Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag sade att
jag yrkar bifall till reservation 1. Det skall vara reser-
vation 2. Vi har ju en reservation tillsammans med
övriga reservanter.
Jag hörde Inger Skeppstedt säga att hon tycker att
det är orimligt att man går på steg 5, alltså att jord-
brukare och företagare, särskilt småföretagare, kan bli
helt utan ersättning. De får sälja sina gårdar eller
företag. När jag hörde det trodde jag för ett ögonblick
att hon hade tänkt om till det bättre och var villig att
ställa upp på reservationen. Då kunde vi ha gjort
gemensam sak mot regeringen i den här frågan. Men
så var tydligen inte fallet. Inger Skeppstedt nöjer sig
med att frågan skall prövas positivt.
Nu är det ju så att det förslag ni i dag sätter i sjön,
träder i kraft redan den 1 januari 1997. Då kan dessa
jordbrukare och företagare ställas inför fait accompli.
En proposition aviseras till våren, men det vet vi väl
hur mycket vi kan lita på att propositioner kommer
från den här regeringen! Innan det förslaget blir verk-
lighet, kanske vi är framme vid hösten. Under tiden
händer precis det som jag har sagt. Ni offrar småföre-
tagare och bönder. Jag tror inte att det är Ingrid
Skeppstedts vilja, men det här har väl gjorts upp på
högre plan kan jag tänka.