Herr talman! Var någonstans i propositionen eller
betänkandet, eller i ett uttalande från någon socialde-
mokrat, nämns det någonting om att vi står bakom ett
betänkande där en av förutsättningarna och inrikt-
ningen faktiskt är att folk skall hamna mellan stolar-
na? Inte någonstans i någon mening, inte ens mellan
raderna, kan man läsa att vi skulle ha en sådan in-
ställning till människor. Det flera talare här försöker
göra får stå för dem. Ni försöker klina på oss en upp-
fattning som vi aldrig har haft och som vi aldrig
kommer att ha i framtiden.
Ett av våra krav från socialdemokratisk sida är
faktiskt att alla skall ha rätt till ett arbete. Alla skall ha
rätt till ett arbete utifrån sin förmåga. Även om vi just
för tillfället har en för Sverige väldigt unik och spe-
ciell arbetslöshetssituation, hade vi bara för några år
sedan definitivt inte den situationen. Jag skall inte gå
in på vad som hände åren 1991-1994 när det gäller
arbetslösheten.
Vad gäller rehabiliteringen måste man också se de
sammantagna resurser som finns i vårt land. De är
icke små. Det finns också ett engagemang. Jag tycker
att alldeles för få talare hitintills har tagit upp det
engegemang som finns ute hos arbetsgivare, försäk-
ringskassor, arbetsförmedlingsnämnder etc. Det är det
som vi skulle förstärka och lyfta fram.
Sigge Godin säger att elaka tjänstemän kommer
att fara ut och gripa tag i människor och ställa dem
inför rätta den 1 januari 1997. Det sker inte.