
med allt vad detta innebär för den enskilde.
Sjuk- och arbetsskadekommittén hävdade, i total
enighet över alla partigränser, att den s.k. gråzons-
problematiken måste lösas innan någon renodling av
ersättningssystemen var möjlig att genomföra.
Jag konstaterar att regeringen inte tar någon hän-
syn till att människor faller utanför försäkringssyste-
men. Att detta samtidigt i stor utsträckning kommer
att drabba kommunernas socialbidragskonton spelar
tydligen heller ingen roll. Regeringen Persson skall
spara bort underskottet i budgeten med alla medel.
Ingen skall komma undan, och ingen social hänsyn
skall tas till konsekvenserna.
Herr talman! Rimligen borde regeringen ha avvak-
tat remissinstansernas yttrande över Sjuk- och arbets-
skadekommitténs betänkande och därefter kommit
med ett heltäckande sjukförsäkringsförslag, som tar
hänsyn till alla dessa frågor. Samtidigt krävs en all-
män, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för alla på
arbetsmarknaden. Socialbidragssystemet kan ju aldrig
bli en försäkring för långsiktig försörjning, utan det
måste vara en allra sista trygghet när de försäkrings-
system som man själv betalt in avgifter till inte längre
ger ersättning.
Med regeringens förslag till nya kriterier i sjukför-
säkringen faller många igenom skyddsnätet, utan att
regeringen ens bemödat sig att ta Sjuk- och arbetsska-
dekommitténs varningar på allvar. Jag kan bara be-
klaga att inte heller Centern insett denna uppenbara
risk.
Herr talman! Jag ställer några frågor till statsrådet,
så att hon hinner tänka över svaren. Det kommer ett
inlägg senare i debatten, hoppas jag. Frågorna är
följande.
Hur blir det med gråzonsproblematiken? Skall
människor hänvisas till socialbidragskön? Hur skall
kommunerna klara denna kostnadsökning? Är det rätt
mot människor, som både genom sin arbetsgivare och
genom egenavgifter betalat till sin försäkring, att de
sedan hänvisas till socialvården? Är det här socialde-
mokratisk socialpolitik, statsrådet?
När kommer ett heltäckande förslag som löser de
här problemen? Och hur kommer det att se ut? Blir
det en gemensam försäkring för såväl sjukförsäkring
som a-kassa? Vad händer med överskottet i sjukför-
säkringen? Skall det hamna i regeringens svarta bud-
gethål? Vi vet att det handlar om ca 30 miljarder
kronor.
Folkpartiet anser att sjukförsäkringen är en för-
säkring som skall göras så försäkringsmässig att det
inte uppstår stora överskott. Vi anser att man inte
skall ta in större avgifter än vad som behövs. Rege-
ringens manipulerande med sjukförsäkringens över-
skott leder bara till en misstro mot sjukförsäkringen
som helhet.
Min fråga är rätt upp och ned: Vad är det för sorts
förslag som skall komma, och när kan vi lita på att det
verkligen dyker upp?
Herr talman! I reservation 4 har den samlade op-
positionen påpekat det orimliga som sker med de
småföretagare och lantbrukare som inte kan driva sitt
företag eller lantbruk vidare. De tvingas, på grund av
att det inte finns a-kassa för dem eller att de inte kan
tillhöra den annat än om de lägger ned sitt företag,
avveckla eller sälja sin gård eller sitt företag, och om
de inte klarar sig är det socialbidrag som gäller. Vi
anser därför att steg 5 inte kan omfatta egenföretagar-
na.
I ett särskilt yttrande pekar vi tillsammans med
moderaterna på det positiva att ärenden som rör en-
skilda hanteras med varsamhet och respekt. Det är
ganska aktuellt i dagens debatt. Men det är också en
klar nackdel om förslaget får till följd att människor
som arbetat under i stort sett hela sitt yrkesverksamma
liv, med inkomster som får betraktas som normala
eller därutöver, efter en bedömning enligt steg 5 hän-
visas till ett arbete som är betydligt lägre avlönat. Det
är inte rimligt att förhållandet mellan inbetalda soci-
alavgifter och utbetalda förmåner blir ännu större.
Herr talman! Jag måste ägna mig en stund åt Cen-
terpartiets särskilda yttrande. Där påpekas att försla-
get i steg 5 är så utformat att man tar hänsyn till andra
faktorer än medicinska, nämligen ålder, bosättning,
utbildning, tidigare verksamhet och den regionala
arbetsmarknaden.
Ingrid Skeppstedt! Så blir det inte. Om det vore
så, hade regeringen inte behövt lägga något förslag,
därför att då gäller precis de regler som vi har i dag.
Min fråga till Ingrid Skeppstedt blir då: Vad är det
för skillnad mellan de regler som gäller i dag och de
nya reglerna i det här, när man skall göra samma
undantag som redan finns i dagens system? Det skulle
vara intressant för mig att få veta det.
Herr talman! De sociala trygghetssystemen kan
aldrig reformeras om regeringen tar besparingarna för
sig utan att se till helheten. Sverige har fått en rege-
ring som saknar - tyvärr måste jag uttrycka mig så,
statsrådet - känsla för sjuka, arbetslösa och handikap-
pade. Det går inte att bortse från de konsekvenser som
skapas genom att bortse från helheten. Men det är
väljarnas uppgift att ta sig an de partier som inte ger
människor social rättvisa även i svåra tider.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reser-
vationerna 2 och 4.